Kantorn lyssnade till spikarnas sång – och såg likheter till oss människor

Kolumn.

"Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor."

19.8.2020 kl. 09:05

Jag har under en tid fått agera byggare. Rätt snabbt insåg jag att jag med min fars gener och med god handledning klarar att både såga med girsåg, hantera skruvdragare och borrmaskin, spackla och måla, lägga armeringsnät för fasadrenovering, dra ut stora gamla böjda spikar, banka ut en del för återanvändning och spika in nya långa spikar i hårt virke. Och vad roligt det har varit!

Mitt musiköra tog aldrig paus trots hörselskydd och öronproppar. Nej, det lyssnade ständigt efter musiken i arbetet. Och vad vackert det ljöd! En del spikar sjöng på sin väg in i virket stolt en C-dur-treklang som därefter fylldes på med fantastiska övertoner. Andra spikar gick med mindre steg börjandes från skalans tre första toner för att också de sedan fortsätta med klingande klara övertoner. De spikar jag drog ut klagade och grät över hur ont varje behandling gjorde. Och skruvdragaren sjöng början av Anita Hegerlands ”Mitt sommarlov”! Tänk hur allting lever och andas musik!

Jag vill för ett tag likna oss mänskor vid spikar. Några är stolta och har rejält av det populära pannbenet, som de spikar som sjöng sina stolta treklanger trots de kraftiga och hårda slag som de fick under livet. Andra agerar försiktigt och trevande med små steg för att pröva sina vingar och sina förmågor. Efter de första små stegen stärks deras självförtroende och de kastar sig ut i livet med glädje.

De spikar som blev utdragna under högljudd gråt är de människor som fått sina liv krossade. De har kanske suttit i virket under en lång tid då någon får för sig att de inte ska finnas på sin plats längre. Trots att de berättar hur det känns fortsätter den hårdhänta behandlingen och deras existens går mot sitt slut i ett gammalt spikämbare.

Vilken av spikarna är du? Oberoende av vilken sorts spik du identifierar dig med har vi samma smed, eller samma Gud. Den Gud som vet allt om dig och hur ditt liv är tänkt att formas och sluta. Vare sig du tycker att allt löper på helt perfekt eller om du tycker att du har blivit slängd på soptippen ser Gud dig och gläds över det du har fått bidra med i ditt liv. Så sjung! Du kan och du får! Sjung ut dina känslor.

Och ge aldrig upp. För fast du hamnar i ett spikämbare finns där också sen tidigare andra sneda, krokiga och rostiga spikar som du kan dela allt med. Andra som också fått med storsleven. Och för skrotade spikar kan finnas en ny framtid. De kan via återvinningen smältas ner och bli nya spikar eller något annat av metall. Också du har gjort en skillnad. Det finns en bestämd uppgift för alla sorters spikar, plåtspikar, filtspikar, betongspikar, småspik eller vilka som helst i sortimentet. Lita på den store Smeden, han vet till vad du är tänkt. Du har en framtid full av sång.

Gerd Lindén är A-kantor i Närpes församling.

Text: Gerd Lindén

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

malax. Eero Vuorio är en van pilgrimsvandrare med erfarenhet från många europeiska vandringsleder. I augusti vandrade han nya St Olav Ostrobothnia från Korsnäs till Vasa. Hur står sig vägen i jämförelse med andra pilgrimsleder? – Alldeles utmärkt! säger Vuorio. 16.10.2024 kl. 14:53

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

Kolumn. Georg Löfman vaknar väl till mods efter en samling för frivilliga i hans församling. Inför sommaren vill han ta vara på stunder av samvaro. Det tror han görs bäst genom att undivka ordet "borde". 3.6.2024 kl. 13:02

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

sibbo. Att jobba för Sibbo kyrkliga samfällighet är lite som att komma tillbaka till rötterna för Thomas Ekström. 3.4.2024 kl. 11:33

BORGÅ. För Helén Hägglund är församlingslivet en motvikt till ekorrhjulet. – Man behöver inte prestera i församlingen, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:24

jakobstad. Bernice Haglund-Wikström har studerat akupunktur i Kina, varit reseledare och jobbat på barnavdelning. Nu går hon i pension från jobbet i församlingen. – Så fort det gick, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:40

jakobstad. Palliativ vård beskriver sjukhusprästen Catharina Englund som något av en långfredag. – Men vi har påskdagens hopp, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:46

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46