Rune Lindblom är präst i Korsholm. När han inte har prästskjortan på sig kan man också få se honom i motorcykelhjälm.
Rune Lindblom är präst i Korsholm. När han inte har prästskjortan på sig kan man också få se honom i motorcykelhjälm.

Han jobbar i ”den ultimata församlingen” – som nu söker ny herde

korsholm.

När det är sommar kan en präst sitta på tre stolar, men i höst hoppas Korsholms svenska församling kunna välja vem som ska ta över kyrkoherdestolen.

5.8.2020 kl. 09:00

Man kan säga att Rune Lindblom vet vad prästjobben i Korsholms svenska församling går ut på. I sommar har han på en gång haft alla tre: kyrkoherde, kaplan och församlingspastor.

Gudstjänsterna och förrättningarna ska hållas, annars är sommaren i församlingen lugnare än resten av året. Den här sommaren bidrar även pandemin till den lugnare takten. All körrelaterad verksamhet ligger på is, sommarallsångerna flyttade till nätet.

Men Rune Lindblom säger att den här tiden också har visat ännu tydligare att församlingen är en viktig aktör i människors liv. Dels som ett mötesforum, en plats dit det är naturligt att komma och träffa andra. Dels som en utsträckt hand, via hembesök, andakter på sjukhus och boenden.

– Att församlingen upprätthåller den personliga kontakten och verkligen finns där och träffar människor, människor som annars skulle vara väldigt ensamma – det är jätteviktigt, säger han.

Han blev präst efter att ha kämpat med tanken under hela studietiden.

– Jag brukar säga att Gud tvingade mig – men då sätter jag kanske för mycket ansvar på Gud. Det bara föll sig naturligt. Jag startade från att det där ska jag absolut inte bli och det slutade med att jag ansökte om prästvigning.

Han har fått pröva på prästens olika roller i församlingen. Från församlingspastorn, som ”bara är en präst”, till kaplanen, som ofta har egna ansvarsområden och leder team, till kyrkoherden som leder hela församlingsarbetet.

– Jag trivs bäst som den här radprästen.

Rune Lindblom har tre barn, och just nu är det barnfamiljslivet som präglar hans vardag.

– Man hinner inte så mycket vid sidan av träningar i balett och amerikansk fotboll. Jag är präst på jobbet och busschaufför hemma.

Sökandet efter ny herde fortsätter

Församlingen är nu i övergångsskede från undantag till det nya normala. Och mer nytt är på väg. I höst fortsätter Korsholms svenska sökandet efter en ny kyrkoherde.

– Vi satte igång processen i våras, men eftersom tanken är att vi ska ha ett kyrkoherdeval där församlingen får välja blev det paus, säger Rune Lindblom.

Valarrangemang och pandemirestriktioner gick inte ihop. För att kunna ordna ett riktigt val behövs öppna gudstjänster dit församlingsborna får komma och lyssna på och träffa kandidaterna.

Hurdan är en bra kyrkoherde?

– En bra kyrkoherde som chef är någon som lyssnar, men litar på att de anställda kan bära ansvar för sitt område. En bra kyrkoherde ur församlingsbornas perspektiv är förstås en andlig ledare. En bra kyrkoherde från kyrkans synvinkel är en bra administratör.

Själv känner Rune Lindblom just nu inget driv att bli kyrkoherde utan ”t.f.”.

– Kyrkoherdeskapet är en utmaning att kombinera med att vara barnfamilj. Man tvingas kompromissa alltför mycket på båda hållen.

Den som blir vald till församlingens nästa kyrkoherde kommer till en centralt belägen landsbygdsförsamling. Med tre präster är Korsholms svenska är en medelstor församling med finlandssvenska mått. På många sätt den ultimata församlingen att jobba i, enligt Lindblom – tillräckligt stor för att ha ett team av kollegor att bolla med, inte så stor att man försvinner i mängden.

– Församlingen är så liten att du lära känna stora delar av församlingsmedlemmarna under tiden i jobbet. Det är en aktiv församling, via vår kör- och musikverksamhet når vi hundratals människor. Det är ingen enprästförsamling där allt ansvar faller på dig, utan du har lite chans att specialisera dig och göra projekt och hitta på eget.

Emelie Wikblad

Sideby distriktsråd planerar skördegudstjänst. Från vänster Carina Jansson, Peter Nordgren, Sol-Britt Tasanko och Siv Hellman. På bilden saknas Nancy Lindberg och Lena Rosendal. Foto: Privat

Kristinestad. Uppdrag: planera och koordinera aktiviteter. Sideby distriktsråd är ett av tre i Kristinestads svenska församling. 29.9.2021 kl. 16:18
I båten finns en stor del av hjälpledarna. Längst till höger Jenny Långkvist. Foto: Privat

NÄRPES. Äntligen möjligt att samlas igen! Vad är på gång inom musik, diakoni, barn- och ungdomsverksamheten i församlingen? 29.9.2021 kl. 16:01
Henrika Lemberg, här med dottern Saga, tror att vi orkar bättre om vi vågar dela det tunga med att vara förälder.

BORGÅ. – Det tyngsta har varit tvåbarnschocken, det bästa att se dem bli egna individer. Henrika Lemberg har själv småbarn. Hon har initierat familjekvällar i Borgå svenska domkyrkoförsamling. 30.9.2021 kl. 00:00
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen och för de lokala sidorna som går till Borgå, Sibbo och Vanda.

Kolumn. "Men nästan varje gång händer samma sak: Efter telefonintervjun sitter jag tyst ett tag och känner en slags förundran." 30.9.2021 kl. 00:00
Kyrkoherde Kristian Willis vill ge kyrknyckeln som hängt på Gunnar Weckströms vägg en offentlig plats, i sakristian eller vapenhuset.

vanda. Hos Gunnar Weckström har en stor nyckel hängt på väggen i många år. Det visade sig vara kyrknyckeln. Nu överlämnar han den symboliskt till kyrkoherde Kristian Willis. 30.9.2021 kl. 00:00
Med talkokraft ser man till att omkullblåsta träd tas om hand och att veden kommer till nytta.

Replot. Ibland kan en låda med ved vara det som räddar någons dag. I Replot har församlingen ryckt ut för att ingen ska behöva frysa. 30.9.2021 kl. 00:00
Lilian Westerlund är mångsysslare i Replots församling.

Kolumn. "Här gäller det framtiden: våra barn och unga" 30.9.2021 kl. 00:00
Skäriblåset övar varje torsdag.

Replot. – Välkommen med i alla grupper! Vi har inte överfullt någonstans, säger kantor Michael Wargh om musicerandet i Replots församling. 30.9.2021 kl. 00:00
Sonja Tobiasson vet att språket är en nyckel till integration. Här ett foto på Mehdiya och Raja på sommarutfärd till Korpo.

pargas. Sonja Tobiasson är med i en förening som jobbar för att integrera invandrare. – Jag har lärt mig att ta långsamma steg framåt och vara lyhörd. 16.9.2021 kl. 14:25

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22
Benjamin Häggblom stortrivs i Åbo svenska församling.

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20
Janne Heikkilä är kyrkoherde i Korsnäs. Foto: Nicklas Storbjörk

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52
Karl-Gustav Söderlund körde ner ett stort antal hjälpsändningar till sjukhus och barnhem på 90-talet. Benita Söderlund uppe t.h. (Foton: Privata)

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43
Sam Lindén har trivts som kantor och fortsätter gärna som frivillig i församlingsverksamheten. 
(Foto: Privat)

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27
Ossi Pursiainen är född under de barnrika åren efter kriget. Gamla Vasa folkskola stod där det i dag finns en parkering vid Korsholms kyrka.

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08