Kantorn lyssnade till spikarnas sång – och såg likheter till oss människor

Kolumn.

"Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor."

19.8.2020 kl. 09:05

Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit!

Mitt musiköra tog aldrig paus trots hörselskydd och öronproppar. Nej, det lyssnade ständigt efter musiken i arbetet. Och vad vackert det ljöd! En del spikar sjöng på sin väg in i virket stolt en C-dur-treklang som därefter fylldes på med fantastiska övertoner. Andra spikar gick med mindre steg börjandes från skalans tre första toner för att också de sedan fortsätta med klingande klara övertoner. De spikar jag drog ut klagade och grät över hur ont varje behandling gjorde. Och skruvdragaren sjöng början av Anita Hegerlands ”Mitt sommarlov”! Tänk hur allting lever och andas musik!

Jag vill för ett tag likna oss mänskor vid spikar. Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor. Efter de första små stegen stärks deras självförtroende och de kastar sig ut i livet med glädje.

De spikar som blev utdragna under högljudd gråt är de människor som fått sina liv krossade. De har kanske suttit i virket under en lång tid då någon får för sig att de inte ska finnas på sin plats längre. Trots att de berättar hur det känns fortsätter den hårdhänta behandlingen och deras existens går mot sitt slut i ett gammalt spikämbare.

Vilken av spikarna är du? Oberoende av vilken sorts spik du identifierar dig med har vi samma smed, eller samma Gud. Den Gud som vet allt om dig och hur ditt liv är tänkt att formas och sluta. Vare sig du tycker att allt löper på helt perfekt eller om du tycker att du har blivit slängd på soptippen ser Gud dig och gläds över det du har fått bidra med i ditt liv. Så sjung! Du kan och du får! Sjung ut dina känslor.

Och ge aldrig upp. För fast du hamnar i ett spikämbare finns där också sen tidigare andra sneda, krokiga och rostiga spikar som du kan dela allt med. Andra som också fått med storsleven. Och för skrotade spikar kan finnas en ny framtid. De kan via återvinningen smältas ner och bli nya spikar eller något annat av metall. Också du har gjort en skillnad. Det finns en bestämd uppgift för alla sorters spikar, plåtspikar, filtspikar, betongspikar, småspik eller vilka som helst i sortimentet. Lita på den store Smeden, han vet till vad du är tänkt. Du har en framtid full av sång.

Gerd Lindén är A-kantor i Närpes församling.

Text: Gerd Lindén