Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.
Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Här stickas gåvor: en sjal till den som sörjer, sockor för sista färden

Kristinestad.

Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga.

14.10.2020 kl. 16:45

Flinka fingrar hanterar stickor och garn, vid Susannes shop i Lappfjärd har en grupp damer samlats till stickcafé.

Susanne Lindbäck har haft sin butik i åtta år och stickcaféet har funnits i sju. Ivriga handarbetare träffas dagtid varannan onsdag och kvällstid varannan torsdag.

– Från början stickade de åt sig själva, men de flesta har ju alla skåp fulla.

Så för en handfull år sedan föddes en idé om att göra julklappar till de äldre som bor hemma och får hjälp från hemvården.

– Den första julen hade vi kanske 40 paket som hemvårdarna fick dela ut. Sedan har det skrivits och pratats om det, så ifjol hade vi 120 paket.

I år är förhoppningen att kunna omfatta hela kommunen – för det skulle behövas kring 200 paket.

– Det känns bra att med en så liten sak som en pannlapp och ett kaffepaket kunna göra någon så glad.

De har även tillverkat mössor, handledsvärmare och sockor till cancerpatienter, änglar som församlingen kan dela ut åt dopbarnen – och så kallade himlafärdssockor, sockor som getts till åldringshem inför den avlidnes sista resa. Privatpersoner kan också hämta himlafärdssockor från Susannes shop.

– Jag träffat på anhöriga som varit jätteglada över de här sockorna, säger Gunilla Teir, en av deltagarna i stickcaféet.

Hon tycker om stickcaféet som socialt sammanhang.

– Det är trevligt att det är en gemenskap som på sätt och vis kan kännas väldigt mycket som församling, fast den inte är i kyrkan eller församlingshemmet.

Nu är de på gång med ett nytt projekt. Gunilla Teir hade läst om konceptet med tröstesjalar, som en präst i Tammerfors startat.

– Då tänkte jag att det där skulle vara något för vår församling. Att ha någonting i handen när man går på sorgebesök tycker jag känns bra.

Men hon kom aldrig underfund med mönstret till Nikolai-sjalen, som är den ursprungliga tröstesjalen. Så hon pratade med Susanne som letade fram ett enkelt mönster (upphovsmakare är Strömsös Lee Esselström).

– Hon sa: skulle det här kunna vara en tröstesjal? Sagt och gjort, och nu sitter hela stickcaféet och stickar tröstesjalar som sedan diakoniarbetarna får ta med sig när de går på hembesök till sörjande, berättar Gunilla Teir.

– Mycket material till sådant som vi stickar och virkar till välgörenhet kommer från garn som folk har donerat, säger Susanne Lindbäck.

För dem sitter och stickar den här onsdagseftermiddagen är den sociala biten betydelsefull och de vill fortsätta träffas även om det kräver extra försiktighet. På frågan om vad som är viktigast, handarbetandet eller gemenskapen svarar de med en mun:

– Både och!

Det finns en glädje i att ge bort något man gjort. De finner nöje i att handarbeta – men behöver inte själva alla de saker de gör.

– Ni är väldigt flitiga, riktiga stickmaskiner allihopa, kommenterar Susanne Lindbäck.

Någon konstaterar att det nu under den mörkare årstiden blir mer tid för handarbete.

– Det är väldigt avkopplande.

Emelie Wikblad

Gerd Lindén är A-kantor i Närpes församling.

Kolumn. Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar av att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit! 21.8.2020 kl. 13:31

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21
Solveig Björklund-
Sjöholm tycker det är viktigt att visa för barnen att alla är lika värdefulla.

VÄSTÅBOLAND. Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb. 21.8.2020 kl. 13:39

Kolumn. De senaste månaderna har vi fått anpassa oss till en ny tillvaro. Alla önskar vi nu att pandemin så fort som möjligt skall vika undan och att vi snart ska ha ett fungerande vaccin mot viruset. 21.8.2020 kl. 11:05

Sjömanskyrkan. Redan som ung hade Kirsti Wikström klart för sig att hon skulle börja jobba för sjömanskyrkan som pensionär. 21.8.2020 kl. 10:55
Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Borgå. – Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen. 20.8.2020 kl. 12:49

Kolumn. "Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket." 20.8.2020 kl. 12:43
Hilja Risku och Isabel Hanna
har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21
Mona Nurmi vill ha ett yrke där hon vet att hon kan hjälpa människor, därför vill hon gärna bli präst.

vanda. Som sommarteolog har Mona Nurmi fått rycka in där det behövts. – Jag vill visa att det här är en kyrka för alla. 20.8.2020 kl. 12:30
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19

Kolumn. ”Om du skulle stanna vid en ålder – vilken väljer du?” frågar kortet i spelet. Var tonåren de bästa? Studietiden, smårbarnsåren eller yrkeslivet? 19.8.2020 kl. 09:11

lägergård. Från lekarna på gräsplanen till kvällsandakterna på vinden; lägergården Jonnsborg bär på kära minnen för flera generationer. 19.8.2020 kl. 09:10

Kolumn. "Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor." 19.8.2020 kl. 09:05

Närpes. Det var inte bättre förr, bara annorlunda. Kyrkofullmäktigeordförande tummar inte på budskapet, men vill hitta verktyg och metoder som för framåt. 19.8.2020 kl. 09:04
I Elisabet Lundströms flock finns urprungsraserna Finskt får och Kajanalandsfår. De har alla sin personlighet.

Sibbo. Hon är församlingssekreterare, fårfarmare och guide. – Vi försöker vara så civiliserade men jag ser mycket av djurens beteende bland oss människor, säger Elisabet Lundström. 7.8.2020 kl. 11:13