Simone Öhman jobbar med barnverksamheten i Kristinestads församling.
Simone Öhman jobbar med barnverksamheten i Kristinestads församling.

Tygrester, strumbyxor och ståltråd fick nytt liv som personer ur Bibeln

Kristinestad.

Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter.

16.9.2020 kl. 09:30

När Simone Öhman tog en paus i sina klasslärarstudier kom hon till Kristinestads svenska församling.

– Jag har varit en del i dagklubben – och sysslat med kreativa uppgifter och utmaningar, beskriver hon sitt arbete.

Hon har sytt julrekvisita, gjort pyssel, producerat videor. När barngrupperna fick ta paus på grund av coronapandemin har fokus legat mer på det kreativa.

– Stina kom en dag och sa: Vi skulle behöva stora dockor då vi berättar bibelberättelser i kyrkan. Skulle du kunna tänka dig att göra dem?

Församlingens ledande barnledare Christina (Stina) Caldén-Back och ungdomsarbetsledare Jeanette Ribacka-Berg låg bakom idén. Församlingen hade redan några dockor, men de tyckte de var så små att de inte syntes ordentligt.

– De hade en idé om att vi skulle göra basen av Pringles-rör och några plastkoner som de hade fått. Jag fick experimentera fritt och använda mig av allt jag kunde tänkas hitta i materialskåpen.

"Det är många olika moment. Ansiktet görs av gamla strumpbyxor, ögonen av tygrester, munnen målar jag och armarna har en ståltrådsstomme så att de ska gå att böja och ändra position på dem. Sedan ritar och syr jag kläder och skapar personliga frisyrer åt dockorna."


Även om just dockprojektet var
en ny erfarenhet beskriver sig Simone Öhman som en kreativ person, hon tycker om att pyssla och handarbeta.

– Oavsett var jag jobbar är det som att jag drar till mig lite sådana uppgifter. Det har varit väldigt roligt.

– Det är många olika moment. Ansiktet görs av gamla strumpbyxor, ögonen av tygrester, munnen målar jag och armarna har en ståltrådsstomme så att de ska gå att böja och ändra position på dem. Sedan ritar och syr jag kläder och skapar personliga frisyrer åt dockorna.

Hennes tips för den som blir inspirerad är: Kolla Pinterest, idea med någon, kolla materialskåpen. Och återbruka! Många gånger kan man återanvända sådant som annars skulle hamnat i återvinningen. Bara fantasin sätter gränser för skapandet.

Simone brukar få höra: ”Oj, hur kan du göra sånt där, jag skulle aldrig”. Själv väljer hon inställningen: våga prova! Ofta ser saker mer avancerade ut än vad de faktiskt är.

– Så sätter man sig ner och kliar sig lite i huvudet och blir lite frustrerad – vad har jag egentligen gett mig in på? – men sen blir det nog bra i slutändan, bara man låter processen ha sin gång.

Dockorna illustrerar olika personer i Bibeln och tanken är också att en docka ska kunna spela flera roller.

Dockorna lär också få en roll i Kristinestads traditionella levande julkalender, där olika fönster i staden förvandlas till kalenderluckor. (Men vad som kommer finnas i den luckan ska vi inte avslöja här.)


Foto: Jeanette Ribacka-Berg


Rätt plats att vara

Församlingens barnverksamhet var ganska ny för Simone Öhman när hon började jobba i Kristinestad. Hon växte upp utanför Stockholm och flyttade i skolåldern till Lappfjärd, som är hennes mammas hemtrakt.

– Man märker att det är en annan sammanhållning i en mindre kommun. Fler barn deltar i de aktiviteter och klubbar som ordnas.

Att det är hennes grej att jobba med barn har tiden i församlingen bekräftat. Men den här arbetserfarenheten har även gett henne nya insikter.

– Det blir lätt att man tänker: jag vill jobba som klasslärare, det är det jag ska göra i resten av mitt liv. Men man märker ju att det finns så många andra inriktningar eller arbetsplatser. Jag tycker att Stinas jobb och det jag gör nu är väldigt roligt. Det är något jag kunde tänka mig att jobba med även i framtiden.

Hon är tacksam och tycker hon haft tur som på vägen till att återuppta studierna får vara just här.

– Det är nog rätt plats att vara på, både med personerna och arbetsuppgifterna. Hela atmosfären är väldigt välkomnande och varm.

