Anna-Greta Sandell trivs med att jobba trots att hon passerat sjuttio. – Jag halkar vidare, ett år i taget.
Anna-Greta Sandell trivs med att jobba trots att hon passerat sjuttio. – Jag halkar vidare, ett år i taget.

Kyrkvaktmästaren på Nötö fixar det mesta

Väståboland.

Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet.

28.10.2020 kl. 13:51

Nötö har fyra bofasta invånare, men med fritidsboende och sommargäster är det betydligt mer livat än så. Anna-Greta Sandell är kyrkvaktmästare på Nötö.

– På allhelgona är vi mellan tjugo och fyrtio personer som samlas. Vi går i skymningen och tänder ljus, stannar upp och pratar lite på gravgården och sedan går vi till hembygdsgården och äter älgsoppa, sjunger och mår bra.

Liksom med mycket annat hjälps man på holmen åt också när gravljusen ska tändas.

– Vi är flera som kommer med kassar med ljus och så tänder vi på släktingars och vänners gravar. Sedan säger vi: ”Jag har ljus kvar, jag kan sätta där!” Eller: ”I det där hörnet ser det mörkt ut, vi måste lägga några ljus där också.” Så grejar vi här på Nötö.

Anna-Greta Sandell bor i Pargas, men vistas mycket vid sitt fritidsboende på Nötö. Inför allhelgona kokar hon köttsoppa och fixar på begravningsplatsen.

– Jag krattar barr och kottar och tar bort ogräs. Jag brukar säga att vill någon ha tag på mig på veckosluten är det bäst att komma till gravgården, för vanligtvis står jag där och bökar.

Hon har inget emot att jobba i ensamhet.

Det kan gå flera dygn då jag inte pratar med någon.

– Det kan gå flera dygn då jag inte pratar med någon, det stör mig inte alls.

Samtidigt är hon en glad och utåtriktad människa som ordnar det mesta. ”Fråga Anna-Greta!” är en fras hon är bekant med.

– Jag har passerat sjuttio och kunde gå i pension, men jag har inte bestämt ännu när jag ska sluta. Jag halkar vidare, ett år i taget.

Har det förändrat din syn på döden att jobba som begravningsentreprenör och på en begravningsplats?

– Absolut! Inte bara på döden, utan på livet också. Folk jäktar för allt möjligt, men det finns massor man kan lämna bort, småsaker som inte är viktiga.

– Ullhundarna i knutarna är inte så viktiga, jag ringer hellre upp någon äldre tant och frågar: Hur har du det i kväll, kunde jag komma på en kopp kaffe?


Vi reagerar så olika

Anna-Greta Sandell har ett obekymrat sinnelag; ”det är med ett leende jag rör mig”, som hon uttrycker det.

– Man får inte ha för stora fordringar heller.

Men tunga perioder har hon också genomlevt.

– Under tre års tid gick min mamma, syster, bror och två goda vänner bort. Jag sa: nej nu får det räcka för ett tag. Då var det faktiskt tungt. Men jag var så överhopad av jobb då, så sorgen hann i fatt mig först efteråt.

När barn och ungdomar dör är det allra svåraste tycker hon.

– Man måste också kunna koppla bort lite, efter att man först gett det stöd man kan åt dem som behöver det.

– Under åren har jag skött om begravningar för massor av skärgårdsbor, sådana jag känt sedan barn. Förut fanns det mycket folk som bodde där ute och man kände alla.

Hennes jobb har lärt henne hur olika människor kan reagera när de har sorg.

– En del tar det ganska lätt, och andra har det jättesvårt. Du kan inte behandla alla människor enligt ett visst mönster, utan måste vara lyhörd när du möter dem och fråga dig: Hur ska jag ta hand om de här personerna? Hur vill de ha det?

Ulrika Hansson

Henrika Lemberg, här med dottern Saga, tror att vi orkar bättre om vi vågar dela det tunga med att vara förälder.

BORGÅ. – Det tyngsta har varit tvåbarnschocken, det bästa att se dem bli egna individer. Henrika Lemberg har själv småbarn. Hon har initierat familjekvällar i Borgå svenska domkyrkoförsamling. 30.9.2021 kl. 00:00
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen och för de lokala sidorna som går till Borgå, Sibbo och Vanda.

Kolumn. "Men nästan varje gång händer samma sak: Efter telefonintervjun sitter jag tyst ett tag och känner en slags förundran." 30.9.2021 kl. 00:00
Kyrkoherde Kristian Willis vill ge kyrknyckeln som hängt på Gunnar Weckströms vägg en offentlig plats, i sakristian eller vapenhuset.

vanda. Hos Gunnar Weckström har en stor nyckel hängt på väggen i många år. Det visade sig vara kyrknyckeln. Nu överlämnar han den symboliskt till kyrkoherde Kristian Willis. 30.9.2021 kl. 00:00
Med talkokraft ser man till att omkullblåsta träd tas om hand och att veden kommer till nytta.

Replot. Ibland kan en låda med ved vara det som räddar någons dag. I Replot har församlingen ryckt ut för att ingen ska behöva frysa. 30.9.2021 kl. 00:00
Lilian Westerlund är mångsysslare i Replots församling.

Kolumn. "Här gäller det framtiden: våra barn och unga" 30.9.2021 kl. 00:00
Skäriblåset övar varje torsdag.

Replot. – Välkommen med i alla grupper! Vi har inte överfullt någonstans, säger kantor Michael Wargh om musicerandet i Replots församling. 30.9.2021 kl. 00:00
Sonja Tobiasson vet att språket är en nyckel till integration. Här ett foto på Mehdiya och Raja på sommarutfärd till Korpo.

pargas. Sonja Tobiasson är med i en förening som jobbar för att integrera invandrare. – Jag har lärt mig att ta långsamma steg framåt och vara lyhörd. 16.9.2021 kl. 14:25

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22
Benjamin Häggblom stortrivs i Åbo svenska församling.

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20
Janne Heikkilä är kyrkoherde i Korsnäs. Foto: Nicklas Storbjörk

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52
Karl-Gustav Söderlund körde ner ett stort antal hjälpsändningar till sjukhus och barnhem på 90-talet. Benita Söderlund uppe t.h. (Foton: Privata)

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43
Sam Lindén har trivts som kantor och fortsätter gärna som frivillig i församlingsverksamheten. 
(Foto: Privat)

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27
Ossi Pursiainen är född under de barnrika åren efter kriget. Gamla Vasa folkskola stod där det i dag finns en parkering vid Korsholms kyrka.

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08
Rose-Maj Friman är sjukhuspräst.

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04
Dvärgpudeln Dexter fick det hem han behövde hos Susanne Broända och hennes man.

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00