Virtuella bönegrupper är ganska praktiska och odramatiska.
– Varje gång vi behöver stöd skriver vi i vår kedja: Hej! Snälla be för det här, jag är lite orolig. Meddelandet kan dyka upp mitt i dagen och då kan man ta sig en eller ett par minuter för att be för den här människan. På kvällen om man inte hinner på dagen. Allt är fritt och måste inte ske någon viss tid.
Det berättar Brenda Serralde Luna som har startat en del av de bönegrupper hon är medlem i på Whatsapp och Messenger. I vissa av dem finns deltagare i både Finland och ute i världen. Till vardags jobbar hon som barnledare i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Bönegrupperna har hon startat helt i egen regi.
– Jag är väldigt öppen om att jag tror på Gud, så det gick naturligt att starta bönegrupper.
Hon kommer ursprungligen från Mexiko, men har bott elva år i Finland.
– Jag gifte mig med en bra och söt svenskspråkig kille, säger hon och skrattar.
Hon är född i Mexiko City men växte upp i Santillo i norra Mexiko, där hon också utbildade sig till psykolog.
Det är inte enbart privata böneämnen som kommer upp i grupperna.
– Vi ber till exempel också för poliser och beslutsfattare.
Vad är bön för dig?
– Bön är min egen dialog med Gud, som jag kallar min pappa. Det är min stund med honom, lite som att komma i hans famn och berätta. Samtidigt är det en gemenskap med mina systrar och bröder.
Den gemenskap som finns i kyrkan är en helhet.
– Den är inte beroende av församling. Du vet att de lyssnar och ber för dig.
I den ena bönegruppen finns sex medlemmar.
– Det är ganska lagom eftersom man också pratar om svåra saker. Vi känner varandra men är inte nära vänner. Det måste inte vara din bästa kompis, bara du känner dig trygg att tala om dina tankar och känslor.
Hon tror att bön kan stärka tron och gemenskapen, och hjälpa en att bearbeta livet.
– Du kan tömma din själ genom att tala med Gud. När du talar sätter du ord på dina känslor, och då börjar det det som gör ont i ditt inre helas.
Känns det motigt att be ibland?
– Jo absolut! Det är svårt att veta vilken plan Gud har för vårt liv. Men han vill ge oss det bästa, det som vi behöver.
När Brenda Serralde Lunas mamma blev allvarligt sjuk prövades bönen och tålamodet.
– Vi bad för ett mirakel, att hon skulle bli frisk, men det kom inte. Jag var jättearg och ledsen. Det får man också säga till Gud: Jag gjorde allt by the book, vad gjorde jag för fel? Först senare insåg jag att det var mammas tid att fara till honom. Världen har förändrats så mycket nu i och med coronan och hon var otroligt sjuk. Gud visste mycket bättre än jag.
Just nu ser hon enbart fördelar med virtuella bönegrupper.
– Vi har så otroligt bra kommunikationsvägar numera. Det stöd man känner är jättefint. Man känner sig inte ensam.