I Elisabet Lundströms flock finns urprungsraserna Finskt får och Kajanalandsfår. De har alla sin personlighet.
I Elisabet Lundströms flock finns urprungsraserna Finskt får och Kajanalandsfår. De har alla sin personlighet.

Att vila på gröna ängar

Sibbo.

Hon är församlingssekreterare, fårfarmare och guide. – Vi försöker vara så civiliserade men jag ser mycket av djurens beteende bland oss människor, säger Elisabet Lundström.

7.8.2020 kl. 11:13

Elisabet Lundström jobbar deltid som församlingssekreterare i Sibbo svenska församling och deltid som ekojordbrukare och fårfarmare, tillsammans med sin man och deras son med flickvän som kommer att ta över så småningom.

– Jag har funderat mycket över varför det blev just får, men det är för att det finns ett nyttotänk bakom allt. Man får så mycket ut av dem, kött, ull och att kunna erbjuda människor, ofta barn, att umgås med får. Dessutom håller de landskapet öppet.

Betande djur hör till, anser hon.

– Men det har blivit allt mer sällsynt i södra Finland. Det är rogivande att se på betande och idisslande djur.

Hon förundras över att hundratals människor kan delta i utlottningen om sommarjobb som fåraherde.

– Det berättar något om ett underliggande behov hos människan. Jag tror att många har det här behovet att vara ute i naturen och umgås med djur, men det har blivit främmande på en ganska kort tid.


Turister och får

Under somrarna brukar Elisabet och hennes man ta emot besökande kryssningsresenärer på gården, även om det i år inte blir av på grund av coronaviruset.

– Vi vill föra fram budskap om ekoodling, visa hur det ser ut i Finland, att djur betar ute och att vi har ren luft. Det kan vara ganska fascinerande för någon från Hongkong.

Elisabet Lundström brukar också jobba som guide ibland. Hon började guida 1986 i Helsingfors, men har också gått kurser för att guida i Borgå, Sibbo och Tusby.

– Det är otroligt vilka människomöten det leder till, sådana som jag kan minnas länge, länge.


Flocken behöver en ledare

Antalet får hemma hos Lundströms är kring trettio.

– När flocken är så pass liten kan man lägga märke till att de har olika personligheter.

Hur får beter sig är intressant.

– Jag tänker ofta på flockdynamik och hur viktigt det är med en bra ledare. Herden visar vägen, men i flocken ska det också finnas en ledartacka. Hela flockens beteende är beroende av hur hon beter sig. Är ledartackan försiktig blir alla djuren försiktiga.

Hon ser också många likheter mellan människor och djur.

– Vi försöker vara så civiliserade, men jag ser mycket av djurens beteende bland människor, för att jag umgåtts så mycket med djur. Till exempel det hur vi instinktivt gör något när vi är rädda.

I församlingssekreterarjobbet uppskattar hon mångsidigheten.

– Och att få träffa församlingsmedlemmarna är trevligt, även om direkta besök på kansliet blivit allt färre.

I Bibeln finns många liknelser med får och lamm.

– Det känns bibliskt ibland när man går med fåren med en stav i handen, och får vila på gröna ängar.

Ulrika Hansson

Cykeln var diakonissornas arbetsredskap runtom i landet. Birgitta Boström är med och förvaltar diakoniföreningarnas traditioner och arv i Helsinge-Vanda.

vanda. Ända fram till 1970-talet hade Helsinge–Vanda ett nät av diakoniföreningar runt om i socknen. I dag finns bara Västra Vanda-föreningen kvar. 9.6.2022 kl. 10:35
Eero Saunamäki och Päivi Vesalainen uppträder den 16 juni i Domkyrkan.

BORGÅ. Det är dags för sommaren med musik i Borgå domkyrka igen. Bland hundratalstusen turister som rör sig i den idylliska Gamla stan droppar många in tillsammans med ortsbor och församlingsmedlemmar till orgelkvarter och konserter. 9.6.2022 kl. 10:26
Tanken är också att heldagsdagklubben ska vara förhållandevis förmånlig för familjerna.

NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10
– Min pappa brukar säga att jag redan redan som barn hade en stark känsla för rättvisa, säger Henrika Lemberg, som är ny diakoniarbetare i Borgå.

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52
Annika Westergård. FOTO: PRIVAT

Kolumn. En marsdag när snön vräkte ner stod den där – lådan med 101 blomlökar. Man ska inte vara rädd att utmana sig själv lite, säger Annika Westergård. 30.5.2022 kl. 11:03
Sideby kyrkas 50-årsjubileum firades med en festkväll den 29 april. Biskop Bo-Göran Åstrand, Siv Hellman, Alf Kangasniemi, Bo Storsjö och Marita Storsjö beundrar interiören efter festen. FOTO: Torolf Back

Kristinestad. En dramatisk novembernatt år 1969 brann Sideby gamla kyrka ner till grunden. Den nya kyrkan restes på samma plats och firar 50 år i år. 30.5.2022 kl. 10:58
– Behovet av bostäder för ukrainare är ofantligt stort, säger diakonichef Katri Valve i Vanda.

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Kolumn. "Skönt att susa fram i värmen", skriver Gunvor Haddas från Borgå i sin kolumn. 16.5.2022 kl. 13:57
– Min valkampanj var mest att posta på Face­book och Instagram. Men bor man på en ny ort kan man få jobba lite, säger Nicolina Grönroos, som blev invald första gången som 18-åring.

FÖRSAMLINGSVALET. Låt inte studier och andra framtidsplaner hindra dig från att ställa upp i församlingsvalet, säger Nicolina Grönroos. 16.5.2022 kl. 13:11
– Vi möts dagtid varannan vecka och vi är ju alla pensionärer. Vi börjar med andakt och psalmer, en gammal och en ny, och så vi ber för missionärerna, säger Ann-Britt Olenius-Steffansson (t.v.) tillsammans med Eva Nikkanen som också lett missionskretsen.

mission. Ann-Britt Olenius-Steffansson leder en av de flitiga missionskretsarna i Sibbo. 16.5.2022 kl. 13:42
My Ström och Lisbet Nordlund har märkt att diakonin – liksom för 150 år sedan – ofta jobbar i det tysta.

diakoni. I år firar Mariehamns församling diakonijubileum bland annat genom en historik och en utställning. – Vi är den sista utposten, så att ingen hamnar ut i mörkret. 12.5.2022 kl. 11:49

Kolumn. På väggen i mitt arbetsrum hänger en tavla med den minnesvers jag fick då jag vigdes till diakonissa, skriver Lisbet Nordlund. 12.5.2022 kl. 11:46
Saara Roto längtar tillbaka till den skärgårdsnatur hon upplevde som barn.

VÄSTÅBOLAND. – Jag drömmer om en kyrka som är så öppen att man bara kan gå in där och vila i den stämning som finns, säger Saara Roto, kandidat i kyrkoherdevalet i Väståboland. 12.5.2022 kl. 11:42
Inka och Göran Fried har varit gifta i femton år. De är tacksamma över att ha fått stöd för sitt förhållande från församlingen.

Åbo. Inka och Göran Fried gifte sig för femton år sedan. Vart femte år har de haft förmånen att få sitt äktenskap välsignat. – Det är en trygghet, säger de. 26.4.2022 kl. 16:10
Syföreningarnas 120-årsjubileumsfest firades i kyrkhemmet i Malax 27 mars. Sol-Britt Norrman, Övermalax, och Dagmar Forsberg, Yttermalax, tog emot Pro Diaconia-medaljen som representanter för sina föreningar. FOTO: Anne Bjurbäck

malax. I Malax har flitiga händer stickat sockor och vantar och samlat in pengar till missionen redan i 120 år. 2.5.2022 kl. 12:50