Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.
Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.

Inte en dag vill hon byta bort

sibbo.

– Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård.

14.10.2020 kl. 00:00

Som sista gård vid en väg genom skogen står Nilsasgården där den alltid stått, mellan Box och Nickby. Allting började med en donation av Alfhild Lindroos, som ville att någon typ av församlingsverksamhet skulle ordnas på gården hon lämnade efter sig.

– Jag tror att hon skulle vara nöjd med det vi gör, kanske hon tittar på oss där uppifrån, säger Carola Rantti.

Nilsasgården invigdes som församlingens lägergård 1986. Sedan dess har otaliga läger, kurser och förrättningar hållits där, såsom skriftskolläger, körläger, retreater, familjeläger, läger för syn- och hörselskadade, lägerskolor, dop och bröllop.

– Vi har haft lägerskolor ända från Österbotten också. Jag vill inte så gärna säga nej, utan vill att alla ska få komma. Det är jätteroligt att få träffa olika människor, och att kanske få träffa dem igen på något nytt läger.

Coronaläget gjorde att verksamheten avtog en aning.

– Men vi har haft mindre grupper i stället, på kring 10 eller 15 personer, då får alla egna rum. Och så är vi noggrannare med städningen.

Sibbobär och hjortar

Lägergården har en huvudbyggnad, där också ett kapell finns, samt en sidobyggnad kallad villan. Sammanlagt finns 39 bäddplatser. Byggnaderna har genomgått grundliga renoveringar.

– Huvudbyggnaden var egentligen ladugård förut, men det enda som finns kvar är rampen som går upp till andra våningen.

Kapellet i huvudbyggnaden har en speciell utsikt.

– Där ser man rakt ut över Storträsket, som inte är så stort. Det är vackert!

Carola Rantti jobbar ensam för det mesta, men vid stora läger under somrarna har hon ibland hjälp av en halvtidsanställd. Det är hektiskt mellan varven.

– Ingen dag skulle jag byta bort.

Bortsett från när hon hjälper till med något i församlingshemmet eller kyrkan pysslar Carola Rantti på vid Nilsasgården i ro och tystnad.

– Ibland går någon förbi, men det är väldigt lugnt. Här springer älgarna, hjortarna och rävarna.

– Jag försöker också plocka blåbär och lingon så att det räcker hela året. Det är roligt att kunna bjuda på Sibbobär. Och så finns det flera äppelträd så att jag kan koka eget äppelmos.

Ulrika Hansson

Sara Grönqvist provpredikar den 15 maj kl 10.

kyrkoherdeval. – Jag tror att min styrka är att jag är intresserad av församlingen, säger tf. kyrkoherde Sara Grönqvist inför kyrkoherdevalet i juni. 26.4.2022 kl. 16:16

Kolumn. Som förälder till en levnadsglad tvååring är det mycket man ska lära barnet om vardagens och livets praktiska sysslor, skriver Anna Edgren. 26.4.2022 kl. 16:13
– Mera tid för barn och barnbarn. Och för sådant jag gjort förut, kanske att måla, eller körsång. Men vi får se vad det blir, säger Irina Lemberg som blir pensionär

BORGÅ. – Fast läget med de ukrainska flyktingläget kliar i fingrarna, säger diakoniarbetaren Irina Lemberg som i maj lämnar jobbet för att bli pensionär. 26.4.2022 kl. 15:56
– Nu behövs kyrkan och församlingens gemenskap efter de här långa perioderna när man inte har kunnat träffas, säger Håkan Sandell.

vanda. Håkan Sandell i Vanda är kyrkvärden som också har jobbat med världens stora rymdprojekt. 26.4.2022 kl. 15:34
Johan Eklöf i Kristinestads kyrka. Här ordnas ”Bön för fred” varje onsdag kl. 18. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. När flyktingvågen från Ukraina nådde Kristine­stad var församlingen beredd. Tidigare erfarenheter var till stöd. 13.4.2022 kl. 11:20
Kaisa Nyroos. FOTO: PRIVAT

Kolumn. "När sången är över går jag till första bänkraden och sätter mig ner. Jag känner att hela min kropp är varm, avslappnad och rofylld." 30.3.2022 kl. 13:51
Pensionerade diakonissan Eva Westerlund har fyllt 101. Här på hundraårsdagen år 2020. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. Eva Westerlund började sin tjänst som diakonissa i Lappfjärd år 1954. En moped tog henne ut på uppdrag i byarna den första tiden. 30.3.2022 kl. 13:36
Mycket av det dagliga församlingslivet kommer att fortsätta som förut, menar biskop Bo-Göran Åstrand. FOTO: ARKIV/SOFIA TORVALDS

malax. Malax, Petalax och Bergö församlingar föreslås gå samman från årsskiftet. ”Vi måste tänka på framtiden”, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 30.3.2022 kl. 13:27
Övningar inför musikalen pågår för fullt. Från vänster Susanne Westerlund, Elin Smedlund, 
Rodney Andrén, Michael Wargh och Ann-Christine Nordqvist-Källström.

korsholm. Musikalen Jakten på den försvunna psalmskatten framförs i Replot och Korsholm. – Handlingen ligger inte så långt från verkligheten, säger kantor Michael Wargh. 31.3.2022 kl. 00:00
Camilla Fant är medlem i Solfs församling.

Kolumn. "Ett frö behöver omvårdnad och omtanke för att överleva." 31.3.2022 kl. 00:00
Patrik Vidjeskog bjuder in till önskepsalmafton.

Solf. Patrik Vidjeskog är ny tf kantor i Solf. Han är utbildad i komposition men självlärd som kyrkomusiker. Nu bjuder han in till önskepsalmafton! 31.3.2022 kl. 00:00
Ibland upplever vi något heligt när vi rör oss i skog och mark.

BORGÅ. Skogen kallar oss att vårda och vörda – det är temat för ett seminarium och en diskussion i Borgå. Hur ska vi bruka skogen ansvarsfullt? Och finns det en helig dimension av skogen? 31.3.2022 kl. 00:00
Sofia Montaguti har nyligen gift sig med en finlandssvensk och flyttat till Finland från Italien, via Sverige.

Kolumn. "Finlandssvenskar är nästan småpratets mästare." 31.3.2022 kl. 00:00
Sara George, diakoniarbetare och utbildad massör, kom på den goda idén att massera församlingsbor för att samla in pengar för Gemensamt Ansvar.

sibbo. Hämtmat, vinterbad och massage – diakon Sara George i Sibbo är inte rädd för att testa nya idéer för att bidra till insamlingen Gemensamt Ansvar. 31.3.2022 kl. 00:00

Kolumn. Jag upplever mig inte generellt som en rädd människa, men förra veckan var jag med om en situation där jag drabbades av en stark, irrationell rädsla. Det berörde inget allvarligt, men min reaktion blev oväntat stark och jag ville bara fly bort från det som jag förväntades utföra. Jag påmindes om gamla sår och begränsningar och nuddade vid något som legat dolt – min rädsla. 23.3.2022 kl. 13:08