En gång reste jag till Egypten. Det var för 10–11 år sen, före den arabiska våren. Jag hade hittat en sista minuten-biljett som var nästan gratis och tog mig till en ort vid Rödahavskusten. Det var fint, men inte särskilt intressant för mig. Jag tröttnade snabbt på hotellvistelsen vid havet och fortsatte därifrån med buss till Kairo.
Bussresan en tidig morgon var en upplevelse i sig. Bussen var skakig och gammal, fullsatt med unga män med hörlurar på öronen och mössorna nerdragna över ögonen, många av dem antagligen på väg för att söka efter tillfälliga jobb i storstan.
När vi kom fram sökte jag upp en organisation som heter Think and Do, som grundades år 1995. Det är en kristen organisation som bland annat utbildar fattiga och erbjuder möjligheter att starta små företag genom förmånliga lån.
Jag fick veta att platsen för en stor del av den stationära verksamheten, där man ordnar kurser, utbildningar och så vidare, har varit ett ofruktbart ökenlandskap som man därför fått köpa ganska förmånligt. Den låg bara cirka en timmes bilresa norrut från Kairo. Jag fick följa med dit en dag och blev förvånad när jag möttes av en oas av grönska.
Jag frågade hur det är möjligt att det nu växer träd och att man kan odla frukter och grönsaker där det tidigare bara var skräpig ödemark. ”Jo, det är såhär, att under öknen finns det floder. Vi grävde djupt och hade turen, om du förstår vad jag menar, att komma rakt på en underjordisk flod. Nu pumpar vi upp vattnet och kan odla allt det du ser häromkring”, berättade min guide från Think and Do.
Det var fantastiskt tyckte jag, att det som hade varit obrukbart och dött hade kunnat förvandlas till ett så fint ställe.
Strömmar av levande vatten är en bild av Anden som Jesus ger oss. Bilden av vatten som ger liv. Vi får gräva där vi står, för den som bara lever på ytan riskerar att torka och dö. Anden, det levande vattnet, finns inom räckhåll för alla, det finns inom oss. Ingen behöver gå törstig som går med Jesus. Han är livets källa.