Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.
Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

Rose-Maj Friman är sjukhuspräst.

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04
Dvärgpudeln Dexter fick det hem han behövde hos Susanne Broända och hennes man.

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00
Tua Pasanen har upplevt församlingen som en trygghet i tillvaron.

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55
Mats Fontell är ungdomsarbetsledare i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49
Ilse Stenius tycker om att bena ut de kulturella koder som gör en del bibelställen svåra för dagens läsare.

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56
– Det finns många sätt att hjälpa, säger Lotte Stolt, här med sonen Aron.

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25
En skogsbrand lämnar ett öde landskap efter sig, men är ändå en del av skogens levnadscykel,
konstaterar Linus Stråhlman.

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05
Irina Lemberg är diakoniarbetare i Borgå svenska
domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Då konturerna av levande människor växer fram blir åsikterna färre och mindre tvärsäkra." 2.9.2021 kl. 11:59
Camilla Ekholm som är kyrkoherde i Sibbo har valt att se hoppfullt på hösten. Och pandemin har lärt henne några mycket viktiga saker.

sibbo. Camilla Ekholm som är kyrkoherde i Sibbo har valt att se hoppfullt på hösten. Och pandemin har lärt henne några mycket viktiga saker. 2.9.2021 kl. 11:56
Fredrik Kass är glad över att så många församlingsmedlemmar i Solf är aktiva och ansvars-
tagande.

Solf. Solf församling har många nya anställda; tf står det framför titlarna. Men verksamheten är väl inte tf? Hur ser Fredrik Kass på nuet och framtiden? 2.9.2021 kl. 11:52
Olof Jern är tf ungdomsarbetsledare i Solfs församling.

Kolumn. "Många människor, kanske de flesta, är rädda att bli avslöjade." 2.9.2021 kl. 11:43
Från vänster dagklubbsbiträde Sanna Huhta, barnledare Annika Lumme och diakoniarbetare Joanna Holm.

Solf. Tre nyanställda i Solfs församling fick svara på frågorna: 1. Vem är du? 2. På vilket sätt finns du till för församlingsborna / Vad vill du hälsa dem? 2.9.2021 kl. 11:37

Kolumn. Vi ska ta god hand om vårt jordiska hem. Men vi har också ett hopp om något större, skriver Markus Engström. 1.9.2021 kl. 19:25
Kerstin Hägen är nöjd med den nya broschyren. (Foto: privat) Lyran är placerad på orgelläktarens norra vägg. Lillklockan väger 176 kg och köptes från Stockholm år 1723. (Foton: ur broschyren)

malax. Malax kyrka har fått en ny, bildrik broschyr. – Broschyren är resultatet av ett bra teamarbete, säger Kerstin Hägen. 1.9.2021 kl. 19:10
Jan-Erik Ravals vid prästgårdsmuseet i Korsnäs. (Foto: privat)

KORSNÄS. – Vi har inte råd att vara negativa i Korsnäs! säger Jan-Erik Ravals. Han är en Korsnäsbo med många järn i elden. 1.9.2021 kl. 19:02