Altartavlorna tas ur sina ramar för att rengöras och restaureras.
Altartavlorna tas ur sina ramar för att rengöras och restaureras.

Sågspån, smuts och flagande färg är saker konservatorn får beakta när hon ger 280-åringen ett ansiktslyft

Kristinestad.

Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka.

17.6.2020 kl. 09:19

– Nedtagningen behövde planeras omsorgsfullt eftersom tavlorna är mycket tunga, ramarna har många utsmyckningar och den mittersta tavlan hade mycket skador på ramen, berättar konservator Nina Jolkkonen-Porander.

Koret och de vinklade kyrkväggarna adderade till utmaningen. När tavlorna väl var nere lösgjorde hon dem från sina ramar. Eftersom det är fråga om ett stort projekt kommer ytterligare en konservator arbeta med ramarna.

Den mer än 280 år gamla altartavlan i Kristinestads kyrka – som egentligen är tre tavlor – är i mycket gott skick för sin ålder.

– Det är ofta så att ju äldre en tavla är desto bättre material är den gjord av, säger Nina Jolkkonen-Porander och konstaterar att traditionella oljemålningar därför brukar vara trevliga att konservera.

– Det orsakar nästan mer bekymmer om man under årens lopp har gjort något åt dem.

Ofta har en liten skada täckts över genom att måla ett betydligt större område med oljefärg – och när färgen åldras i olika takt blir det här uppenbart. Att avlägsna gamla restaureringsjobb hör till de svåraste och mest arbetsdryga uppgifterna. Den här gången har Jolkkonen-Porander ändå skäl att tro att den som senast arbetade med tavlan gjort ett bättre jobb.

Att altartavlan restaurerats tidigare märks bland annat på att den översta ramens dekorativa keruber och stråkar har förstärkts med skruvar och spikar. En första ledtråd gav ett foto taget i kyrkan under kriget, där altartavlan och takkronorna var borta.

I församlingens arkiv hittades inget, men lokaltidningarna gav napp. I en artikel från år 1940 berättades utförligt om det arbete konservatorn Oskari Niemi gjort. Den här informationen är värdefull, även om den inte är oumbärlig för att göra jobbet.


80 år av damm och smuts

– Där är förfärligt mycket smuts. Jag har putsat den övre tavlan och det fanns säkert två liter sågspån mellan ramen och spännramen, säger Nina Jolkkonen-Porander.

Tavlorna rengörs både på motivsidan och baksidan. De två översta har hängt så att de bildat fickor som samlat damm och skräp.

– Den understa tavlan har varit precis bakom altaret så den är alldeles full av stearinstänk.

År 1940 anmärkte konservatorn Oskari Niemi som arbetade med tavlorna på att kyrkans uppvärmningssystem med sotande ugnar var till skada för konsten i kyrkan.

Förutom att hon rengör tavlorna kommer Nina Jolkkonen-Porander lösgöra taveldukarna från sina spännramar, åtgärda eventuella hål i duken, fästa färg som börjat flaga och sedan spänna upp dem på ramarna igen. Hela arbetsprocessen tar troligen några månader – beroende på om det uppstår några överraskningar.

– Rengöringen utförs med hjälp av bomullstoppar tjocka som ett finger, och det tar sin tid. Att rengöra den största tavlan kan ta tiotals timmar.

Att konservera kyrklig konst är inget nytt för Nina Jolkkonen-Porander. Hon har arbetat som konstkonservator i 23 år, varav sju år vid Valamo konserveringsinstitut, och har nu eget företag. Hon är tacksam för att kyrkorna i Finland värnar om det kulturarv som kyrkobyggnaderna, -konsten och -textilierna utgör.

Hon beskriver sig som en troende person, hör till ortodoxa kyrkan och jobbar även som kantor i den ortodoxa församlingen i Vasa. Konservatorns arbete ser hon ändå inte som någon religiös handling. Alla tavlor har samma värde och behandlas med samma aktning.

– När jag konserverar en tavla tänker jag egentligen bara på materialen. Vad bilden föreställer har då ingen betydelse för mig.

