Språkcaféet bjuder både på program och samtal.
Språkcaféet bjuder både på program och samtal.

En härlig, salig blandning!

nykarleby.

Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk.

3.9.2020 kl. 15:26

Det första fröet till Språkcaféet såddes år 2015, då det började komma asylsökande till Nykarleby. Då formades stödet som senare blev föreningen Nykarleby Flyktingvänner.

– Vi har hållit på i många år redan, men nu är verksamheten mer strukturerad. Vi har asylsökande kvar som fått uppehållstillstånd och vill bo kvar i lilla Nykarleby. Men nu har vi också kvotflyktingfamiljerna som behöver integreras, berättar Melina Saari, som är koordinator för Språkcaféet.

Språkcaféet ordnas av Nykarleby flyktingvänner i samarbete med Nykarleby församling. Andra samarbetspartner är Kredu, Lions-älvorna i Nykarleby, Röda korset och Nykarleby stad – men också alldeles vanliga flyktingvänner deltar i verksamheten.

– Det finns faktiskt ett behov av de här träffarna. I andra kommuner får de som kommer ofta vänfamiljer, men vårt språkcafé fungerar lite som en stor vänfamilj, säger Melina Saari.

Coronaepidemin gjorde våren utmanande, men Språkcaféet ordnade träffar också på sommaren – många av familjerna hade tråkigt och längtade efter program. I höst träffas man varje torsdag klockan 18–20 oftast i församlingshemmet, där det finns ett bra lek-
rum för barnen och ungdomsutrymmen med möjlighet att spela biljard och andra spel.

– Den första timmen brukar vi ha program, och den andra är fikapaus och samtal. I början kom också papporna med – nuförtiden brukar de skjutsa mammor och barn och så har de kanske ett eget café hemma hos någon i stället.

Språket är, som Melina Saari säger, ”en salig blandning”.
– När vi träffas känns det att språket inte är så viktigt. De flesta vill lära sig svenska och man kommer långt med kroppsspråk.

Varför är Språkcaféet viktigt?
– Det är viktigt att det finns en plats där man kan fråga hur saker fungerar i vårt samhälle. Men det är också viktigt att ha trevligt tillsammans. Det är inte så många som öppnar sina dörrar för invandrare, och de vill gärna få vänner. För dem som har småbarn hemma är det också viktigt att komma hemifrån och få en andningspaus.

Minst fyra finländska frivilliga måste vara på plats vid varje Språkcafé-träff – barnen har mycket energi och hjälpande händer behövs.

Vad har det gett dig själv att vara involverad i Språkcaféet?
– Jag har själv bott utomlands i perioder och vet att det kan vara ganska jobbigt att hitta sammanhang i ett främmande land – det har gjort att jag känt att jag vill vara involverad i arbetet med invandrare.

– Visst kan man ibland efter en lång arbetsdag känna att man hellre skulle ligga hemma på soffan än bege sig till caféet. Det kan vara lite kaos ibland, och små missförstånd. Men sen kommer man dit, och barnen kramar om en efteråt och säger: Vi ses nästa vecka, Melina! Då känner jag alltid att det var värt det.

Hon hoppas att alla ska känna att tröskeln är låg att komma med som frivillig.
– Dörren är öppen och det är bara att titta in en torsdag och känna efter. Man måste inte komma varje gång – man kommer inte för att man måste, utan för att det är roligt!

Sofia Torvalds

Karl af Hällström är kaplan i Agricola svenska församling.

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00
Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00
Titti Sundblom säger att hantverkande i första hand är en livsstil, inget man nödvändigtvis blir rik på.

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00
Tinca Björke är informatör i Mariehamns församling.

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00
Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50
Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45
Barbro Wester är medlem i Solfs församling.

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31
Det finns en hel del att fundera kring för att allt ska löpa med verksamheten i Lovisas missionsstuga.

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30
De virtuella allsångerna livas också upp av klipp och vyer utifrån – ungdomarna fick springa ut och kasta höstlöv som bildsättning till Carolas När löven faller.

korsholm. När psalmsången begränsas av säkerhetsskäl får traditionella koncept bli digitala. Körer i alla åldrar leder virtuell allsång under två höstkvällar. 7.10.2020 kl. 08:55
Malena Björkgren är flyktingkoordinator i Åbo svenska församling. Hon vet hur ensam en människa kan vara, och vad kontakt betyder.

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37
Janette Lagerroos är kaplan i Houtskärs
kapellförsamling.

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29
Det har skrivits otaliga böcker om den omåttligt produktiva och populära psalmförfattaren Anders Frostenson.

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56
Åsa Eriksson har fått många viktiga insikter tack vare sina arbetsår inom diakonin.

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18
Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09