Angela och Sven Sjöberg mättar sin egen och andras andliga längtan när de är aktiva i församlingen

mariehamn.

Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn.

21.8.2020 kl. 13:23

– Det är så fint att man kan vara med i kyrkans värld oberoende av kommungräns, säger Sven.

De har varit engagerade i Sinnesromässan, i gruppen Livsstegen och i Matbanken. Livsstegen skapades av den svenska prästen Olle Carlsson – som förresten är god vän till Sven – som en versionering av AA:s tolvstegsprogram.

– Första boken om Livsstegen hette Tolv steg för hopplösa, och den ramlade jag över genast när den kom ut, berättar Angela.

De gick en Livsstegs-kurs i Katarina församling i Stockholm, och när kursen sedan introducerades i Mariehamns församling blev Sven en av ledarna.

– Det är en kurs man kan komma med på med vilket livsproblem som helst – vad som helst som man känner sig maktlös över, berättar Angela.

Varje möte tar 1,5 timme, man träffas tolv gånger och har ett nytt tema för varje gång, och varje gång får en medlem i gruppen dela med sig av sin livsberättelse, utan att bli avbruten.

– Det är så fint att få vara med och lyssna, säger Sven.

Vägen till kyrkan kan vara lång

Angela Sjöberg har arbetat med människor i hela sitt liv, både inom psykiatrin och i skolvärlden.

– Jag har sedan länge en upplevelse av att det hos många människor finns en stor andlig längtan, men att vägen till kyrkan är ganska lång. Mitt intresse för att engagera mig i församlingen väcktes när jag märkte att det finns olika sätt att hitta till kyrkan och till sin andlighet.

Sven Sjöberg har i 34 år jobbat som speciallärare i högstadiet.

– Jag har mött många livsöden och situationer som krävt absolut närvaro. Jag tycker det är brett mellan murarna i Mariehamns församling. Man kan vara involverad i nästan vad som helst: Matbanken, diakonin … Föreningspunkten är att vi kan göra någonting och att vi vill göra gott.

De poängterar att de inte bara ger, de får också väldigt mycket själva.

– I Katarina församling i Stockholm är det naturligt att också prästerna delar med sig av sin egen sårbarhet. Olle Carlsson brukar säga: ”Här hjälper vi inte andra, utan här hjälper vi varandra.” Den ömsesidigheten tror jag otroligt mycket på. Vi är alla sårbara, och det är sårbarheten som knyter oss närmare varandra, säger Angela.

Mässor i födelsedagspresent!

De är båda aktiva också i Sinnesromässan i Mariehamn. När den introducerades i församlingen för några år sedan hade Angela efterlyst en sådan mässa – och när hon hade födelsedag fick hon ett meddelande av Maria Piltz, som då var präst i Mariehamn, att hon får fyra mässor i present.

– Det var den bästa födelsedagspresent jag fått!

I höst känns mycket öppet och osäkert på grund av coronaepidemin. Lyckligtvis kan man följa med mässor också på nätet.

– Vi hoppas att gemenskapen ska kunna leva vidare i någon form. När vi är sorgsna och trötta bärs vi av varandra.

Text: Sofia Torvalds

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

malax. Eero Vuorio är en van pilgrimsvandrare med erfarenhet från många europeiska vandringsleder. I augusti vandrade han nya St Olav Ostrobothnia från Korsnäs till Vasa. Hur står sig vägen i jämförelse med andra pilgrimsleder? – Alldeles utmärkt! säger Vuorio. 16.10.2024 kl. 14:53

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

Kolumn. Georg Löfman vaknar väl till mods efter en samling för frivilliga i hans församling. Inför sommaren vill han ta vara på stunder av samvaro. Det tror han görs bäst genom att undivka ordet "borde". 3.6.2024 kl. 13:02

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

sibbo. Att jobba för Sibbo kyrkliga samfällighet är lite som att komma tillbaka till rötterna för Thomas Ekström. 3.4.2024 kl. 11:33

BORGÅ. För Helén Hägglund är församlingslivet en motvikt till ekorrhjulet. – Man behöver inte prestera i församlingen, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:24

jakobstad. Bernice Haglund-Wikström har studerat akupunktur i Kina, varit reseledare och jobbat på barnavdelning. Nu går hon i pension från jobbet i församlingen. – Så fort det gick, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:40

jakobstad. Palliativ vård beskriver sjukhusprästen Catharina Englund som något av en långfredag. – Men vi har påskdagens hopp, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:46

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46