Språkcaféet bjuder både på program och samtal.

En härlig, salig blandning!

nykarleby.

Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk.

3.9.2020 kl. 15:26

Det första fröet till Språkcaféet såddes år 2015, då det började komma asylsökande till Nykarleby. Då formades stödet som senare blev föreningen Nykarleby Flyktingvänner.

– Vi har hållit på i många år redan, men nu är verksamheten mer strukturerad. Vi har asylsökande kvar som fått uppehållstillstånd och vill bo kvar i lilla Nykarleby. Men nu har vi också kvotflyktingfamiljerna som behöver integreras, berättar Melina Saari, som är koordinator för Språkcaféet.

Språkcaféet ordnas av Nykarleby flyktingvänner i samarbete med Nykarleby församling. Andra samarbetspartner är Kredu, Lions-älvorna i Nykarleby, Röda korset och Nykarleby stad – men också alldeles vanliga flyktingvänner deltar i verksamheten.

– Det finns faktiskt ett behov av de här träffarna. I andra kommuner får de som kommer ofta vänfamiljer, men vårt språkcafé fungerar lite som en stor vänfamilj, säger Melina Saari.

Coronaepidemin gjorde våren utmanande, men Språkcaféet ordnade träffar också på sommaren – många av familjerna hade tråkigt och längtade efter program. I höst träffas man varje torsdag klockan 18–20 oftast i församlingshemmet, där det finns ett bra lek-
rum för barnen och ungdomsutrymmen med möjlighet att spela biljard och andra spel.

– Den första timmen brukar vi ha program, och den andra är fikapaus och samtal. I början kom också papporna med – nuförtiden brukar de skjutsa mammor och barn och så har de kanske ett eget café hemma hos någon i stället.

Språket är, som Melina Saari säger, ”en salig blandning”.
– När vi träffas känns det att språket inte är så viktigt. De flesta vill lära sig svenska och man kommer långt med kroppsspråk.

Varför är Språkcaféet viktigt?
– Det är viktigt att det finns en plats där man kan fråga hur saker fungerar i vårt samhälle. Men det är också viktigt att ha trevligt tillsammans. Det är inte så många som öppnar sina dörrar för invandrare, och de vill gärna få vänner. För dem som har småbarn hemma är det också viktigt att komma hemifrån och få en andningspaus.

Minst fyra finländska frivilliga måste vara på plats vid varje Språkcafé-träff – barnen har mycket energi och hjälpande händer behövs.

Vad har det gett dig själv att vara involverad i Språkcaféet?
– Jag har själv bott utomlands i perioder och vet att det kan vara ganska jobbigt att hitta sammanhang i ett främmande land – det har gjort att jag känt att jag vill vara involverad i arbetet med invandrare.

– Visst kan man ibland efter en lång arbetsdag känna att man hellre skulle ligga hemma på soffan än bege sig till caféet. Det kan vara lite kaos ibland, och små missförstånd. Men sen kommer man dit, och barnen kramar om en efteråt och säger: Vi ses nästa vecka, Melina! Då känner jag alltid att det var värt det.

Hon hoppas att alla ska känna att tröskeln är låg att komma med som frivillig.
– Dörren är öppen och det är bara att titta in en torsdag och känna efter. Man måste inte komma varje gång – man kommer inte för att man måste, utan för att det är roligt!

Sofia Torvalds

sibbo. Paipisborna samlades till bönemöten hos varandra när 1900-talet var ungt och väckelsen stark. Men det blev så trångt och syrefattigt att oljelamporna slocknade. Byborna var inte rådlösa – i år fyller Norra Paipis bykyrka 100 år. 14.9.2022 kl. 13:48

KORSNÄS. Pilgrimsleden i Österbotten tar form. I år görs den preliminära märkningen för Sankt Olavsleden. 1.9.2022 kl. 11:02

Kolumn. "En livsvisdom som i högsta grad är dagsaktuell är följande: Människa är något man är, medmänsklighet är något man väljer." 14.9.2022 kl. 13:38

BORGÅ. – Diakonin måste bli bättre på att söka sig till nya sammanhang, säger diakoniarbetare Henrika Lemberg. I Borgå uppmärksammar diakonin nu uppsökande arbete och regnbågsverksamhet. 14.9.2022 kl. 13:24

NÄRPES. År 1989 kom han in på ett vikariat i församlingen. I dag har Kjell Storgeust arbetat i över 30 år med församlingsekonomin i Närpes. 1.9.2022 kl. 11:13

Kolumn. Kyrkan har en framtid och vi behöver den mer än någonsin. Men vi kan också behöva våga omdefiniera vad det är att vara kyrka och se vilken vår egen plats och uppgift i gemenskapen är. 1.9.2022 kl. 11:06

Kristinestad. Våren med flyktingarna från Ukraina engagerade många i Kristinestadstrakten. Också i församlingen ledde Ukrainaläget till en febril verksamhet. 18.8.2022 kl. 11:11

Lokalt. I år har han fyllt 50 – dessutom firar han 20 år som präst och 20-årig bröllopsdag med frun Anita. 2022 är ett verkligt jubileumsår för Tom Ingvesgård, kyrkoherde i Närpes. 18.8.2022 kl. 11:02

vanda. Nya Vandaprästen jobbar i sin barndoms hemknutar. Men han har perspektiv från de delar av världen där kyrkan växer i form av miljoner nya kristna. 17.8.2022 kl. 14:56

Kolumn. "Vi finländare är kända för att hålla avstånd till varandra, men vi tycker ändå om att bli berörda, kramas och bli klappade på axeln." 17.8.2022 kl. 14:53

BORGÅ. I församlingsvalet blir 29 platser lediga i församlingsrådet och kyrkofullmäktige i Borgå. Linda Wahrman och Mikael Helenelund spanar efter kandidater. 17.8.2022 kl. 14:48

korsholm. Församlingsvalet närmar sig. Många frågar sig kanske vad vår kyrka egentligen gör för gott: Är det värt att betala kyrkoskatt, värt att engagera sig och rösta? Vi frågade några församlingsmedlemmar vilka goda sidor av kyrkan de vill lyfta fram. 17.8.2022 kl. 14:42

Kolumn. "Vi får gå in i hösten och hjälpa den som har det för mörkt just nu." 17.8.2022 kl. 14:35

kvevlax. Skymningsmusiken har över tjugo år på nacken i Kvevlax och traditionen är omtyckt. – Om vi inte kommer ut med information i tid börjar folk fråga efter den, säger kantor Rodney Andrén. 17.8.2022 kl. 14:29

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02