Om planerna som gick i stöpet och om att få springa på en nyklippt fotbollsplan

Kolumn.

Hur blir det när den sommar vi sett fram emot blir annorlunda än vi tänkt? En hel del av livet är att se fram emot, men en hel del är också att vara närvarande här och nu.

17.6.2020 kl. 08:31

Vi har en vår bakom oss som vi sent om någonsin kommer att glömma. Vare sig det handlade om tidningarna vi läste, samtalen i kön i matbutiken eller diskussionerna på Facebook så talades det om pandemin. Vi är inte färdiga med den ännu, långt ifrån, men det var våren år 2020 som det hände. Vi skakades om och fick en påminnelse om att livet egentligen är rätt skört.

Samtidigt har det varit fint att se hur vi människor reagerar när allt kastas om. Vi har ett behov av att prata av oss och lyssna till varandra. Samtalen handlade om många olika saker men de kokades ner till en fråga: ”Hur har denna tid påverkat dig?” Det som många har fått kämpa med vare sig det är på det privata eller det professionella planet är att det har varit väldigt svårt att planera framåt. Det har varit olika restriktioner och mycket som fortsättningsvis känns oklart.

"Planerade resor har blivit inställda, sommarläger som inte blev av eller studentfester som inte kunde hållas. Vad ska vi då se fram emot? Hur ska det bli?"

Nu när vi kommer fram till sommaren och semestertider så märker vi att det troligtvis blir annorlunda än vad vi har tänkt. Och det är ganska jobbigt. För åtminstone halva nöjet är ju att kunna se fram emot någonting. Att kunna se fram emot sommaren. Planerade resor har blivit inställda, sommarläger som inte blev av eller studentfester som inte kunde hållas. Vad ska vi då se fram emot? Hur ska det bli?

En hel del av livet är att se fram emot, men en hel del är också att vara närvarande här och nu. Det här blir kanske inte den sommar som du och jag hade tänkt, men det finns något gott i att under sommaren bara få sätta sig ner och njuta av nuet. Att få sitta med en kaffekopp i trädgården. Att få slukas av en spännande bok. Att få springa på en nyklippt fotbollsplan. Att ta ett kvällsdopp med barnen. Allt detta ser jag fram emot.

Fredrik Kass

De glada barnskratten från sandlådan vid Furugården har tystnat. Gunilla Holmberg och Britt-Mari Gripenberg saknar sina dagklubbsbarn.

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53
Martina Nikander med diakonipudeln Misan.

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16
Carina Aaltonen trivs bland bikuporna hemma på gården.

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35
Diakoniarbetarna i Korsholm
Från vänster: Nina Andrén, 
Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21
Prästen Olle är en kär kollega i Närpes församling.

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05
Saara Henkola och barnen Mayra och Isac tar paus i jobbet med skogsutflykter.

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23
Patrik Frisk (fr. v.), Kjell Lönnqvist och Sebastian Jokinen hälsar välkommen till onsdagskvällens ungdomssamling.

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14
Henrik Östman och Johanna Häggblom framför bilderna som ska hjälpa konfirmanderna att memorera trosbekännelsen. Häggbloms kollega Ella-Mari Esselström har tecknat bilderna.

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37
Gunvor Flykt och hennes man bor i egnahemshus där det alltid finns något att syssla med. Barn, barnbarn och vänner finns också i närheten.

Borgå. