Solveig Björklund-
Sjöholm tycker det är viktigt att visa för barnen att alla är lika värdefulla.
Solveig Björklund- Sjöholm tycker det är viktigt att visa för barnen att alla är lika värdefulla.

Solveig Björklund-Sjöholm: "Jag känner mig kallad att jobba i kyrkan"

VÄSTÅBOLAND.

Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb.

21.8.2020 kl. 13:39

Solveig Björklund-Sjöholm har tidigare jobbat bland annat som sekreterare och massör, men nu har hon hittat sin drömkarriär som kyrkans barn- och ungdomsarbetsledare. För tillfället utbildar hos sig också till högre YH-socionom.

– Jag får lära mig nytt och lär känna personer från olika yrkesområden – det är berikande. Men ändå känner jag att min plats är kyrkan.

Varför är kyrkan din plats?

– Jag tror att det har att göra med min uppväxt. Jag bodde i Stockholm under min barn- och ungdomstid. Jag konfirmerades där, gick med i kyrkokören och skapade en Gudsrelation där. Jag samtalade med Gud om olika saker som hände i mitt liv, och jag kände att Gud lyssnade. Min mormor, som var aktiv kristen i Finland, brevväxlade med mig, och hon välsignade mig och min familj i alla sina brev och bad om Guds beskydd för oss.

Hon har bott på Kimitoön och har ryckt in som kyrkvaktmästare bland annat i Dalsbruk. En dag sa en av hennes massörskolleger: Hör du Solveig, du skulle kunna utbilda dig för att jobba i kyrkan.

– Och jag sa: Men då vill jag jobba med barn och ungdomar!

Nu känner hon sig hemma. Hon har hittat rätt.

– Jag är väldigt social och tycker om att ha med människor att göra. Jag vill hjälpa där jag kan, jag vill lyssna. Jag vill träffa människor i olika situationer. Ibland handlar det om ledsna situationer, men det känns ändå meningsfullt att kunna vara närvarande.

Dessutom tycker hon att arbetskamraterna i församlingen är jättebra.

– Det är toppen att jobba i kyrkan! Jag känner mig kallad att göra det här arbetet.

Myskväll för mammor

I Väståboland jobbar hon främst med barn upp till årskurs sex, men hon är också med på konfirmandläger och deltar i hjälpledarutbildningen.

Varför är det roligt att jobba med barn?

– Barnen är vår framtid och kyrkans fostran är viktig, att visa barnen att det är gott att vara med, att hitta en gemenskap och hitta vänner i vår verksamhet. Alla är välkomna, och det är viktigt att visa för dem att de alla är lika värdefulla. Det är också jätteviktigt att ha kontakt med barnens föräldrar.

Ett nytt koncept som hon ska introducera i Väståboland i höst är myskvällar för mammor. Det är något hon tidigare jobbat med i Ingå och på Kimitoön.

– Det är en behövlig grupp, mammor behöver få komma ut och prata och träffas. De får ta barnen med sig om de inte får barnpassning och då försöker vi få hjälpledare som kan hjälpa till med att passa barnen. Det är skönt att bara få komma och inte behöva prestera någonting. Jag efterlyser också en pappagrupp, men det borde vara en pappa som leder den.

Hon hoppas att coronaepidemin inte ska lägga krokben för den verksamhet som hon vill vara med om att starta i höst.

– Jag har tänkt starta en pysselklubb, en ”Mellis-klubb” (mellanmålsklubb) och en dramaklubb för skolbarn. Och sedan har vi ju söndagsskolan varannan söndag, 10+klubben på fredagar och läger på höstlovet.

– Jag ser verkligen fram emot hösten! Våren blev inte som planerat – vi spelade in barnprogram till församlingens hemsida och Youtube i stället. Men det var ju också roligt!

Följ med höstens program i Väståboland i församlingsannonseringen, på hemsidan och på Facebook!

Text: Sofia Torvalds

– Vi kan varken som kyrka eller som människor leva så att vi bara gör och gör, för att vi är så rädda för att någon ska bli sur, säger Mari Puska.

