Hilja Risku och Isabel Hanna
har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.
Hilja Risku och Isabel Hanna har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

Två låtskrivare med körvana tävlar i tv-final

musik.

För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning.

19.8.2020 kl. 09:21

Trettonåriga Isabel Hanna och Hilja Risku har känt varandra mer än halva livet och gått i samma klass sedan ettan. I oktober står de på scen i finalen i låtskrivartävlingen MGP.

– Hilja ville väldigt gärna göra en låt, så hon frågade mig om jag skulle vilja göra en med henne, berättar Isabel Hanna.

– Isabel hade aldrig hört om MGP förr, så jag fick sitta och förklara en stund vad det är, säger Hilja Risku.

Låten de skrev fick titeln ”Ett stort steg” och handlar om det nya som låg framför dem när de skulle börja högstadiet.

– Det började med några ljudinspelningar på min telefon, berättar Hilja om deras skrivprocess.

Sedan började de teckna ner ord och teman som de ville ha med och så växte texten och musiken fram.

Det här är duons låtskrivardebut, men sång och musik är något de hållit på med i många år. De tar sånglektioner och har sjungit i Solfs församlings barnkör sedan de började skolan. Med kören Shiny Singers har de uppträtt bland annat i kyrkan och de deltog som kvartett och solosångare i församlingens strömmade morsdagsgudstjänst i våras.


Fick träna på scennärvaron

Erfarenheten av att sjunga inför publik tror Hilja och Isabel att de har nytta av i MGP. I maj fick de nyheten om att de var bland de tio utvalda finalister som kommer att tävla i den tv-sända finalen.

De var lite omtumlande när Märta från Yle ringde upp med beskedet; de hade blivit lurade att det var Hiljas moster de skulle ha ett videosamtal med.

– Så jag trodde typ hela samtalet att Märta var Hiljas moster, berättar Isabel.

– För hon har aldrig träffat min moster, tillägger Hilja.

– Så jag satt där och tänkte: Men vänta, hur vet hennes moster att vi har kommit med till MGP?

Det tog en stund för det att sjunka in. Nu känns det inte längre så läskigt att de ska stå på scenen.

– Vi har hunnit öva flera gånger, säger Isabel.

I början av augusti åkte de till Lärkkulla och fick träffa de andra artisterna och dansarna för första gången. På lägret fick artisterna jobba med bland andra tv-teamet, coacher och koreograf för att bygga upp sin scenshow.

– Vi tränade ganska mycket på hur man ska vara på scenen, att man tittar upp på publiken och tar ögonkontakt, berättar Hilja.

Det är annorlunda att stå på en scen framför mycket människor eller att spela in musik i en studio, jämfört med när de sjungit i kören. I kyrkan är det sällan lika många människor som tittar på.

– Man blir inte så nervös, för man känner också typ alla där, säger Isabel.

Hilja håller med.

– Och det är så mycket akustik i kyrkan, tillägger hon.

Hur ska ni fira om ni vinner?

– Då ska vi ha ett stort party, ler Isabel.

– Vi ska säkert ha en fest, när det här med coronan lägger sig förstås, säger Hilja.

Men de har också planerat att fira en vinst genom att utmana sig själva och möta sina rädslor: Hilja ska utmana sin höjdrädsla på en bergochdalbana och Isabel har lovat att röra vid en spindel.

Att ställa upp i MGP är något de definitivt kan rekommendera: att få åka på läger, träffa nya vänner och uppträda med sin egenskrivna låt är roliga och värdefulla erfarenheter.

– Börja på med det som känns lättast, tipsar Hilja. Om du känner att texten är lättast så kan du börja samla ihop idéer på olika ställen, också i vardagslivet.

Att Hilja och Isabel kommer att fortsätta sjunga är klart, men om de kommer att satsa på musik som något mer än en hobby vet de inte ännu.

– Jag tycker jättemycket om teater, så jag skulle vilja bli skådespelare, säger Isabel.

– Jag tror jag skulle vilja jobba med något där man får vara social – kanske på Yle, säger Hilja.

Emelie Wikblad

Solveig Pått hoppas att man även högre upp i kyrkan skulle ta tag i och diskutera den digitala diskrimineringen.

Solf. Vi måste se dem som inte är med, säger Solveig Pått. När vi inte kan mötas ansikte mot ansikte hittas nya alternativ och lösningar, men hur blir det med dem som inte är digitala? 20.5.2020 kl. 08:31

Kolumn. "Jag är övertygad om att vi kommer vidare så småningom, starkare, klokare och modigare av erfarenheten. Förhoppningsvis fortsätter vi att ta hand om och bry oss om varandra och vår miljö för det mår vi alla bra av", skriver Gun-Lis Landgärds. 20.5.2020 kl. 08:30
I år går det inte att samlas på samma sätt som vanligt. Grupper och körer håller paus under coronapandemin. Bilden är tagen på kören Vokalensemblens våravslutning för ett par år sedan.

korsholm. Lite konstigt, lite lugnare, lite rastlöst. Att hobbyerna tagit paus är en av de mest kännbart annorlunda sakerna med den här våren. Körerna är en viktig gemenskap som saknas. 20.5.2020 kl. 08:15
Janette Lagerroos är kaplan i Houtskär.

Kolumn. Hur ska man kunna bli tröstad och känna trygghet i en orolig värld? Det finns många sätt att lugna vårt oroliga inre barn. 7.5.2020 kl. 18:51
Mopsarna Greger och Turbo håller Laura Kota-aho sällskap när hon arbetar.

Åbo. Laura Kota-ahos arbete har flyttat ut på nätet. – Träffar över nätet fungerar när man känner ungdomarna sedan tidigare, men om man är ny är det hög tröskel att komma med. 7.5.2020 kl. 18:43
Patrik "Patte" Sundell vid sin arbetsstation.

Väståboland. När coronaepidemin slog till fick Patrik Sundell en ny arbetsuppgift: kameraman och ljudtekniker! 7.5.2020 kl. 18:35
Jona Granlund hoppas att församlingsanställda kommer att ta till vara den erfarenhet coronakrisen ger och låta diskussionen fortsätta.

vanda. Eftermiddagshäng är viktigt om man är tonåring. I Vanda görs det virtuellt. – Vissa behöver få prata om tankar och känslor, säger Jona Granlund. 6.5.2020 kl. 19:34
Anders Backström är församlingsaktiv och förtroedevald i Sibbo svenska församling.

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28
Det är främst mathjälp och själavård som klienterna behöver nu uppger Ulrika Lindholm-Nenonen.

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20
Här bandas körsång till en gudstjänst i Korsholms svenska församling.

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40
Dagklubbsbarnen Axel och Astrid Nyström hemma på sin eget gård. Storebror hjälper lillasyster.

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35
I Nepal fick gruppen från lärjungaskolan tillbringa mycket tid med barn och ungdomar. Här leker Maria Höglund (t.v.) och hennes ledare Angela Reep med två nepalesiska systrar.

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27
När Wilhelm Bonns karriär till sjöss och till land var avslutad flyttade han och hustrun Gladys till hans barndomshem i Malax.

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18
Herman Mård

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17
Erik Blomqvist följer ännu med vad som händer i kyrkan. Men jag går inte i kyrkan varje söndag, nu ser man ju gudstjänsten i Larsmo när-tv, säger han.

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00