Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.
Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

Alla som vill – inte bara ålänningar – är välkomna med i bönegruppen på Facebook.

BÖN. Cita Nylund tog initiativ till att starta en bönetråd på Facebook. Varje vecka samlas gruppmedlemmarna på sitt håll och ger av sin bönetid åt andra. – Det är ganska stort fast det är litet. 1.9.2021 kl. 12:45

Kolumn. Vad är det som gör en församling till församling?! frågar Katarina Gäddnäs. 1.9.2021 kl. 12:41
Skytte blev Elisabeth Mattssons gren – av en slump.

HOUTSKÄR. Två somrar har Elisabeth Mattson fixat blommor och skött fastigheter vid kyrkan i Houtskär och Korpo. Hennes dröm är att ta över hemgården liksom henne förmoder Elisabeth gjorde på 1700-talet – och tävla i skytte. 1.9.2021 kl. 12:38
Hemmet i Koskö, med trädgården och vedbacken, hör till Alf Burmans favoritplatser.

kvevlax. – Aldrig i livet, jag är ju inte tillräckligt religiös, utbrast Alf Burman när han ombads ställa upp i kyrkopolitiken. 18.8.2021 kl. 15:24
Fredrik Kass är tf kyrkoherde i Kvevlax församling.

Kolumn. Vi behöver skapa tid för de goda rutinerna och vi behöver hålla fast vid dem. Samtidigt är det en balansgång. Rutinerna ska ge oss liv och inte kväva oss. 18.8.2021 kl. 15:19
Ann-Katrine Burman betonar att alla slags musikgenrer har sitt värde.

kvevlax. – Det är otroligt att få sjunga i kyrkan. Det finns ett lugn och en rymd där, säger Ann-Katrine Burman. 18.8.2021 kl. 15:13
Elefteria Apostolidou och Irina Lemberg vill samla de frivilliga krafterna på ett ändamålsenligt sätt.

BORGÅ. Mycket av kyrkans framtid hänger på de frivilliga. Det har man tagit fasta på i domkyrkoförsamlingen där man nu konkret sänker tröskeln för frivilligarbete. 18.8.2021 kl. 15:08
Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

Kolumn. Från den dag de föds till den dag de dör är de våra små barn. För att lära sig måste de få göra själva, misslyckas, pröva igen och till slut lyckas. 18.8.2021 kl. 15:03
Magnus Engblom upplever kyrkopolitik som både intressant och relevant.

sibbo. Det var orden ”du behövs” under ungdomstiden som fick Magnus Engblom att engagera sig som kyrkligt förtroendevald. Vad gör att han vill och orkar med många uppdrag, trots alla utmaningar kyrkan står inför? 18.8.2021 kl. 14:58

Kolumn. En vänförsamling ger mycket glädje – trots att språkförbistringen ibland kan vara ett faktum, konstaterar Lisen Åkerman. 11.8.2021 kl. 18:02
– Det finns en stark framtidstro i Närpes, säger Mikaela Björklund.

NÄRPES. Att vara uppvuxen i en prästfamilj har gett en bra grund, tycker Mikaela Björklund. Det har lärt henne att lyssna och att umgås med människor med olika slags bakgrund. 10.8.2021 kl. 17:50
– Människors välbefinnande ligger mig varmt om hjärtat, säger Nanna Rosengård.

Lokalt. – Det krävs ganska mycket av oss som människor idag, säger skolcoachen Nanna Rosengård. Vi behöver alla stöd och möjlighet att fundera kring oss själva tillsammans med någon. 6.8.2021 kl. 11:09
Matutdelningen i Pargas är en viktig diakonal insats. Den besöks varje vecka av omkring 50 personer.

pargas. Diakonin är en av kyrkans mest centrala uppdrag. – Vår uppgift är att se på alla med en barmhärtig blick, säger diakon Henrica Lindholm. 5.8.2021 kl. 13:57

Kolumn. Och det hoppas jag att du också gör och att du kan njuta av sommaren, skriver Niclas Wikström. 5.8.2021 kl. 13:55
Tänk om gudstjänsten kunde vara vår gemensamma vägran att acceptera hopplöshet, funderar kyrkoherde Stefan Äng.

jomala. – Kanske det inte bara är att övergå till det normala, för det normala har inte alltid varit jättebra, säger kyrkoherde Stefan Äng om församlingen efter corona­epidemin. 5.8.2021 kl. 13:53