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02
Mona Nurmi tror inte på att försöka förändra någons övertygelse genom argumentation.

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40
Alla från Köklot som skulle till julkyrkan samlades och promenerade eller sparkade tillsammans över isen.

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45
Kerstin Lång är viceordförande i församlingsrådet i Korsholms svenska församling och flitig sångare i bland annat kammarkören Psallite.

Kolumn. "Det kan vara hjärtligt och falskt, det kan vara rent och livlöst och allt däremellan." 22.12.2022 kl. 14:48
Elisabet Lundström är församlingssekreterare
i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "De två möts på ett plan som vi vuxna inte längre når. Det blev utom räckhåll när vi kom in i vuxenlivet och lärde oss att planera framtiden" 22.12.2022 kl. 14:37
Bibliodrama kan vara allt från teater till att måla, pyssla eller stilla sig, berättar Elefteria Apostolidou.

BORGÅ. Bibliodrama är ett kreativt sätt att gå in i en bibeltext, med hjälp av exempelvis drama eller konst. – Man får tid att stanna upp och reflektera, säger Elefteria Apostolidou. 22.12.2022 kl. 14:32
Joel Norrvik i centrum av Jakutsk. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. Långt inne i östra Sibirien ligger staden Jakutsk. Här arbetade Lappfjärdsbördige Joel Norrvik som missionär, i ett av världens kallaste områden. 21.12.2022 kl. 18:50
Hanna Hofman. FOTO: PRIVAT

Kolumn. Den lilla världen börjar i den stora. Hanna Hofman gläder sig åt att hennes dotter skrev en ukrainsk flickas namn i snön och åt damen som donerade tre par stickade sockor till hjälpsändningen. 21.12.2022 kl. 18:43
Josslas i Närpes i vinterskrud.  FOTO: PRIVAT

NÄRPES. Ulla Holmbergs jular har sett olika ut genom åren, men det viktigaste består: gemenskapen och julens glada budskap. 21.12.2022 kl. 18:33
Till vänster: Johan Klingenberg. FOTO: PRIVAT. Till höger: Familjen Klingenberg på Bergö sommaren 1958, Johan är pojken till vänster. Bilden hämtad ur Anna-Lisa Klingenbergs bok "Mogna i sol och regn".

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54
Chamilla och Kristian Sjöbacka har firat många julhelger på missionsfältet.

Replot. En julotta i Kenya kan bli en besvikelse, men ändå leda till något gott. Och en sillburk i kylen kan ge julkänsla. Chamilla och Kristian Sjöbacka firar jul i Kisumu. 9.12.2022 kl. 09:02
Emma Södergård är hemmamamma och deltidsanställd kanslist i Replot församling. Hennes tips: läs alla sju verserna i psalm 462.

Kolumn. "Församlingens föräldrarbarnträffar gav mig de viktiga vardagskontakterna." 9.12.2022 kl. 08:54
Matias, Tomas, Riikka-Maria och Ella Kolkka är glada över att vara tillbaka i Thailand efter ett längre uppehåll på grund av coronapandemin.

Replot. Luafolket är en minoritet i bergstrakterna i norra Thailand, de kom ursprungligen som flyktingar från Laos. Paret Kolkka har arbetat fram ett skriftspråk och ser till att julens budskap blir tillgängligt på lua. 9.12.2022 kl. 08:43
Be Gud om vägledning för hur du kan hjälpa, säger Henrika Lemberg.

BORGÅ. Det är inte lätt att balansera mellan att fira en mysig jul samtidigt som vi vet hur svårt många har det. Och kan den givmildhet vi uppmanas till öka det upphaussade kring julen? 8.12.2022 kl. 16:25
Annakatri Aho är diakonissa i Vanda svenska församling.

Kolumn. "Det var intressant att inse att allt inte handlar om pengar, utan lika viktigt är att skapa trygga platser där människor får berätta sina egna livsberättelser." 8.12.2022 kl. 16:19