Åsa Eriksson har fått många viktiga insikter tack vare sina arbetsår inom diakonin.

Nu väntar en ny frihet

Borgå.

Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren.

30.9.2020 kl. 16:18

Åsa Eriksson har jobbat med diakoni i Borgå svenska domkyrkoförsamling i många år. De senaste fem åren som ledande diakoniarbetare.

Hur känns det att gå i pension?

– Det känns bra! Det känns som om jag gjort mitt jobb. Men det är spännande så klart när framtiden öppnar sig. Jag har en positiv livssyn och den ger sig till känna som att jag ser på pensioneringen med spänning, som en öppning och frihet i livet.

Ibland, under stressiga jobbperioder, har hon kunnat tänka att saker gärna kunde vara lite annorlunda.

– Men många gånger under alla dessa år när jag stängt dörren och gått till jobbet har jag tänkt: Tänk att jag får gå till jobbet, att jag har trygghet och goda kolleger.

Kollegerna är något hon kommer att sakna allra mest.

– Vi har ett otroligt fint team inom diakonin, och hela kollegiet är så fint, både professionellt men också som en grupp där man kan koppla av.

Hon lever ensam, men har barn och barnbarn i trakten.

– Men det blir en utmaning att inte ha kolleger, andra vuxna att umgås med. Jag funderar på hur jag ska få den biten fylld, men det tror jag nog ska ge sig också.

Insikter att ta med sig

Under åren som diakoniarbetare har hon fått många insikter.

– Jag har fått tillfälle att mogna som människa. Och så har jag fått insikten om att det alltid finns en möjlighet. Det finns människor som är körda i botten i sina liv, men ändå förmedlar att de har en stor betydelse för sig själva och för sin omgivning.

Hon har också blivit ödmjukare.

– Jag har insett att jag sällan har svar på några frågor. Jag tar en sak i sänder och lyssnar, och försöker ge någon slags öppning i tankegångar hos människor jag möter.

Hon har jobbat mycket med barnfamiljer, inte minst under gångna invandringsvågor.

– Vi har samarbetat mycket med socialen, och där ser jag tydligt kyrkans roll, de luckor vi kan fylla som socialen inte har möjlighet till. Det kan handla om väldigt små saker, att finnas till för någon.

– Det kan också vara att köpa sparkbräden till barnen, så de ska ha lika mycket glädje av det som andra barn. Det gläder föräldrarna och ger familjen energi.

Diakonin sägs ofta vara ganska osynlig.

– Jag vet inte om den ska vara så hemskt högljudd heller. Jag tror att det kan vara en styrka också. Diakonin rullar på av sin egen tyngd, och vi jobbar på i det fördolda.

Framtidsplaner

Åsa Eriksson har inga tydliga planer för pensionstiden.

– Jag har tänkt att det får stiga fram i lugn och ro. Det blir spännande att se vad det för med sig.

Hon är ingen hobbymänniska.

– Och jag är inte en resande människa heller, skrattar hon.

– Mina resor har mest gått till västra Nyland. Vi har ett sommarställe i Ekenäs, och jag tänker mig att jag kan vara mer där nu

Ulrika Hansson

Helsingfors. Varje torsdag delar frivilliga ut matkassar till i medeltal 500 kunder på Högbergsgatan 22. – Antalet personer som kommer för att hämta mat har fördubblats på några år, säger pastor Markus Österlund. 26.9.2023 kl. 08:00

Replot. Körsångaren Lilian Westerlund gillar att skriva brev – och det var via brevvännen Marianne i Sverige som körprojektet ”Kör över kvarken” började. I september åker Replotkören på svarsbesök till Höga kusten. 1.9.2023 kl. 14:08

malax. Tid och samvaro är i fokus då Malax församling bjuder in till familjeläger på Klippan. Deltagarna kan se fram emot ett avkopplande veckoslut för alla generationer. 31.8.2023 kl. 15:21

Kolumn. Mänskligheten verkar ha en outtömlig, inneboende kraft i sig som får oss att gång på gång hämta oss och fortsätta arbeta för en bättre tillvaro, skriver Johanna Granlund. Kan "Tro på det goda" rent av kan vara ett bra livsmotto? 31.8.2023 kl. 15:15

PEDERSÖRE. Gillar du sång och gemenskap? I så fall finns det sannolikt en kör i Pedersöre församling som väntar på dig. 30.8.2023 kl. 18:03

Kolumn. Mina tre pojkar älskar att åka båt. När man sitter längst framme med sin bror och lutar sig ut lite över vattnet, ”Då känns det precis som att man flyger!”. Åtminstone enligt min nioåring. 30.8.2023 kl. 17:59

PEDERSÖRE. Roger Eriksson, ordförande för Pedersörenejdens gemensamma kyrkofullmäktige, tycker att kommunerna kunde ta modell av den kyrkliga gemenskapen. 30.8.2023 kl. 17:54

Kristinestad. I höst har Kristinestads svenska församling två färska medarbetare inom diakonin: Debora Hannus och Maria Storsjö. Att möta människor är viktigt, säger de båda. 31.8.2023 kl. 15:08

Kolumn. Man frågar mig ibland om lägren var lättare förr. Det var de nog, känner åtminstone jag. 30.8.2023 kl. 16:12

sibbo. Kyrkvaktmästaren Jan Skogberg förvaltar sina förfäders kyrka. 30.8.2023 kl. 15:44

INIÖ. I Marika Torps barndom var Iniö ett kärt och bekant ställe när familjen åkte från stugan vid Iniöfjärden och besökte butiken och kyrkan. – Och nu får jag predika där! 28.8.2023 kl. 15:36

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

Kolumn. Bästa Borgå stift, nu när du fyller 100 år vill jag passa på och gratulera dig! 13.6.2023 kl. 12:02

malax. Kyrkhemmet i Malax har varit en omtyckt plats för samlingar. Nu börjar byggnaden vara vid vägs ände, och nya lösningar är aktuella. 14.6.2023 kl. 16:44