Monica Borgmästars och Helena Häggblom har diskuterat sorg i församlingens grupp.

I sorgens gemenskap får alla känslor rum

sorgegrupp.

De första gångerna Helena Häggblom åkte hem från församlingens sorgegrupp rann tårarna hela vägen hem. I sorgegruppen delar man sorg och förtvivlan, men också glädje och hopp.

29.10.2020 kl. 16:48

Helena Häggblom från Munsala miste sin man i februari 2019, efter 45 års äktenskap. Hon samlade mod och åkte ensam till församlingens sorgegrupp, trots att hon inte kände någon där.

– Det är jag tacksam för. Efter de första gruppträffarna rann tårarna hela vägen hem. Att bearbeta sorgen tillsammans med andra löste upp något i mig. Sorgen såg olika ut för oss alla, men ändå hade vi något gemensamt, säger hon.

Varje träff hade olika teman, och alla teman gav henne något, berättar Helena Häggblom.
– Vi kom varandra nära i gruppen. Det hände ofta att vi stod kvar och pratade länge utanför när träffen var slut.

Hon tyckte gruppen kändes trygg.
– Till en början var vi ju främmande för varandra, till slut blev vi vänner. Jag är inte väldigt öppen som person, men det kändes bra att dela med sig i gruppen.

Diakoniarbetaren Monica Borgmästars i Nykarleby församling berättar att ledordet för sorgegruppen har varit att det inte finns någon mall för hur det ska vara – alla får komma precis med den sorg de har, sådana de är.

– Det vanliga är att de som kommer är änkor eller änklingar, men det kommer också sådana som sörjer någon annan nära.

Det som sägs i gruppen stannar där, och man får berätta det man är bekväm med.

– Vissa vill dela mer, andra vill dela mindre, och någon kanske inte vill dela någonting alls.

Monica Borgmästars påpekar att våra relationer kan se väldigt olika ut – en del har kanske levt i väldigt harmoniska äktenskap, medan andras inte varit lika harmoniska – ändå är alla lika välkomna till gruppen med sin individuella sorg.

– Det är de som kommer till gruppen som är experter på sorg, ingen annan kan säga hur det känns. Jag är jätterädd för att pladdra eller komma med förnumstiga råd!

Med risk för att vara förnumstig brukar hon ändå komma med några råd, eller snarare frågor.
– Jag brukar fråga: Äter du ordentligt? Rör du på dig? Sover du?

En annan sak hon brukar säga är att alkoholen är en lömsk vän.
– Den är en effektiv ångestdämpare, men i längden ställer den till med otroligt mycket elände.

Hon säger att gruppgemenskapen inte kan forceras fram, men ofta känner hon av en värme som är svår att klä i ord.

– Sorgen kan vara bottenlös och förtvivlan stor, men ändå kan man känna av ett stort ”trots allt”. Man ser många leenden och märker att det finns samhörighet och hopp.

En annan byggsten är att gruppen bärs av ett kristet hopp.
– Ingen frågar efter någons tro och vi predikar inte, men vi vill visa på det hoppet.

På grund av coronasituationen skjuts gruppstarten fram. Nästa Sorgegrupp planeras köra igång i januari 2021. Följ med församlingsannonseringen för mer info!

Sofia Torvalds

korsholm. När församlingsstrukturen i Korsholm utreds hopar sig lätt frågorna för vanliga församlingsmedlemmar. Vad skulle en eventuell sammanslagning föra med sig? 19.4.2023 kl. 14:13

PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

Kolumn. "En kort solglimt på kall gnistrande snö, en levande tavla och ett fantastiskt skådespel." 5.4.2023 kl. 17:54

Solf. Monica Asplund har påsktraditioner hon utan svårighet övergett. Men så finns också traditioner hon absolut inte vill ge upp. – Jag upplever att vi tar påsken mer från den glada och positiva sidan, säger hon. 5.4.2023 kl. 17:51

BORGÅ. – Jag känner lugn när jag kommer in i vår kyrka. Jag älskar Borgå domkyrka, säger Anita Virtanen. Hon koordinerar församlingens gudstjänstgrupper och välkomnar varmt nya deltagare! 5.4.2023 kl. 17:47

Kolumn. "Domkyrkan är en kär samlingsplats för kyrkfolket. Därför behöver synpunkter som utgår från den gudstjänstfirande församlingens behov också tas seriöst." 5.4.2023 kl. 17:45

sibbo. Virkborg är en grupp med flitiga handarbetare som gjort mycket gott för Sibboborna. Det är inte något småskaligt stickande, utan rejäla donationer till människor i alla åldrar. 5.4.2023 kl. 17:42

malax. Bergö och Petalax blir kapellförsamlingar i vår. Bergö kapellråd har redan hunnit samlas till ett första möte som bjöd på många idéer. 5.4.2023 kl. 10:42

Kolumn. Hur förklarar man påskens alla traditioner för ett nyfiket barn? En vuxen får tänka till. 5.4.2023 kl. 10:36

NÄRPES. Den som sjunger i finska kören i Närpes församling sjunger ofta med länge. Hemligheten? Fin gemenskap, goda ledare och en varierad repertoar. 5.4.2023 kl. 10:27

Kristinestad. Känner du någon som har jobbat som mekaniker, sjöfartsofficer, fredsbevarare och kantor – och numera är församlingsmästare? Gör du det heter personen i fråga högst antagligen Tuure Viitala! 23.3.2023 kl. 09:27

korsholm. I år återvänder påskvandringen till kyrkkällaren i Korsholms kyrka. Vandringen levandegör påskens stora drama. – Man blir själv en av dem som ropar ”Korsfäst!”, säger Rune Lindblom. 22.3.2023 kl. 16:56

Kolumn. "Vad är mina bekymmer mot hela världens? Att förminska sina egna bördor är inte heller rättvist." 22.3.2023 kl. 16:51

korsholm. På långfredagen framför Korsholms kammarorkester och kammarkören Psallite bland annat Requiem av Gabriel Fauré. – Vi hoppas publiken får känna frid efter konserten, säger Ann-Christine Nordqvist-Källström. 22.3.2023 kl. 16:46