Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

Efter 27 år i skolvärlden bytte Kristina Örn klassrummet mot församlingen – nu är hon ny diakon i Solf

diakon.

Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf.

19.8.2020 kl. 09:19

Jag får tala med Kristina Örn medan hon har en stunds fritid under Solfs församlings konfirmandläger på Klippan. Att jobba med unga är inget nytt för församlingens nyaste ansikte. Innan hon utbildade sig till diakon hade hon jobbat 27 år som klasslärare.

– De sista åren som lärare började jag känna att det inte längre var samma yrke som jag utbildade mig till för trettio år sedan. Jag ville hinna göra något annat, se något annat än skolvärlden, innan jag går i pension.

Tanken gick till närvårdare, men vårdyrket kändes ändå inte riktigt som något som skulle passa henne. I stället hittade hon en öppen kurs vid Novia som hette Diakoni och äldreomsorg – äldreomsorg var något hon jobbat med under studietiden. Och när utbildarna gjorde reklam för diakonutbildningen klickade det.

– Det där är min grej, det där ska jag göra.

Efter två år med tjänstledigt och studier var det dags att göra ett val: tillbaka till skolan eller in i det nya. Det blev inte ett särskilt svårt val.

– Det är en helt ny åldersgrupp, att jobba med äldre människor i hög grad. Som motvikt till mitt förra yrke trivs jag jättebra med det.

– Människomötena är det allra mest berikande med det här jobbet. Det märktes klart och tydligt under våren när vi inte fick göra hembesök och gå till folk att det viktigaste har saknats.

Församlingens vardag påminner också en del om skolan: det är terminsstart på hösten, jul kommer som ett avbrott i rutinerna, efter vårterminen kommer den lugnare sommaren.

– Arbetsgången är lite samma. Det ska vara verksamhetsplaner och årsberättelser.

Hon förbereder andakter, planerar program, står framför grupper med människor och leder samlingar.

– Det är ganska mycket som påminner om läraryrket och som jag har hjälp av att jag varit lärare.

Saker man kanske inte tänker på att en diakon gör om dagarna: Dokumentation och statistikföring tar en hel del tid. Att få tag på människor – såsom de äldre som församlingen uppvaktar – kan bli ett litet detektivarbete. Olika samlingar kräver planering och kanske någon intressant människa som kan ställa upp som gäst eller föreläsare.

Diakonimottagningen, dit människor får komma med gnagande tankar och praktiska bekymmer, är också en del av arbetet som inte syns så mycket utåt.

Romantisk syn på missionen

Även innan hon blev diakon har Kristina Örn varit aktivt med i församlingens verksamhet – som förtroendevald, söndagsskollärare, körsångare och som gudstjänstbesökare. Hon tycker att söndagens gudstjänst är viktig, kärnan i församlingslivet.

Det skulle vara roligt om flera församlingsmedlemmar deltog i den!

När tanken på att byta yrkesbana föddes funderade hon också på hur det skulle vara att åka iväg någonstans som missionär eller volontär.

– Men min man var inte så intresserad av det, ler hon.

Men redan under andra året som diakon fick hon resa till Kenya med Kyrkans Utlandshjälp – i samband med insamlingen Gemensamt Ansvar – något hon är tacksam för och rekommenderar till alla som får möjligheten.

– Det var verkligen intressant. Där såg jag också att man kanske har en ganska romantisk syn på det där att fara utomlands och jobba, men det är ju nog ganska strävsamt.

Alla på resan blev ganska sjuka och fick se att vardagen på missionsfältet inte är så glamorös.

– Jag märkte att jag hellre jobbar för missionen hemifrån.

De tre senaste åren har Kristina Örn jobbat i Närpes församling – men församlingen i Solf är en ny bekantskap, trots att hon växt upp runt knuten i Vasa.

– Nu på skriftskollägret har jag fått lära känna lite ungdomar och vid Lovisas missionsstuga har jag fått kontakt med lite församlingsmedlemmar som är aktiva där, likaså vid mathjälpen. I sakta mak får jag lära känna folk.

Kristina Örn

  • Ny diakon i Solfs församling, tidigare klasslärare.
  • Växte upp i Vasa, bor i Närpes.
  • Har en man som också är lärare, tre vuxna barn och två barnbarn.
  • Fritid betyder hundpromenader, umgänge med barnbarnen, handarbete och läsning.
Emelie Wikblad

Reijo Pekanpalo ser ingen vinst med den ökade byråkratin i kyrkan.

vanda. Pensionerade museimästaren Reijo Pekanpalo har varit förtroendevald i församlingen i 50 år. Utan en öppen kyrkoherde och förtroende mellan anställda och församlingsbor fallerar bygget, säger han. 14.10.2022 kl. 14:08
Janne Sironen är tf. församlingspastor i Vanda svenska församling.

