Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.
Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

Jenni Broo är ny barnledare i Malax församling.

malax. Jenni Broo vill stå på de svagas sida. Nu jobbar hon med barn och trivs med att få berätta om Jesus. Hennes egen tro har förändrats med åren, att få svar på bön har gett den stadga. 2.9.2020 kl. 09:19

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23
Gerd Lindén är A-kantor i Närpes församling.

Kolumn. Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar av att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit! 21.8.2020 kl. 13:31

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21
Solveig Björklund-
Sjöholm tycker det är viktigt att visa för barnen att alla är lika värdefulla.

VÄSTÅBOLAND. Solveig Björklund-Sjöholm är ny ungdomsarbetsledare i Väståboland – men hennes första tid i församlingen gick i coronans tecken. Nu sjuder hon av iver att få utföra sitt drömjobb. 21.8.2020 kl. 13:39

Kolumn. De senaste månaderna har vi fått anpassa oss till en ny tillvaro. Alla önskar vi nu att pandemin så fort som möjligt skall vika undan och att vi snart ska ha ett fungerande vaccin mot viruset. 21.8.2020 kl. 11:05

Sjömanskyrkan. Redan som ung hade Kirsti Wikström klart för sig att hon skulle börja jobba för sjömanskyrkan som pensionär. 21.8.2020 kl. 10:55

Kolumn. "Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket." 20.8.2020 kl. 12:43
Hilja Risku och Isabel Hanna
har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21
Mona Nurmi vill ha ett yrke där hon vet att hon kan hjälpa människor, därför vill hon gärna bli präst.

vanda. Som sommarteolog har Mona Nurmi fått rycka in där det behövts. – Jag vill visa att det här är en kyrka för alla. 20.8.2020 kl. 12:30
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19

Kolumn. ”Om du skulle stanna vid en ålder – vilken väljer du?” frågar kortet i spelet. Var tonåren de bästa? Studietiden, smårbarnsåren eller yrkeslivet? 19.8.2020 kl. 09:11

lägergård. Från lekarna på gräsplanen till kvällsandakterna på vinden; lägergården Jonnsborg bär på kära minnen för flera generationer. 19.8.2020 kl. 09:10

Kolumn. "Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor." 19.8.2020 kl. 09:05

Närpes. Det var inte bättre förr, bara annorlunda. Kyrkofullmäktigeordförande tummar inte på budskapet, men vill hitta verktyg och metoder som för framåt. 19.8.2020 kl. 09:04