Birgitta Lillbäck kommer från Kristinestad. Till hennes familj hör barnen Elias och Emilia och fästmannen Markus Engström.
Birgitta Lillbäck kommer från Kristinestad. Till hennes familj hör barnen Elias och Emilia och fästmannen Markus Engström.

Hjälparen måste också komma ihåg att ta hand om sig själv

Närpes.

Hon hade jobbat med att stöda människor på många olika plan. Med tiden insåg hon att hon vill göra just det här, men från ett annat perspektiv. I juni vigdes Birgitta Lillbäck till diakon i sin hemkyrka.

30.9.2020 kl. 12:35

Hon har jobbat på daghem, inom barnskydd och missbrukarvård, som hemtjänstledare. När Birgitta Lillbäck var mammaledig väcktes längtan efter att studera igen.

– Jag har alltid älskat kunskap, att få studera och lära mig nya saker – få tänka och reflektera.

Hon avlade en specialyrkesexamen i psykiatrisk vård. Sedan jobbade hon en tid som socialhandledare.

Men en längtan fanns kvar.

– Jag har ända sedan tonåren känt att jag gärna skulle jobba inom kyrkan.

Församlingen har funnits med sedan hon som treåring började i dagklubben. Barnkör, gitarrgrupper och läger hörde till uppväxten.

– Jag är uppvuxen i en kristen familj och släkt.

Hon kommer ihåg att hon i tonåren funderade på att bli ungdomsarbetsledare. Men när hon började sina socionomstudier var det barn och unga och förebyggande missbrukarvård hon valde att rikta in sig på.

Men erfarenheten av jobba i nära kontakt med de svaga i samhället lade grund för ett kall.

– Jag kan inte säga att det kom över en natt utan det var som en känsla i hjärtat som växte sig starkare och starkare: jag vill jobba med de här människorna och de här problemen, men jag ville göra det från ett andligt, kyrkligt perspektiv.

Hon talar om processen att söka sig själv: vem är jag och vad ska jag bli när jag blir stor?

– På det här sättet får jag vara mig själv och göra någonting för en medmänniska.

Hon tog reda på att det var möjligt att komplettera socionomexamen med de kurser som behövdes för att få behörighet som diakon.

Viktigt att ta hand om sig själv

Birgitta Lillbäck fick sin diakonvigning i juni i Sideby kyrka. Det var ett undantag i en undantagstid att de nya diakonerna vigdes på sina hemorter, vanligtvis sker diakonvigningarna i Borgå domkyrka.

– Sideby kyrka har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Den kyrkan känns som min hemkyrka.

Till vigningen kunde hon bjuda in nära och kära.

– Och de människor som på ett eller annat sätt har betytt något eller väglett eller handlett mig under den här resans gång.

Sedan augusti jobbar hon i Närpes församling. Församlingen är bekant, hon vikarierade som barnledare här för ett par år sedan samtidigt som hon studerade. Därför känner hon också de flesta medarbetarna sedan tidigare.

– Ingen vecka är den andra lik. Det är spännande, välsignade, meningsfulla dagar.

Vad är största utmaningen i jobbet?

– Det är så mycket man skulle vilja göra, det är så många man skulle vilja hjälpa eller beröra. Det känns ibland som att tiden inte räcker till.

En annan utmaning ligger på ett mer personligt plan.

– Förutom att vara närvarande i stunden vid varje människomöte så blir man en del av den människans person samt livssituationen hon befinner sig i. Då är det viktigt att komma ihåg att ta hand om sig själv, värna om sig själv och den egna andligheten. För att kunna ge till andra måste man först ge åt sig själv.

Birgitta Lillbäck

  • Från Kristinestad.
  • Familj: barnen Elias och Emilia och fästmannen Markus Engström.

Vad gör du för att koppla av?

– Jag lyssnar på musik och söker mig till havet och tänder levande ljus. Kanske läser jag någon inspirerande andaktsbok. Jag spelar gitarr, så det brukar jag också göra.

Berätta om en otippad talang eller intresse du har.

– Jag älskar återbruk, att renovera och restaurera. Gamla möbler, gamla hus. Ibland brukar jag kanske tro om mig själv att jag är en byggare eller målare, säger hon och skrattar.

Beskriv en favoritplats.

– Min favoritplats finns vid sommarstugan. En anspråkslös stockstuga med sprakande eld i vedspisen och havet utanför. Där kan jag titta ut mot horisonten, där himmel möter hav. Jag får känslan av att det finns någonting större och mäktigare som bär oss och finns där för oss.

Emelie Wikblad

Julgudstjänst i en av Senegals lutherska församlingar. Glitter är inte bara julpynt, det är festpynt som kan användas i kyrkan året om.

korsholm. När man pratar om julen i Senegal lär man sig egentligen mer om det finländska julfirandet än om det senegalesiska, tycker Anna-Lena Särs. 17.12.2020 kl. 09:46
Rune Lindblom är präst i Korsholms svenska församling.

