Monica Borgmästars och Helena Häggblom har diskuterat sorg i församlingens grupp.

I sorgens gemenskap får alla känslor rum

sorgegrupp.

De första gångerna Helena Häggblom åkte hem från församlingens sorgegrupp rann tårarna hela vägen hem. I sorgegruppen delar man sorg och förtvivlan, men också glädje och hopp.

29.10.2020 kl. 16:48

Helena Häggblom från Munsala miste sin man i februari 2019, efter 45 års äktenskap. Hon samlade mod och åkte ensam till församlingens sorgegrupp, trots att hon inte kände någon där.

– Det är jag tacksam för. Efter de första gruppträffarna rann tårarna hela vägen hem. Att bearbeta sorgen tillsammans med andra löste upp något i mig. Sorgen såg olika ut för oss alla, men ändå hade vi något gemensamt, säger hon.

Varje träff hade olika teman, och alla teman gav henne något, berättar Helena Häggblom.
– Vi kom varandra nära i gruppen. Det hände ofta att vi stod kvar och pratade länge utanför när träffen var slut.

Hon tyckte gruppen kändes trygg.
– Till en början var vi ju främmande för varandra, till slut blev vi vänner. Jag är inte väldigt öppen som person, men det kändes bra att dela med sig i gruppen.

Diakoniarbetaren Monica Borgmästars i Nykarleby församling berättar att ledordet för sorgegruppen har varit att det inte finns någon mall för hur det ska vara – alla får komma precis med den sorg de har, sådana de är.

– Det vanliga är att de som kommer är änkor eller änklingar, men det kommer också sådana som sörjer någon annan nära.

Det som sägs i gruppen stannar där, och man får berätta det man är bekväm med.

– Vissa vill dela mer, andra vill dela mindre, och någon kanske inte vill dela någonting alls.

Monica Borgmästars påpekar att våra relationer kan se väldigt olika ut – en del har kanske levt i väldigt harmoniska äktenskap, medan andras inte varit lika harmoniska – ändå är alla lika välkomna till gruppen med sin individuella sorg.

– Det är de som kommer till gruppen som är experter på sorg, ingen annan kan säga hur det känns. Jag är jätterädd för att pladdra eller komma med förnumstiga råd!

Med risk för att vara förnumstig brukar hon ändå komma med några råd, eller snarare frågor.
– Jag brukar fråga: Äter du ordentligt? Rör du på dig? Sover du?

En annan sak hon brukar säga är att alkoholen är en lömsk vän.
– Den är en effektiv ångestdämpare, men i längden ställer den till med otroligt mycket elände.

Hon säger att gruppgemenskapen inte kan forceras fram, men ofta känner hon av en värme som är svår att klä i ord.

– Sorgen kan vara bottenlös och förtvivlan stor, men ändå kan man känna av ett stort ”trots allt”. Man ser många leenden och märker att det finns samhörighet och hopp.

En annan byggsten är att gruppen bärs av ett kristet hopp.
– Ingen frågar efter någons tro och vi predikar inte, men vi vill visa på det hoppet.

På grund av coronasituationen skjuts gruppstarten fram. Nästa Sorgegrupp planeras köra igång i januari 2021. Följ med församlingsannonseringen för mer info!

Sofia Torvalds

BORGÅ. Johanna Terho är ny ungdomsarbetsledare i domkyrkoförsamlingen i Borgå. Hon hoppas att samarbetet med skolorna kan återupptas med full kraft efter pandemiåren. 25.1.2023 kl. 16:23

korsholm. ”Blicken framåt” var temat för årets Forum för kyrkans musik, det vill säga en samling för stiftets alla kantorer. Med temat vill man lyfta fram barn och unga och fokusera på kyrkomusikernas ork och motivation. 25.1.2023 kl. 16:15

Kolumn. "Det är dessa kärlekens halmstrån som ger hjärtat lite frid mitt i livets sorgespel. För någonstans mitt i allt det ofattbara finns Gud." 25.1.2023 kl. 16:13

korsholm. När församlingens förtroendevalda välsignas i Korsholms kyrka är det för att tydliggöra att de är kallade till en uppgift. Riter är viktiga, säger kyrkoherde Mats Björklund. 25.1.2023 kl. 16:09

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

Kolumn. "Det kan vara hjärtligt och falskt, det kan vara rent och livlöst och allt däremellan." 22.12.2022 kl. 14:48

Kolumn. "De två möts på ett plan som vi vuxna inte längre når. Det blev utom räckhåll när vi kom in i vuxenlivet och lärde oss att planera framtiden" 22.12.2022 kl. 14:37

BORGÅ. Bibliodrama är ett kreativt sätt att gå in i en bibeltext, med hjälp av exempelvis drama eller konst. – Man får tid att stanna upp och reflektera, säger Elefteria Apostolidou. 22.12.2022 kl. 14:32

Kristinestad. Långt inne i östra Sibirien ligger staden Jakutsk. Här arbetade Lappfjärdsbördige Joel Norrvik som missionär, i ett av världens kallaste områden. 21.12.2022 kl. 18:50

Kolumn. Den lilla världen börjar i den stora. Hanna Hofman gläder sig åt att hennes dotter skrev en ukrainsk flickas namn i snön och åt damen som donerade tre par stickade sockor till hjälpsändningen. 21.12.2022 kl. 18:43

NÄRPES. Ulla Holmbergs jular har sett olika ut genom åren, men det viktigaste består: gemenskapen och julens glada budskap. 21.12.2022 kl. 18:33

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54