Solveig Björklund-
Sjöholm tycker det är viktigt att visa för barnen att alla är lika värdefulla.
Solveig Björklund- Sjöholm tycker det är viktigt att visa för barnen att alla är lika värdefulla.

Solveig Björklund-Sjöholm: "Jag känner mig kallad att jobba i kyrkan"

VÄSTÅBOLAND.

Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb.

21.8.2020 kl. 13:39

Solveig Björklund-Sjöholm har tidigare jobbat bland annat som sekreterare och massör, men nu har hon hittat sin drömkarriär som kyrkans barn- och ungdomsarbetsledare. För tillfället utbildar hos sig också till högre YH-socionom.

– Jag får lära mig nytt och lär känna personer från olika yrkesområden – det är berikande. Men ändå känner jag att min plats är kyrkan.

Varför är kyrkan din plats?

– Jag tror att det har att göra med min uppväxt. Jag bodde i Stockholm under min barn- och ungdomstid. Jag konfirmerades där, gick med i kyrkokören och skapade en Gudsrelation där. Jag samtalade med Gud om olika saker som hände i mitt liv, och jag kände att Gud lyssnade. Min mormor, som var aktiv kristen i Finland, brevväxlade med mig, och hon välsignade mig och min familj i alla sina brev och bad om Guds beskydd för oss.

Hon har bott på Kimitoön och har ryckt in som kyrkvaktmästare bland annat i Dalsbruk. En dag sa en av hennes massörskolleger: Hör du Solveig, du skulle kunna utbilda dig för att jobba i kyrkan.

– Och jag sa: Men då vill jag jobba med barn och ungdomar!

Nu känner hon sig hemma. Hon har hittat rätt.

– Jag är väldigt social och tycker om att ha med människor att göra. Jag vill hjälpa där jag kan, jag vill lyssna. Jag vill träffa människor i olika situationer. Ibland handlar det om ledsna situationer, men det känns ändå meningsfullt att kunna vara närvarande.

Dessutom tycker hon att arbetskamraterna i församlingen är jättebra.

– Det är toppen att jobba i kyrkan! Jag känner mig kallad att göra det här arbetet.

Myskväll för mammor

I Väståboland jobbar hon främst med barn upp till årskurs sex, men hon är också med på konfirmandläger och deltar i hjälpledarutbildningen.

Varför är det roligt att jobba med barn?

– Barnen är vår framtid och kyrkans fostran är viktig, att visa barnen att det är gott att vara med, att hitta en gemenskap och hitta vänner i vår verksamhet. Alla är välkomna, och det är viktigt att visa för dem att de alla är lika värdefulla. Det är också jätteviktigt att ha kontakt med barnens föräldrar.

Ett nytt koncept som hon ska introducera i Väståboland i höst är myskvällar för mammor. Det är något hon tidigare jobbat med i Ingå och på Kimitoön.

– Det är en behövlig grupp, mammor behöver få komma ut och prata och träffas. De får ta barnen med sig om de inte får barnpassning och då försöker vi få hjälpledare som kan hjälpa till med att passa barnen. Det är skönt att bara få komma och inte behöva prestera någonting. Jag efterlyser också en pappagrupp, men det borde vara en pappa som leder den.

Hon hoppas att coronaepidemin inte ska lägga krokben för den verksamhet som hon vill vara med om att starta i höst.

– Jag har tänkt starta en pysselklubb, en ”Mellis-klubb” (mellanmålsklubb) och en dramaklubb för skolbarn. Och sedan har vi ju söndagsskolan varannan söndag, 10+klubben på fredagar och läger på höstlovet.

– Jag ser verkligen fram emot hösten! Våren blev inte som planerat – vi spelade in barnprogram till församlingens hemsida och Youtube i stället. Men det var ju också roligt!

Följ med höstens program i Väståboland i församlingsannonseringen, på hemsidan och på Facebook!

Text: Sofia Torvalds

De glada barnskratten från sandlådan vid Furugården har tystnat. Gunilla Holmberg och Britt-Mari Gripenberg saknar sina dagklubbsbarn.

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53
Martina Nikander med diakonipudeln Misan.

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16
Carina Aaltonen trivs bland bikuporna hemma på gården.

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35
Diakoniarbetarna i Korsholm
Från vänster: Nina Andrén, 
Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21
Prästen Olle är en kär kollega i Närpes församling.

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05
Saara Henkola och barnen Mayra och Isac tar paus i jobbet med skogsutflykter.

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23
Patrik Frisk (fr. v.), Kjell Lönnqvist och Sebastian Jokinen hälsar välkommen till onsdagskvällens ungdomssamling.

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14
Henrik Östman och Johanna Häggblom framför bilderna som ska hjälpa konfirmanderna att memorera trosbekännelsen. Häggbloms kollega Ella-Mari Esselström har tecknat bilderna.

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37
Gunvor Flykt och hennes man bor i egnahemshus där det alltid finns något att syssla med. Barn, barnbarn och vänner finns också i närheten.

Borgå. Gunvor Flykt är en sann eldsjäl inom kyrkan. Hon kommer att sakna kyrkan i påsk, men säger: Tappa inte modet! 8.4.2020 kl. 11:20