Den sällskapliga kon Bella

Kolumn.

"Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket."

20.8.2020 kl. 12:43

Min farmor var både väldigt människovänlig och djurvänlig. När det gällde människovänligheten verkade hon utgå ifrån att varje person hon mötte i grunden var trevlig och hade goda avsikter. Hon pratade vänligt med alla hon träffade och slätade gärna över brister i andras beteende. ”Då vi är så olika”, sa hon ofta förklarande.

När det gäller djurvänligheten finns många berättelser. Farmor växte upp på en bondgård. Hon berättade ofta om hästarna Lea och Putte, som under bjällerklang förde dem till julottan. Och som på ett exakt klockslag själva lyfte undan bommen från hagen och gick hem till stallet, ifall husfolket glömde bort att hämta dem.

Sedan finns ju den underbara berättelsen om farmor och kon Bella. Bella kom till farmor från hennes föräldrahem, efter att farmors båda föräldrar gått bort. Farmor hade redan bildat egen familj då och bodde i en liten stuga på landet. För Bella var flytten till det nya stället inte lätt, och farmor var den enda trygga punkten i den nya miljön.

Farmor lät Bella gå omkring fritt i trädgården och tittade väl med jämna mellanrum ut genom köksfönstret för att se hur det gick för kon där ute. Många gånger under dagens lopp sökte Bella kontakt med farmor i köket. Hon gick då fram till köksfönstret och buffade försiktigt med sin blöta mule på det. Då visste farmor att kon behövde sällskap. Hon tog sin stickning under armen och gick ut och satte sig i trädgården. Sedan åt Bella förnöjsamt av det saftiga gräset medan farmor stillsamt klirrade med stickorna.

När jag var barn var farmor min förebild. Hon var inte som de andra vuxna. Förutom att farmor var väldigt människovänlig var hon också synnerligen barnvänlig. Det tog sig uttryck i att hon nästan aldrig var stressad. Hon var inte heller ute efter att uppfostra barn. Hon var ute efter att vara tillsammans. När vi spelade Petter-spelet brukade farmor dra Petter-kortet med flit från mina kort. Det ledde till att hon alltid förlorade och jag alltid vann. Och jag älskade det varje gång. Ingen annan gjorde så.

Farmor levde i en nära relation till Jesus. Jag är alldeles säker på att det var i den relationen som den stora vänligheten till både människor och djur hade sitt ursprung. Och farmor hade själv fått möta vänlighet och acceptans. Därför var hon så bra på att ge det vidare.

Sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Vi älskar, för att Han först älskade oss. (1 Johannesbrevet 4:17, 19)

Hanna Eisentraut-Söderström

Karl af Hällström är kaplan i Agricola svenska församling.

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00
Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00
Titti Sundblom säger att hantverkande i första hand är en livsstil, inget man nödvändigtvis blir rik på.

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00
Tinca Björke är informatör i Mariehamns församling.

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00
Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50
Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45
Barbro Wester är medlem i Solfs församling.

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31
Det finns en hel del att fundera kring för att allt ska löpa med verksamheten i Lovisas missionsstuga.

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30
De virtuella allsångerna livas också upp av klipp och vyer utifrån – ungdomarna fick springa ut och kasta höstlöv som bildsättning till Carolas När löven faller.

korsholm. När psalmsången begränsas av säkerhetsskäl får traditionella koncept bli digitala. Körer i alla åldrar leder virtuell allsång under två höstkvällar. 7.10.2020 kl. 08:55
Malena Björkgren är flyktingkoordinator i Åbo svenska församling. Hon vet hur ensam en människa kan vara, och vad kontakt betyder.

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37
Janette Lagerroos är kaplan i Houtskärs
kapellförsamling.

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29
Det har skrivits otaliga böcker om den omåttligt produktiva och populära psalmförfattaren Anders Frostenson.

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56
Åsa Eriksson har fått många viktiga insikter tack vare sina arbetsår inom diakonin.

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18
Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09