"Det är positivt att vi förändras och förnyas och visar att vi vill vara med bland våra medlemmar"

Närpes.

Det var inte bättre förr, bara annorlunda. Kyrkofullmäktigeordförande tummar inte på budskapet, men vill hitta verktyg och metoder som för framåt.

19.8.2020 kl. 09:04

Håkan Westermark var nybliven pensionär – efter 26 år som vd och arbete med företagsrådgivning – när han fick frågan om han någon gång tänkt på att kandidera i ett kyrkoval. Det var inte en främmande tanke.

– Jag har alltid varit samhällsintresserad, säger han.

På den politiska meritlistan finns två perioder i stadsfullmäktige i Närpes, kandidatur i ett riksdagsval, och medlemskap i olika lokala politiska föreningar.

– Det här med religion och kristendom har funnits ganska nära under hela min uppväxt. Min mamma hade en stark tro och på den lilla orten där jag själv är uppvuxen fanns ett starkt frikyrkligt inslag.

Så han ställde upp som kandidat på listan En kyrka för alla.

– Det passade mig perfekt, för jag ser inget märkvärdigt med kyrkan. Den ska inte vara någon rymdraket, utan en helt naturlig sak som finns i vårt samhälle. Det finns en stor öppenhet, ett välkomnande, oberoende av vart man kommer inom församlingen

– Sedan tyckte nu den här gruppen att Håkan Westermark skulle passa som ordförande. Och det var en ny uppgift.

Han fick lov att sätta sig in i en ny organisation och de mindre bekanta delarna av församlingen verksamhet.

– Det jag kanske mest slogs av, det jag egentligen visste minst om, var hur bred församlingens verksamhet är – allt från barn och ungdom till sjukhusbesök och diakoni. Det är ingen liten organisation.

Behöver något hållbart att samlas kring

Församlingsmedlemmen ser begravningarna, dopen, bröllopen och gudstjänsterna, men inte nödvändigtvis allt församlingen gör för människor som behöver stöd, där samhället inte räcker till. Håkan Westermark noterar också att när det sker stora tragedier i ett samhälle samlas människor gärna kring en fast punkt.

– Ofta samlas man i kyrkor. Det här tolkar jag, utan att ens ha studerat teologi, som att människor har ett behov av att söka tröst någonstans, att hitta den fasta punkten där man får något för att orka i vardagen.

Som mest var Westermark vd för ett tiotal anställda. Innan dess hade han jobbat som näringsombudsman vid kommunen, på försäkringsbolag och vid Österbottens ungdomsförbund. Erfarenheterna i arbetslivet har lärt honom att förhandla, kompromissa, argumentera och leda människor.

– Församlingen avviker nog från den värld där jag hade jobbat tidigare. Det är inget fel med det, det handlar bara om att man lär sig systemen. Och tar små steg mot en förändring om så behövs.

Budskapet ändrar man inte på. Men församlingen får, liksom övriga samhället, vara beredd att anpassa sina verktyg och metoder. Till dem som säger ”det var bättre förr” svarar Håkan Westermark: ”Nä, det var bara annorlunda.”

Av nuvarande kyrkofullmäktige är det en stor del som liksom Westermark sitter sin första period.

– Det ser jag personligen som ett friskt tecken. Vi vet att det finns ett intresse för församlingen och kyrkans verksamhet.

Utmaningarna för Närpes församling är, liksom för många andra, bland annat sjunkande medlemsantal. Staden Närpes har en positiv befolkningsutveckling där arbetsinvandring och nyfinländare bidrar. Till församlingens målsättningar hör att knyta kontakter till de nya närpesborna.

– Positivt är att vi förändras och förnyas och visar att vi vill vara med bland våra medlemmar, säger Westermark.

Han framhåller att kyrkan och församlingen har en viktig roll i att hålla fram värderingar och vara fostrare.

– Jag tror att många unga människor nog uppskattar kyrkans verksamhet, det känns tryggt att ha i ryggen.


Fakta: Håkan Westermark

  • Född i Korsnäs år 1954, bor i Övermark, Närpes.
  • Ordförande i Närpes kyrkofullmäktige.
  • Pensionär, tidigare vd för Företagshuset Dynamo.
Emelie Wikblad

Kolumn. "Jag är övertygad om att vi kommer vidare så småningom, starkare, klokare och modigare av erfarenheten. Förhoppningsvis fortsätter vi att ta hand om och bry oss om varandra och vår miljö för det mår vi alla bra av", skriver Gun-Lis Landgärds. 20.5.2020 kl. 08:30
I år går det inte att samlas på samma sätt som vanligt. Grupper och körer håller paus under coronapandemin. Bilden är tagen på kören Vokalensemblens våravslutning för ett par år sedan.

korsholm. Lite konstigt, lite lugnare, lite rastlöst. Att hobbyerna tagit paus är en av de mest kännbart annorlunda sakerna med den här våren. Körerna är en viktig gemenskap som saknas. 20.5.2020 kl. 08:15
Janette Lagerroos är kaplan i Houtskär.

Kolumn. Hur ska man kunna bli tröstad och känna trygghet i en orolig värld? Det finns många sätt att lugna vårt oroliga inre barn. 7.5.2020 kl. 18:51
Mopsarna Greger och Turbo håller Laura Kota-aho sällskap när hon arbetar.

Åbo. Laura Kota-ahos arbete har flyttat ut på nätet. – Träffar över nätet fungerar när man känner ungdomarna sedan tidigare, men om man är ny är det hög tröskel att komma med. 7.5.2020 kl. 18:43
Patrik "Patte" Sundell vid sin arbetsstation.

Väståboland. När coronaepidemin slog till fick Patrik Sundell en ny arbetsuppgift: kameraman och ljudtekniker! 7.5.2020 kl. 18:35
Jona Granlund hoppas att församlingsanställda kommer att ta till vara den erfarenhet coronakrisen ger och låta diskussionen fortsätta.

vanda. Eftermiddagshäng är viktigt om man är tonåring. I Vanda görs det virtuellt. – Vissa behöver få prata om tankar och känslor, säger Jona Granlund. 6.5.2020 kl. 19:34
Anders Backström är församlingsaktiv och förtroedevald i Sibbo svenska församling.

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28
Det är främst mathjälp och själavård som klienterna behöver nu uppger Ulrika Lindholm-Nenonen.

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20
Här bandas körsång till en gudstjänst i Korsholms svenska församling.

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40
Dagklubbsbarnen Axel och Astrid Nyström hemma på sin eget gård. Storebror hjälper lillasyster.

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35
I Nepal fick gruppen från lärjungaskolan tillbringa mycket tid med barn och ungdomar. Här leker Maria Höglund (t.v.) och hennes ledare Angela Reep med två nepalesiska systrar.

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27
När Wilhelm Bonns karriär till sjöss och till land var avslutad flyttade han och hustrun Gladys till hans barndomshem i Malax.

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18
Herman Mård

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17
Erik Blomqvist följer ännu med vad som händer i kyrkan. Men jag går inte i kyrkan varje söndag, nu ser man ju gudstjänsten i Larsmo när-tv, säger han.

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00
De glada barnskratten från sandlådan vid Furugården har tystnat. Gunilla Holmberg och Britt-Mari Gripenberg saknar sina dagklubbsbarn.

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53