Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.
Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.

”Vi kan alla vara små diakoner”

korsnäs.

Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna.

14.10.2020 kl. 16:50

– Det har varit roligt att komma tillbaka när folk minns en och är glad att man är tillbaka.

Hanna Hofman kommer ursprungligen från Helsingby i Korsholm, hon bor i Korsnäs sedan år 2016 och arbetar som diakon i församlingen. De senaste åren har hon varit vårdledig. Mest har hon saknat människorna och upplevelsen av att kunna göra en skillnad för någon.

Det är en speciell tid att vara tillbaka i jobbet: hon får tänka efter när hon ordnar program och vara mer försiktig med hembesök.

– Vi får försöka hitta verksamhet som passar. Ha kaffe ute när det är möjligt. Vi har till exempel ordnat en cykeldag.

I grunden har Hanna Hofman examen i pedagogik. Efter studierna jobbade hon med barn och unga i Vasa svenska församling.

– Man jag blev alltmer intresserad av diakoni, så jag började vuxenstudera till diakon.

Hon insåg att hon ville diskutera med människor, höra hur de mår; visa omsorg mer än att vara ledare. Själv såg hon vilken betydelse det hade för hennes mormor och morfar när diakonissan i deras församling, Ann-Sofi Bäck, kom ut till Maxmo skärgård för att hälsa på dem.

– Det är roligt när man kan spela roll för någon.

En utmaning är att försöka förutspå hurdan verksamhet människor i olika åldrar och livsskeden vill ha och behöver – hon önskar de ska känna att kyrkan har något att ge.

– Folk får gärna höra av sig, säger hon glatt.


Vilken superkraft skulle du vilja ha?

– Jag skulle vilja göra så att alla människor mår bra och har tillräckligt med pengar på kontot.

Ibland känner hon sig liten när hon inser att hon inte kan fixa allt.

– Mest utmanande i jobbet är att inse att man inte kan lindra all nöd som finns.

På en liten ort som Korsnäs är det svårt att känna sig anonym. Hon förstår att det kan ta emot att berätta om sitt liv för någon du sedan kanske stöter på i matbutiken.

– Det är nog en tröskel för många att komma till exempel till mathjälpen. Vilket jag absolut inte vill att det ska vara.

Diakonens jobb har inte så fasta tider, och tar inte nödvändigtvis slut när hon lämnar jobbet och går till butiken. Hanna Hofman tänker att det är ganska naturligt när hon bor och jobbar på samma ort.

– Det är ju medmänskligt, att man frågar lite hur det är. Kanske jag gör det för att jag är Hanna också. Jag tänker att vi alla kan vara lite som små diakoner för varandra, och se vår nästa.

Vad är en plats som betyder mycket för dig?

– Där jag får vara tillsammans med nära och kära. Även om de ger mig gråa hår ibland.

Hennes två döttrar, tre och sex år, upptar just nu det mesta av fritiden. Hon umgås också gärna med vänner. Till familjen hör även hennes man och två bonussöner som är 17 och 20 år.

Mor- och farföräldrarna är också viktiga, hon är tacksam att de finns med och att de ställer upp för att få vardagspusslet att gå ihop.

Emelie Wikblad

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23
Gerd Lindén är A-kantor i Närpes församling.

Kolumn. Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar av att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit! 21.8.2020 kl. 13:31

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21
Solveig Björklund-
Sjöholm tycker det är viktigt att visa för barnen att alla är lika värdefulla.

VÄSTÅBOLAND. Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb. 21.8.2020 kl. 13:39

Kolumn. De senaste månaderna har vi fått anpassa oss till en ny tillvaro. Alla önskar vi nu att pandemin så fort som möjligt skall vika undan och att vi snart ska ha ett fungerande vaccin mot viruset. 21.8.2020 kl. 11:05

Sjömanskyrkan. Redan som ung hade Kirsti Wikström klart för sig att hon skulle börja jobba för sjömanskyrkan som pensionär. 21.8.2020 kl. 10:55
Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Borgå. – Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen. 20.8.2020 kl. 12:49

Kolumn. "Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket." 20.8.2020 kl. 12:43
Hilja Risku och Isabel Hanna
har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21
Mona Nurmi vill ha ett yrke där hon vet att hon kan hjälpa människor, därför vill hon gärna bli präst.

vanda. Som sommarteolog har Mona Nurmi fått rycka in där det behövts. – Jag vill visa att det här är en kyrka för alla. 20.8.2020 kl. 12:30
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19

Kolumn. ”Om du skulle stanna vid en ålder – vilken väljer du?” frågar kortet i spelet. Var tonåren de bästa? Studietiden, smårbarnsåren eller yrkeslivet? 19.8.2020 kl. 09:11

lägergård. Från lekarna på gräsplanen till kvällsandakterna på vinden; lägergården Jonnsborg bär på kära minnen för flera generationer. 19.8.2020 kl. 09:10

Kolumn. "Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor." 19.8.2020 kl. 09:05

Närpes. Det var inte bättre förr, bara annorlunda. Kyrkofullmäktigeordförande tummar inte på budskapet, men vill hitta verktyg och metoder som för framåt. 19.8.2020 kl. 09:04