Altartavlan i Kristinestads kyrka

  • Målades år 1735 av Lorens Gottman.
  • De tre tavlorna avbildar scener från den sista måltiden, Jesus på korset och himmelsfärden.
  • Köptes från Stockholm år 1736, liksom ramverket tio år senare. Det är troligt att anskaffningen bekostades av Hans Berg, som var en av den tidens mäktigaste män i Kristinestad.
  • Hängde först i gamla Ulrika Eleonora kyrka och flyttades till den nya kyrkan när den stod färdig år 1897.
  • Kristinestads kyrkliga samfällighet har fått 35 000 euro från kyrkostyrelsen för konserveringen.
Emelie Wikblad

Att Replot kyrka lutar märkbart åt söder beror på ett konstruktionsfel när den byggdes på 1780-talet.

Replot. Replot och Björkö kyrkor står mitt i sina byar, nymålade och klarröda. En som tillbringar mycket tid i dem är kyrkvaktmästaren Barbro Lähdesmäki. Någon som känner byns kyrka väl är också Jarl Nystrand, 16.9.2020 kl. 09:04
Kredu ordnar kurs för friskvård i äktenskapet.

nykarleby. Gå på dejt med din partner – och lär er att kommunicera bättre. Kredu ordnar en kurs för friskvård i äktenskapet. 3.9.2020 kl. 15:36

Kolumn. För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut? 3.9.2020 kl. 15:30
Språkcaféet bjuder både på program och samtal.

nykarleby. Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk. 3.9.2020 kl. 15:26
Sunds kyrka.

sund-vårdö. Ibland blir det fel. Förlåt oss stressade redaktörer! Församlingsannonseringen för Sund-Vårdö föll bort ur detta nummer av Kyrkpressen (18/2020). Här kommer den digitalt i stället! Barnkören startar igen, friluftsgudstjänst, mässa i Taizéstil och mycket mer! 2.9.2020 kl. 15:07
Frukostklubben disktuerar frågor kring andlighet, kultur, ekonomi, samhällspolitik, kyrka och teologi, berättar Tage Kurtén.

Åbo. Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor. 2.9.2020 kl. 00:00
Malena Björkgren är kaplan i Åbo svenska församling.

Kolumn. Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans. 2.9.2020 kl. 00:00
Pyssel och lek står på programmet när familjekaféet drar igång igen.

Väståboland. I Pargas har församlingarna och staden samarbetat på ett lyckat sätt. Resultatet är familjekaféet Jolla som bjuder på otvungen samvaro för andra året i rad. 2.9.2020 kl. 00:00
Isabella Munck är beredd på virtuella satsningar om läget förvärras. Just nu ser hon det värdefulla i att få återgå till vanlig verksamhet.

sibbo. Klubbar för barn och deras föräldrar har startat i Sibbo. Isabella Munck hoppas på en så normal höst som möjligt. 2.9.2020 kl. 00:00
Martin Fagerudd är kyrkoherde i Vanda svenska församling.

Kolumn. Varken livet eller världen är simpla. De kan varken kontrolleras eller förutspås. 2.9.2020 kl. 00:00
För Brenda Serralde Luna är bönen ett sätt att bearbeta livet.

Borgå. ”Hej! Snälla kan ni be för det här!” Så kan en vanlig fråga se ut i de bönegrupper Brenda Serralde Luna är aktiv i på Whatsapp och Messenger. 2.9.2020 kl. 00:00
Wilma och Isabelle Lithén trivdes i församlingen när de var konfirmander och vill ge det vidare till andra.

korsholm. Bästa stunden på ett läger är när alla vågar släppa fasaderna, tycker hjälpledarna Wilma och Isabelle Lithén. I församlingen har de fått hitta en ledarroll och lärt sig mer om vad som händer bakom kyrkans kulisser. 2.9.2020 kl. 09:40

korsholm. Kyrkan borde finnas där människor är, på de sociala medier där yngre och äldre tillbringar sin tid. Ett annorlunda år har sänkt tröskeln för att ta itu med nya idéer och projekt. 2.9.2020 kl. 09:32
Fritiden tillbringar Christina Båssar helst i stallet eller på hästryggen.

korsnäs. Kommundirektör Christina Båssar tycker om närheten och flexibiliteten som den lilla orten erbjuder. Församling och kommun står varandra nära här – och har återväxten som gemensam utmaning. 2.9.2020 kl. 09:31
Inga-Lene af Hällström är t.f. diakoniarbetare i Kristinestads svenska församling.

Kolumn. Hur kan jag förmedla omsorg till dem jag bryr mig om? När vi inte kan röra varandra, när ansikten göms bakom munskydd. 2.9.2020 kl. 09:21