När man skapar en låg tröskel för folka att vara med på en gudstjänst så når man ut, säger Jukka Ihatsu om vad församlingen tar med sig från coronavåren.
– Det har gett känslan: det här ska vi absolut fortsätta med, på ett sätt eller annat.
Nu har kyrkan öppnats för gudstjänstdeltagarna, men församlingen fortsätter strömma gudstjänsterna. I juli blir det en paus, men till hösten är planen att fortsätta att regelbundet göra gudstjänster som människor kan ta del av också på distans.
Jukka Ihatsu ser fram emot att höra respons och föra direkt dialog med församlingsborna om hur det ska se ut i framtiden. Hittills har den allmänna responsen varit tacksamhet för att det gjorts strömmade gudstjänster.
Som ungdomsarbetsledare är han en av alla som fick nya arbetsuppgifter när coronapandemin kom. Vanligtvis skulle han leda juniorgrupper och knattemusik, ha öppet hus för ungdomar och hålla hjälpledarutbildning – men sedan mars har hans dagar sett annorlunda ut.
– En stor del av tiden på jobbet har gått åt till att lära sig använda teknik för att strömma gudstjänster.
Har det varit värt det?
– Absolut. Om man tänker sig att en människa sitter där hemma, kanske vid frukostbordet med en kaffekopp, och tittar på en telefonskärm. Om det bara är bilden av en präst hela tiden i tjugotvå minuter – nog är det lite tråkigt.
Tröskeln blir lägre för att komma till gudstjänsten – samtidigt krävs det kanske mera för att hålla människor kvar. Den virtuella gudstjänsten behöver anpassas, det visuella varieras och längden skalas ner. I Kvevlax har man valt att satsa på att strömma i realtid.
– Vi har nog konstaterat att det är mer äkta känsla när man kör live, jämfört med att man skulle banda in och klippa material.
Människor som klickat sig in på gudstjänsterna har kunnat skriva ”hej, jag är här” och hälsa på varandra i kommentarerna.
– Det har bildats en gemenskap. Trots att det kanske ser oproffsigt ut, har det varit äkta.
Livesändning bidrar också till spänning i vardagen: en missad knapptryckning kan göra rutan svart, eller så bestämmer sig kameran plötsligt för att gå i strömsparläge.
Det började enkelt, med en telefon på ett stativ.
– Det var bara att trycka på knappen och strömma live via församlingens Facebooksida, säger Jukka Ihatsu.
– Speciellt i början kollade man varenda söndag hur grannförsamlingarna gjort: Det där är en bra idé, det där kan jag använda. Det där fungerade inte lika bra.
Den tredje söndagen fick telefonen på stativet sällskap av en bärbar dator och mikrofon. Nästa steg blev att förbättra ljudet för gudstjänstdeltagarna, genom att koppla in prästens trådlösa mikrofon direkt i datorn. Så kom mixerbordet till. Därefter höjdes ambitionerna och de ville ha fler bildvinklar.
– Det var ett träsk av olika tekniska möjligheter och svårigheter för att hitta fram till något som skulle kunna fungera.
Som svar på respons om att gudstjänsterna gärna skulle få finnas någon annanstans än Facebook startades en Youtube-kanal. Men för att spela in de strömmade gudstjänsterna krävdes mer datorkapacitet. Då tillkom bordsdator, skärm och tangentbord.
Den som bläddrar längs tidslinjen på församlingens Facebooksida kan se utvecklingen: från det första testet där kyrkoherden står på snedden, till sändningar med olika kameravinklar, inklippta bilder och texter.
– Det var en ganska stor förändring från det vi började med.
Tror du att du kommer att använda det du lärt dig i framtiden?
– Vi ungdomsarbetsledare har pratat om att vi skulle behöva få igång någon slags Youtube-kanal för ungdomar lokalt. All den tekniska utrustning och all erfarenhet vi skaffat kan ju användas för det. Det är en bra grund att börja bygga på.
