För Brenda Serralde Luna är bönen ett sätt att bearbeta livet.
För Brenda Serralde Luna är bönen ett sätt att bearbeta livet.

Min dialog med Gud

Borgå.

”Hej! Snälla kan ni be för det här!” Så kan en vanlig fråga se ut i de bönegrupper Brenda Serralde Luna är aktiv i på Whatsapp och Messenger.

2.9.2020 kl. 00:00

Virtuella bönegrupper är ganska praktiska och odramatiska.

– Varje gång vi behöver stöd skriver vi i vår kedja: Hej! Snälla be för det här, jag är lite orolig. Meddelandet kan dyka upp mitt i dagen och då kan man ta sig en eller ett par minuter för att be för den här människan. På kvällen om man inte hinner på dagen. Allt är fritt och måste inte ske någon viss tid.

Det berättar Brenda Serralde Luna som har startat en del av de bönegrupper hon är medlem i på Whatsapp och Messenger. I vissa av dem finns deltagare i både Finland och ute i världen. Till vardags jobbar hon som barnledare i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Bönegrupperna har hon startat helt i egen regi.

– Jag är väldigt öppen om att jag tror på Gud, så det gick naturligt att starta bönegrupper.

Hon kommer ursprungligen från Mexiko, men har bott elva år i Finland.

– Jag gifte mig med en bra och söt svenskspråkig kille, säger hon och skrattar.

Hon är född i Mexiko City men växte upp i Santillo i norra Mexiko, där hon också utbildade sig till psykolog.

Det är inte enbart privata böneämnen som kommer upp i grupperna.

– Vi ber till exempel också för poliser och beslutsfattare.

Vad är bön för dig?

– Bön är min egen dialog med Gud, som jag kallar min pappa. Det är min stund med honom, lite som att komma i hans famn och berätta. Samtidigt är det en gemenskap med mina systrar och bröder.

Den gemenskap som finns i kyrkan är en helhet.

– Den är inte beroende av församling. Du vet att de lyssnar och ber för dig.

I den ena bönegruppen finns sex medlemmar.

– Det är ganska lagom eftersom man också pratar om svåra saker. Vi känner varandra men är inte nära vänner. Det måste inte vara din bästa kompis, bara du känner dig trygg att tala om dina tankar och känslor.

Hon tror att bön kan stärka tron och gemenskapen, och hjälpa en att bearbeta livet.

– Du kan tömma din själ genom att tala med Gud. När du talar sätter du ord på dina känslor, och då börjar det det som gör ont i ditt inre helas.

Känns det motigt att be ibland?

– Jo absolut! Det är svårt att veta vilken plan Gud har för vårt liv. Men han vill ge oss det bästa, det som vi behöver.

När Brenda Serralde Lunas mamma blev allvarligt sjuk prövades bönen och tålamodet.

– Vi bad för ett mirakel, att hon skulle bli frisk, men det kom inte. Jag var jättearg och ledsen. Det får man också säga till Gud: Jag gjorde allt by the book, vad gjorde jag för fel? Först senare insåg jag att det var mammas tid att fara till honom. Världen har förändrats så mycket nu i och med coronan och hon var otroligt sjuk. Gud visste mycket bättre än jag.

Just nu ser hon enbart fördelar med virtuella bönegrupper.

– Vi har så otroligt bra kommunikationsvägar numera. Det stöd man känner är jättefint. Man känner sig inte ensam.

Ulrika Hansson

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23
Gerd Lindén är A-kantor i Närpes församling.

Kolumn. Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar av att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit! 21.8.2020 kl. 13:31

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21
Solveig Björklund-
Sjöholm tycker det är viktigt att visa för barnen att alla är lika värdefulla.

VÄSTÅBOLAND. Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb. 21.8.2020 kl. 13:39

Kolumn. De senaste månaderna har vi fått anpassa oss till en ny tillvaro. Alla önskar vi nu att pandemin så fort som möjligt skall vika undan och att vi snart ska ha ett fungerande vaccin mot viruset. 21.8.2020 kl. 11:05

Sjömanskyrkan. Redan som ung hade Kirsti Wikström klart för sig att hon skulle börja jobba för sjömanskyrkan som pensionär. 21.8.2020 kl. 10:55
Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Borgå. – Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen. 20.8.2020 kl. 12:49

Kolumn. "Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket." 20.8.2020 kl. 12:43
Hilja Risku och Isabel Hanna
har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21
Mona Nurmi vill ha ett yrke där hon vet att hon kan hjälpa människor, därför vill hon gärna bli präst.

vanda. Som sommarteolog har Mona Nurmi fått rycka in där det behövts. – Jag vill visa att det här är en kyrka för alla. 20.8.2020 kl. 12:30
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19

Kolumn. ”Om du skulle stanna vid en ålder – vilken väljer du?” frågar kortet i spelet. Var tonåren de bästa? Studietiden, smårbarnsåren eller yrkeslivet? 19.8.2020 kl. 09:11

lägergård. Från lekarna på gräsplanen till kvällsandakterna på vinden; lägergården Jonnsborg bär på kära minnen för flera generationer. 19.8.2020 kl. 09:10

Kolumn. "Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor." 19.8.2020 kl. 09:05

Närpes. Det var inte bättre förr, bara annorlunda. Kyrkofullmäktigeordförande tummar inte på budskapet, men vill hitta verktyg och metoder som för framåt. 19.8.2020 kl. 09:04