Rune Lindblom är präst i Korsholm. När han inte har prästskjortan på sig kan man också få se honom i motorcykelhjälm.
Rune Lindblom är präst i Korsholm. När han inte har prästskjortan på sig kan man också få se honom i motorcykelhjälm.

Han jobbar i ”den ultimata församlingen” – som nu söker ny herde

korsholm.

När det är sommar kan en präst sitta på tre stolar, men i höst hoppas Korsholms svenska församling kunna välja vem som ska ta över kyrkoherdestolen.

5.8.2020 kl. 09:00

Man kan säga att Rune Lindblom vet vad prästjobben i Korsholms svenska församling går ut på. I sommar har han på en gång haft alla tre: kyrkoherde, kaplan och församlingspastor.

Gudstjänsterna och förrättningarna ska hållas, annars är sommaren i församlingen lugnare än resten av året. Den här sommaren bidrar även pandemin till den lugnare takten. All körrelaterad verksamhet ligger på is, sommarallsångerna flyttade till nätet.

Men Rune Lindblom säger att den här tiden också har visat ännu tydligare att församlingen är en viktig aktör i människors liv. Dels som ett mötesforum, en plats dit det är naturligt att komma och träffa andra. Dels som en utsträckt hand, via hembesök, andakter på sjukhus och boenden.

– Att församlingen upprätthåller den personliga kontakten och verkligen finns där och träffar människor, människor som annars skulle vara väldigt ensamma – det är jätteviktigt, säger han.

Han blev präst efter att ha kämpat med tanken under hela studietiden.

– Jag brukar säga att Gud tvingade mig – men då sätter jag kanske för mycket ansvar på Gud. Det bara föll sig naturligt. Jag startade från att det där ska jag absolut inte bli och det slutade med att jag ansökte om prästvigning.

Han har fått pröva på prästens olika roller i församlingen. Från församlingspastorn, som ”bara är en präst”, till kaplanen, som ofta har egna ansvarsområden och leder team, till kyrkoherden som leder hela församlingsarbetet.

– Jag trivs bäst som den här radprästen.

Rune Lindblom har tre barn, och just nu är det barnfamiljslivet som präglar hans vardag.

– Man hinner inte så mycket vid sidan av träningar i balett och amerikansk fotboll. Jag är präst på jobbet och busschaufför hemma.

Sökandet efter ny herde fortsätter

Församlingen är nu i övergångsskede från undantag till det nya normala. Och mer nytt är på väg. I höst fortsätter Korsholms svenska sökandet efter en ny kyrkoherde.

– Vi satte igång processen i våras, men eftersom tanken är att vi ska ha ett kyrkoherdeval där församlingen får välja blev det paus, säger Rune Lindblom.

Valarrangemang och pandemirestriktioner gick inte ihop. För att kunna ordna ett riktigt val behövs öppna gudstjänster dit församlingsborna får komma och lyssna på och träffa kandidaterna.

Hurdan är en bra kyrkoherde?

– En bra kyrkoherde som chef är någon som lyssnar, men litar på att de anställda kan bära ansvar för sitt område. En bra kyrkoherde ur församlingsbornas perspektiv är förstås en andlig ledare. En bra kyrkoherde från kyrkans synvinkel är en bra administratör.

Själv känner Rune Lindblom just nu inget driv att bli kyrkoherde utan ”t.f.”.

– Kyrkoherdeskapet är en utmaning att kombinera med att vara barnfamilj. Man tvingas kompromissa alltför mycket på båda hållen.

Den som blir vald till församlingens nästa kyrkoherde kommer till en centralt belägen landsbygdsförsamling. Med tre präster är Korsholms svenska är en medelstor församling med finlandssvenska mått. På många sätt den ultimata församlingen att jobba i, enligt Lindblom – tillräckligt stor för att ha ett team av kollegor att bolla med, inte så stor att man försvinner i mängden.

– Församlingen är så liten att du lära känna stora delar av församlingsmedlemmarna under tiden i jobbet. Det är en aktiv församling, via vår kör- och musikverksamhet når vi hundratals människor. Det är ingen enprästförsamling där allt ansvar faller på dig, utan du har lite chans att specialisera dig och göra projekt och hitta på eget.

Emelie Wikblad

De glada barnskratten från sandlådan vid Furugården har tystnat. Gunilla Holmberg och Britt-Mari Gripenberg saknar sina dagklubbsbarn.

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53
Martina Nikander med diakonipudeln Misan.

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16
Carina Aaltonen trivs bland bikuporna hemma på gården.

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35
Diakoniarbetarna i Korsholm
Från vänster: Nina Andrén, 
Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21
Prästen Olle är en kär kollega i Närpes församling.

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05
Saara Henkola och barnen Mayra och Isac tar paus i jobbet med skogsutflykter.

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23
Patrik Frisk (fr. v.), Kjell Lönnqvist och Sebastian Jokinen hälsar välkommen till onsdagskvällens ungdomssamling.

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14
Henrik Östman och Johanna Häggblom framför bilderna som ska hjälpa konfirmanderna att memorera trosbekännelsen. Häggbloms kollega Ella-Mari Esselström har tecknat bilderna.

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37
Gunvor Flykt och hennes man bor i egnahemshus där det alltid finns något att syssla med. Barn, barnbarn och vänner finns också i närheten.

Borgå. Gunvor Flykt är en sann eldsjäl inom kyrkan. Hon kommer att sakna kyrkan i påsk, men säger: Tappa inte modet! 8.4.2020 kl. 11:20