Kolumn. Det verkliga Betlehem doftar kryddor och rökelse, inträngt med alla fyrtiotusen invånare på en enda liten bergsrygg bland kullar med olivträd. Hus på hus, som skokartonger travade mitt i ett landskap av kullar och dalar, där vägar och förtorkade ängar samsas om utrymmet. 17.12.2020 kl. 09:41
Färdas med åsna och kamel? Inte i Solfs församlings version av julberättelsen. Där kommer lastcykeln och velomobilen på bilden att användas som transportmedel.

Solf. Vad har en barnkör, tre velomobiler och ett hotell gemensamt? Svar: De spelar alla en roll i Solf församlings filmversion av julevangeliet. 17.12.2020 kl. 09:35
I oktober kulminerar Åbo svenska församlings 100-årsfirande i en festgudstjänst i domkyrkan, berättar kyrkoherde Mia Bäck.

Åbo. Nästa år firar Åbo svenska församling hundra år. – Vi är en församling som präglas av gemenskap, helighet, glädje och öppenhet, säger kyrkoherde Mia Bäck. 17.12.2020 kl. 08:59
Maria Björkgren-Vikström är församlingspastor i Åbo svenska församling.

Kolumn. "Sårbarhet är något vi människor har gemensamt." 17.12.2020 kl. 08:51
Hanna Lehtonen hoppas på nya förutsättningar för sång och gemenskap nästa år.

Väståboland. Kyrkokören har tagit paus och det blir en distansjul i Väståboland i år. Men grunduppgiften kvarstår. – Det är att föra fram glädjens budskap: tro, hopp och kärlek, säger kantor Hanna Lehtonen. 17.12.2020 kl. 08:43
Andreas Lundgren utbildade sig till journalist innan han blev präst.  – Jag tycker om att jobba med media och teknik.

Borgå. Hur skapar man delaktighet och värme under en virtuell gudstjänst eller sångstund? – Vi behöver tänka på tilltalet, säger Andreas Lundgren. 17.12.2020 kl. 08:37
Strömmandet blev välbekant för Johnny Aspelin i våras när han skötte församlingens virtuella gudstjänster.

sibbo. Johnny Aspelin är den som ser till att gudstjänsterna i Sibbo når ut via skärmarna. – Ljud- och bildkvaliteten är det viktigaste, säger han. 17.12.2020 kl. 08:24
Helena Sten har ställt ut sina filtar vid Korsnäs bibliotek.

korsnäs. Helena Sten kom på idén göra filtar åt barnen som föddes på flyktingförläggningen i Korsnäs. Och sedan har hon bara fortsatt. 11.12.2020 kl. 14:48
Julplanering. När allt kan ändra på kort varsel får de anställda parallellt bolla med program som går att göra på plats och på nätet. På bilden Jeanette Ribacka-Berg, Christina Caldén-Back (vid bordet), Siv Hellman och Inga-Lene af Hällström (stående).

Kristinestad. Julens program får nya former för att så många som möjligt tryggt ska kunna vara med. Och får man inte samlas blir det många videohälsningar istället. 11.12.2020 kl. 14:43
Kantorerna i församlingarna i Korsholm: Michael Wargh, Jimi Järvinen, Susanne Westerlund, Ann-Christin Nordqvist-Källström och Rodney Andrén.

korsholm. 24 julsånger blev 24 luckor i den virtuella adventskalender som församlingarna i Korsholm, Kvevlax, Replot och Solf i år presenterar tillsammans. 11.12.2020 kl. 14:28
Mats Björklund är kyrkoherde i Solfs församling.

Kolumn. "Jag har alltid fascinerats av att Gud ville komma och vandra på den jord vi delvis med vett och vilja skövlat och förstört. Att han överhuvudtaget bryr sig om en mänsklighet som delvis vänt honom ryggen", skriver Mats Björklund. 11.12.2020 kl. 14:25

korsholm. Ungdomsarbetsledarna i församlingarna i Korsholm har sökt nya kanaler att nå och involvera ungdomarna. Men vad skulle innehållet vara och hur gör man Youtube-videor egentligen? 11.12.2020 kl. 14:19
Dickursby kyrkas fasad är i brunt tegel.

vanda. I januari invigs den nya kyrkan i Dickursby, dit bland annat Vanda svenska församling flyttar. – Den ska vara allas kyrka, säger projektledare Janne Silvast. 9.12.2020 kl. 00:00
Margaretha Trygg är församlingsmedlem i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "Känslan av förväntan ska vi inte låta gå oss förbi i år heller. Fastän världen är som den är." 9.12.2020 kl. 00:00