Det fullkomliga äpplet

Kolumn.

För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut?

3.9.2020 kl. 15:30

Vilka egenskaper har det och hur smakar det?

Svaret var att det beror på vad man ska ha äpplet till. Smakfullt och sött eller också en aning syrligt, så att det ger den rätta kontrasten ifall man vill göra paj eller mos. Härdigt och tåligt för alla väder och klimat. Ja, det var inte svårt att fortsätta listan på goda äppelegenskaper.

Men vi var också överens om att det perfekta äpplet för alla omständigheter, det existerar inte här på jorden. Vi kan bara få en aning av hur det skulle kunna smaka, när vi en vacker höstdag äter ett riktigt gott äpple.

”Var fullkomliga”, säger Jesus i dagens text. Hur ser då den fullkomliga människan ut som Jesus här talar om? Han säger att vi ska vara fullkomliga så som vår fader i himlen är fullkomlig. Vi ska älska våra fiender och be för dem som förföljer oss. Då blir vi lika vår himmelske fader. För han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda. Sådan är också den fullkomliga människans kärlek.

Den här förklaringen behövs säkert också i dag. I många kulturer hör det till att man tar hand om sina närmaste, medan ansvaret mot främlingar inte är lika stort. I det gamla Israel tolkade många budet om kärlek till nästan som gällande enbart familjen, vännen, grannen, det egna folket.

Det här var en missuppfattning av Guds ord. I Gamla testamentet hittar vi många ord som vidgar nästanbegreppet. Gud älskar främlingen, därför ska ”också ni älska främlingen” (5 Mos 10:19). Jesus gör detta tydligt i liknelsen om den barmhärtige samariern.

Att älska sin egen grupp är naturligt, och görs ofta av ren själviskhet och självbevarelsedrift. I kravet att älska till och med fienden ligger något radikalt, som rentav sägs vara unikt för kristendomen. Julundret vid västfronten 1914 och enskilda finländska soldaters möten med sovjetryska soldater under senaste krig ger exempel på hur det kan se ut.

Budens uppgift är att visa hur vi skall leva och begränsa det onda. Men också att avslöja och visa på vårt behov av förlåtelse. Vem är fullkomlig som fadern? Svaret är förstås endast Jesus. Han gjorde det orimliga som kärleken kräver. Han övervann det onda med det goda. Han försonade vår skuld och bjuder oss delaktighet i den fullkomliga kärleken.

Gud, låt oss få smaka litet mer av den kärleken.

Henrik Östman är kaplan i Nykarleby församling.

Sofia Torvalds

Alla som vill – inte bara ålänningar – är välkomna med i bönegruppen på Facebook.

BÖN. Cita Nylund tog initiativ till att starta en bönetråd på Facebook. Varje vecka samlas gruppmedlemmarna på sitt håll och ger av sin bönetid åt andra. – Det är ganska stort fast det är litet. 1.9.2021 kl. 12:45

Kolumn. Vad är det som gör en församling till församling?! frågar Katarina Gäddnäs. 1.9.2021 kl. 12:41
Skytte blev Elisabeth Mattssons gren – av en slump.

HOUTSKÄR. Två somrar har Elisabeth Mattson fixat blommor och skött fastigheter vid kyrkan i Houtskär och Korpo. Hennes dröm är att ta över hemgården liksom henne förmoder Elisabeth gjorde på 1700-talet – och tävla i skytte. 1.9.2021 kl. 12:38
Hemmet i Koskö, med trädgården och vedbacken, hör till Alf Burmans favoritplatser.

kvevlax. – Aldrig i livet, jag är ju inte tillräckligt religiös, utbrast Alf Burman när han ombads ställa upp i kyrkopolitiken. 18.8.2021 kl. 15:24
Fredrik Kass är tf kyrkoherde i Kvevlax församling.

Kolumn. Vi behöver skapa tid för de goda rutinerna och vi behöver hålla fast vid dem. Samtidigt är det en balansgång. Rutinerna ska ge oss liv och inte kväva oss. 18.8.2021 kl. 15:19
Ann-Katrine Burman betonar att alla slags musikgenrer har sitt värde.

kvevlax. – Det är otroligt att få sjunga i kyrkan. Det finns ett lugn och en rymd där, säger Ann-Katrine Burman. 18.8.2021 kl. 15:13
Elefteria Apostolidou och Irina Lemberg vill samla de frivilliga krafterna på ett ändamålsenligt sätt.

BORGÅ. Mycket av kyrkans framtid hänger på de frivilliga. Det har man tagit fasta på i domkyrkoförsamlingen där man nu konkret sänker tröskeln för frivilligarbete. 18.8.2021 kl. 15:08
Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

Kolumn. Från den dag de föds till den dag de dör är de våra små barn. För att lära sig måste de få göra själva, misslyckas, pröva igen och till slut lyckas. 18.8.2021 kl. 15:03
Magnus Engblom upplever kyrkopolitik som både intressant och relevant.

sibbo. Det var orden ”du behövs” under ungdomstiden som fick Magnus Engblom att engagera sig som kyrkligt förtroendevald. Vad gör att han vill och orkar med många uppdrag, trots alla utmaningar kyrkan står inför? 18.8.2021 kl. 14:58

Kolumn. En vänförsamling ger mycket glädje – trots att språkförbistringen ibland kan vara ett faktum, konstaterar Lisen Åkerman. 11.8.2021 kl. 18:02
– Det finns en stark framtidstro i Närpes, säger Mikaela Björklund.

NÄRPES. Att vara uppvuxen i en prästfamilj har gett en bra grund, tycker Mikaela Björklund. Det har lärt henne att lyssna och att umgås med människor med olika slags bakgrund. 10.8.2021 kl. 17:50
– Människors välbefinnande ligger mig varmt om hjärtat, säger Nanna Rosengård.

Lokalt. – Det krävs ganska mycket av oss som människor idag, säger skolcoachen Nanna Rosengård. Vi behöver alla stöd och möjlighet att fundera kring oss själva tillsammans med någon. 6.8.2021 kl. 11:09
Matutdelningen i Pargas är en viktig diakonal insats. Den besöks varje vecka av omkring 50 personer.

pargas. Diakonin är en av kyrkans mest centrala uppdrag. – Vår uppgift är att se på alla med en barmhärtig blick, säger diakon Henrica Lindholm. 5.8.2021 kl. 13:57

Kolumn. Och det hoppas jag att du också gör och att du kan njuta av sommaren, skriver Niclas Wikström. 5.8.2021 kl. 13:55
Tänk om gudstjänsten kunde vara vår gemensamma vägran att acceptera hopplöshet, funderar kyrkoherde Stefan Äng.

jomala. – Kanske det inte bara är att övergå till det normala, för det normala har inte alltid varit jättebra, säger kyrkoherde Stefan Äng om församlingen efter corona­epidemin. 5.8.2021 kl. 13:53