Kolumn. "Vad är det som människan främst behöver när det känns som att det blir allt mer kaotiskt runt omkring oss och också inuti oss?" 14.10.2022 kl. 14:04
Bilder kan ha en viktig funktion i rehabiliterande arbete.

BORGÅ. En själavårdskasse används nu på serviceboenden i Borgå. Kassen innehåller bilder på lokala landskap. Dessutom finns det bilder på bland annat Borgå Domkyrka samt en skiva med andlig musik i kassen. 14.10.2022 kl. 13:59
Fint dukade bord och husmanskost är en del av konceptet Mathörnan.

Replot. – Läs Nya testamentet, på var och varannan sida äter de, säger Leif Galls. Mathörnan i Replot behövs, att prata och äta husmanskost är detsamma som gemenskap. 14.10.2022 kl. 13:52
Ruth Vesterlund är tf församlingspastor i Kvevlax och Replot församlingar.

Kolumn. "Det betyder att Herren säger till oss varje dag på året: Var inte rädd, jag är med dig." 14.10.2022 kl. 13:41
Barbro Lähdesmäki ställer i ordning inför Alphakursens måltid.

Replot. – Speciellt intressanta är diskussionerna, när man får vrida och vända på allt som har med tro att göra, säger Gertrud Alenius. Hon är en av tolv deltagare i den Alphakurs som ordnas i Replot i år. 14.10.2022 kl. 13:36
– Meningen är inte att skrota det gamla, säger Tomi Tornberg. FOTO: NICKLAS STORBJÖRK

malax. – Nya Malax församling kommer att ha mera möjligheter, säger Tomi Tornberg, som blir kyrkoherde i den sammanslagna församlingen. Men utmaningar finns också. 13.10.2022 kl. 11:00
Guy Kronqvist. Foto: Nicklas Storbjörk

Kolumn. Är teologistudier något för dig? Guy Kronqvist reflekterar i sin kolumn över ett arbete där man får vandra en bit på vägen med sina medmänniskor i deras glädje och sorg. 13.10.2022 kl. 10:57
Med vy västerut. Havet upphör inte att fascinera Hely Barsetti, här i Kilen. FOTO: Markus Engström

Kristinestad. I Sideby kyrka finns sedan fem år tillbaka en tavla av Jesus med intensiv blick och ett litet, värnlöst lamm i sin famn. Konstnären bakom tavlan är Hely Barsetti – Sidebybo med stor kärlek till havet. 13.10.2022 kl. 10:25

Kolumn. Kyrkan behöver ett samtal om vad effektivitet betyder för just kyrkan, skriver Edgar Vickström. 29.9.2022 kl. 15:56
I Budapest längtade Judit Deáki efter frisk luft och friskt vatten – det har hon hittat på Åland.

mariehamn. Judit Deákis väg gick från Budapest till Limingo till Åland. – Åland har det bästa av både Finland och Sverige. Här får jag vara mig själv, Judit, i stället för att vara ungrare eller utlänning, säger hon. 29.9.2022 kl. 15:51
Ett glatt foto från första körövningen, Linn Laulajainen i gul tröja.

pargas. Den nya Jippii-kören i Pargas har som mål att erbjuda barn och unga en gemenskap där ingen ska behöva känna sig utanför. – Det är fint och terapeutiskt att höra sin egen röst ljuda tillsammans med andras, säger dirigenten Linn Laulajainen. 29.9.2022 kl. 15:47
Erica Norrback och Inga-Lene af Hällström bjuder församlingsborna till fest för diakonins 150 år. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. Under tre dagar i oktober uppmärksammas kyrkans 150-årsjubileum för församlingsdiakonin i Kristinestad. Fester ordnas i församlingens tre kyrkor. 28.9.2022 kl. 14:33
Under året som gått har vi sett kris efter kris i världen. Det har gjort att jag ofta känt mig liten, sårbar och på sätt och vis avklädd.

korsholm. Under året som gått har vi sett kris efter kris i världen. Det har gjort att jag ofta känt mig liten, sårbar och på sätt och vis avklädd. 28.9.2022 kl. 14:15
Maria Kallio är byråsekreterare på Korsholms kyrkliga samfällighets begravningsenhet.

Kolumn. Musik som kunde förlösa, beröra och uttrycka allt det där som bara orden inte räckte till för. 28.9.2022 kl. 14:12