Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson tros med att jobba i team.
Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson tros med att jobba i team.

De hoppas och tror åt dem som inte orkar

jakobstad.

Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd.

15.10.2020 kl. 16:13

Sedan ett år tillbaka har Sara Löfs-Snellman jobbat som diakon i Jakobstad, Gerd Erickson började i september, efter att tidigare ha jobbat som diakon i Kronoby.
Båda brinner för att hjälpa människor.

– Jag har jobbat som närvårdare i många år. Jag har aldrig kunnat tänka mig ett annat yrke än ett sådant där jag får finnas till för andra. Jag tycker om att samhället och vi människor tar tag i saker på ett sådant sätt att människor mår bättre, säger Sara Löfs-Snellman, som blev diakonvigd för en dryg vecka sedan.

Gerd Erickson säger att det egentligen inte ingick i hennes planer att bli diakon – hon skulle bli behörig ungdomsarbetsledare. Men när hon dessutom ville få socionombehörighet blev hon diakon på köpet.

– Senare har jag fattat att det var Herren som ledde mig. Med all den livserfarenhet jag har känner jag att jag blivit utrustad för det här arbetet.

Båda gillar de människomöten jobbet bjuder på. Gerd Erickson har ett särskilt ansvar för missionen och ungdomsverksamheten, dessutom är hon skeppskurator.

– Jag är glad över att jag också kommer att få jobba i skriftskolan, med ungdomar. Genom alla år har jag jobbat med ungdomar i konfirmandåldern. Många ungdomar mår dåligt idag och de behöver fler vuxna i sitt liv. Jag gillar att få följa med dem en bit på vägen – ofta under en svår period, säger Gerd Erickson.

Sara Löfs-Snellman har i sin tur ett större ansvar för invandrararbetet i församlingen, och för verksamheten med personer med funktionsvariation.

– Tidigare jobbade jag som frivillig med invandrare. Då insåg jag att vi är lika, allihopa. Det är så fint att se hur människor får mer mod och växer. Jag vill tro att det aldrig är för sent för någon. Vår uppgift är att hoppas och tro också för dem som inte kan göra det själva, säger Sara Löfs-Snellman.

Utmaningen i diakonin är att man skulle vilja hjälpa så mycket mer än man kan.
– Jag skulle vilja ha mer tid att söka upp människor, att besöka dem och lyssna på deras berättelser, säger Löfs-Snellman.

Gerd Erickson påpekar att männis-kors problem idag är väldigt mångfacetterade.
– Det handlar kanske inte bara om arbetslöshet utan också om sjukdom, och det finns inga lätta lösningar. Det är inte heller lätt att söka hjälp – alla har ju sin stolthet. Att be om hjälp väcker känslor av skuld och skam, säger Erickson.

Båda gillar att jobba i ett team där de har stöd av varandra.
– När man inte vet hur man ska göra har man en kollega att gå till. Vi uppmuntrar varandra – men vi skrattar och skojar också!

Sofia Torvalds

De glada barnskratten från sandlådan vid Furugården har tystnat. Gunilla Holmberg och Britt-Mari Gripenberg saknar sina dagklubbsbarn.

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53
Martina Nikander med diakonipudeln Misan.

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16
Carina Aaltonen trivs bland bikuporna hemma på gården.

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35
Diakoniarbetarna i Korsholm
Från vänster: Nina Andrén, 
Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21
Prästen Olle är en kär kollega i Närpes församling.

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05
Saara Henkola och barnen Mayra och Isac tar paus i jobbet med skogsutflykter.

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23
Patrik Frisk (fr. v.), Kjell Lönnqvist och Sebastian Jokinen hälsar välkommen till onsdagskvällens ungdomssamling.

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14
Henrik Östman och Johanna Häggblom framför bilderna som ska hjälpa konfirmanderna att memorera trosbekännelsen. Häggbloms kollega Ella-Mari Esselström har tecknat bilderna.

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37
Gunvor Flykt och hennes man bor i egnahemshus där det alltid finns något att syssla med. Barn, barnbarn och vänner finns också i närheten.

Borgå. Gunvor Flykt är en sann eldsjäl inom kyrkan. Hon kommer att sakna kyrkan i påsk, men säger: Tappa inte modet! 8.4.2020 kl. 11:20