Silas, Nalani och Noomi Peltola läser ur olika barnbiblar som familjen har.
Silas, Nalani och Noomi Peltola läser ur olika barnbiblar som familjen har.

Hur stort svärd orkade Goliat bära? – en bibel som talar barnens språk är en viktig gåva

Solf.

I Solf får varje fyraåring en egen barnbibel. Församlingen vill uppmuntra familjer att läsa tillsammans.

1.10.2020 kl. 08:15

– Vi har tyckt att fyra år är en bra ålder. Då börjar barnen förstå berättelserna, säger barnledare Ebba-Stina Beukelman.

På Änglarnas dag välkomnas alla små och stora till kyrkan i Solf. Då delar församlingen ut en egen barnbibel åt alla som fyller fyra under året och önskar få en.

Ebba-Stina Beukelman berättar att det är en lång tradition som stammar från när det var vanligt att i samband med dopet få en församlingsfadder. Faddern besökte familjen tills barnet blev fyra år.

– Vid det sista besöket fick barnen en barnbibel. Det var tänkt att de kan den läsa ända tills de går i skriftskolan.

Den bibelversion de nu delar ut är skriven för barn, men inte riktad till de allra yngsta utan en bok som räcker att växa i.

– Jag vet att vuxna också läser och får ut något av den. Den visar Bibelns röda tråd.

Barnledare Ebba-Stina Beukelman visar bibeln församlingen delar ut. foto: Susann Nabb-Vornanen


Ofta har församlingen ordnat en fest för familjerna. I år blir alla inbjudna till Mikaelidagens gudstjänst.

– Vi skickar en personlig inbjudan till alla.

Ebba-Stina Beukelman säger att de gärna möter familjerna. Vanligen är det drygt hälften av årskullen som önskar få en bibel. Församlingen vill stöda familjerna i barnens kristna fostran. Den egna bibeln uppmuntrar också till läsning och låter barnen bekanta sig med berättelser som är en del av allmänbildningen.

– Jag brukar säga: ta er tid och sitt med barnen och läs tillsammans!

Barnen kräver inte att du har alla svar

– När man omvandlat måtten i berättelse så att barnen förstår hur stor Goliat var och hur stort svärd han orkade bära, så blir det mera påtagligt för dem, säger Amanda Peltola.

Till familjen Peltola hör Amanda, Jimmy och barnen Silas, 10, Noomi, 9, Nalani, 6, och Eliel, tio månader. Bibelberättelser skrivna för barn har en naturlig plats i deras hem. Oftast är det Jimmy som läser med de äldre barnen medan Amanda lägger minstingen.

– De far upp på vinden där barnen har sina sovrum och så sitter de tillsammans och läser. Sen brukar de fundera om det är något de undrar över och så avslutar de med aftonbönen.

I perioder väcker berättelserna barnens frågor, som när de läser någon som inte är så bekant. Med de äldre barnen kan man gå lite djupare in på vad något betyder och då blir även frågorna flera, berättar Amanda Peltola.

Familjen har flera olika barnbiblar för olika ålderskategorier och brukar växla mellan dem. Till exempel Seriebibeln är omtyckt.

– Jag vet också att min man ibland brukar läsa från riktiga Bibeln, bara för att de ska höra språket som är så annorlunda.

– Speciellt för sexåringen är den egna bibeln jätteviktig. Hon vill förvara den i sitt eget rum och man ska minnas att läsa ur den också.

Familjen flyttade till Solf för fyra och ett halvt år sedan, så sexåriga Nalani är den enda som hunnit få en bibel från Solfs församling. Amanda tänker att det just för fyraåringarna har betydelse att bli sedda och uppmärksammade på det här sättet.

Hur står sig bibelberättelserna mot andra godnattsagor?

– Våra barn har alltid tyckt om att läsa själva, så ofta gör de så att de läser barnbibeln tillsammans och sen läser var och en det de vill efteråt. Bibeln passar ju allihopa, men det är tråkigt för tioåringen att höra på en saga som sexåringen vill höra.

Barnens bibel förklarar saker på ett sätt som har värde också för vuxna.

– Fast man själv hört berättelsen många gånger så kan man ändå tänka på ett nytt sätt när man läser en ny version. Man ska inte vara rädd som förälder att ta upp Bibeln och läsa, man kan ju faktiskt lära sig något.

Även om man som vuxen inte själv känner sig så hemma i Bibeln tycker Amanda Peltola inte att man ska tveka att läsa för barnen.

– Man får ju tillsammans utforska det som står där. Inte kräver barnen att du har svar på alla frågor.

Emelie Wikblad

De glada barnskratten från sandlådan vid Furugården har tystnat. Gunilla Holmberg och Britt-Mari Gripenberg saknar sina dagklubbsbarn.

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53
Martina Nikander med diakonipudeln Misan.

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16
Carina Aaltonen trivs bland bikuporna hemma på gården.

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35
Diakoniarbetarna i Korsholm
Från vänster: Nina Andrén, 
Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21
Prästen Olle är en kär kollega i Närpes församling.

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05
Saara Henkola och barnen Mayra och Isac tar paus i jobbet med skogsutflykter.

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23
Patrik Frisk (fr. v.), Kjell Lönnqvist och Sebastian Jokinen hälsar välkommen till onsdagskvällens ungdomssamling.

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14
Henrik Östman och Johanna Häggblom framför bilderna som ska hjälpa konfirmanderna att memorera trosbekännelsen. Häggbloms kollega Ella-Mari Esselström har tecknat bilderna.

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37
Gunvor Flykt och hennes man bor i egnahemshus där det alltid finns något att syssla med. Barn, barnbarn och vänner finns också i närheten.

Borgå. Gunvor Flykt är en sann eldsjäl inom kyrkan. Hon kommer att sakna kyrkan i påsk, men säger: Tappa inte modet! 8.4.2020 kl. 11:20