Emelie Wikblad

Författaren Sabine Forsblom och journalisten Jan-Erik Andelin bidrar till att det också i år går att ta del av Via Crucis.

Borgå. Påskvandringen Via Crucis tar i år formen av en podcast som man kan lyssna till under sin vandring. Jan-Erik Andelin kopplar påskens händelser till vår vardag och Sabine Forsblom läser bibeltexterna. 31.3.2021 kl. 08:30
Skärtorsdagen är viktig för Allan och Ing-Maj Melin i Kvevlax.

kvevlax. – Påsken varar hela året. Vi får ta del av försoningsgärningen varje dag. För Allan och Ing-Maj Melin är påskens budskap och känsloregister trons kärna. 31.3.2021 kl. 08:30
Fredrik Kass är kyrkoherde i Kvevlax församling.

Påsk. Fredrik Kass skriver om nya skidor och nya chanser. 31.3.2021 kl. 08:30
I videoandakten ingår olika scener från påskens händelser.

korsholm. Påskvandringen i Korsholm var tänkt som ett större samarbete mellan flera församlingar. Men coronaläget satte stopp för det. I stället för att resignera gjorde de anställda en enklare variant. 31.3.2021 kl. 08:30
Torolf Back, Anna-Lena Lamminpää och Berit Holmlund är frivilliga i soppkokande för Gemensamt Ansvar.

Kristinestad. Torolf Back har ett hjärta för dem som behöver stöd och vill uppmuntra människor att göra saker tillsammans. 19.3.2021 kl. 16:10

Kolumn. Barns glädje, spontanitet och ärlighet är något som gör min vardag till fest. Tänk att få tillbringa dagarna med dessa underbara små människor! Visst finns det stunder som är mindre trevliga men de brukar nog utmynna i något bra de också. 19.3.2021 kl. 16:05
– Det bästa med mitt jobb är att träffa människor och att få skapa, säger Carina Lagerström.

KORSNÄS . Hon är blomsterhandlare och har varit förtroendevald i över tjugo år. Levande och naturligt är nyckelord också för församlingsverksamheten. 19.3.2021 kl. 15:58
Camilla Koskinen och hunden Luna tar gärna emot små pysslare i Myrbacka.

vanda. Camilla Koskinen har nyss börjat jobba som barnledare i Vanda svenska församling. Hennes medhjälpare är den sociala och glada hunden Luna. 17.3.2021 kl. 19:23
Hanna Eisentraut-Söderström är kaplan i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. De är fredsälskande och milda, men det finns också en gräns. 17.3.2021 kl. 19:19
Anita Strömfors har fått vänja sig vid att jobba på ett helt nytt sätt.

Borgå. Stängda barnklubbar på grund av coronaviruset är inte något man lägger på det positiva kontot. Men i Borgå blev resultatet att fler familjer tog kontakt! 17.3.2021 kl. 19:13
Mats Björklund ser fram emot att träffa nya människor i jobbet som kyrkoherde i Korsholms svenska församling. Hunden Nellie är hans promenadsällskap.

korsholm. Mats Björklund växte upp i Jeussen i Kronoby. Han är äldst av fyra syskon, van vid att ta ansvar. I april blir han kyrkoherde i Korsholm. 17.3.2021 kl. 19:07

Kolumn. "När jag var barn var dödgrävarna stämplade som särlingar." 17.3.2021 kl. 19:02
Emilia Kontunen konstaterar att Maria fått olika roller inom olika samfund.

korsholm. Emilia Kontunen har själv blivit mamma, och vet vilken känslig och stor händelse det är. – Jag har tänkt på att Maria åkte bort och inte hade sin familj och sina vänner nära sig i en sårbar situation. 17.3.2021 kl. 18:57
Vi har alla en relation till vatten, säger Maria Björkgren-Vikström, på bilden på promenad vid Aura å.

Åbo. Åbo svenska församling introducerar 
dialogpausen – ett nytt sätt att diskutera. Veckans ämne är ”vatten” – något vi alla har en relation till. – Dialogen blir både en relation och en process, säger Maria Björkgren-Vikström. 16.3.2021 kl. 13:23
Det är inte bra för församlingstillhörigheten om folk känner sig påtrampade lokalt, säger Yngve Lindqvist.

Nagu. Yngve Lindqvist brinner för att Naguborna ska känna att det är nära till kyrkan. Sedan 90-talet har han som förtroendevald bevakat hemortens intressen. 4.3.2021 kl. 16:22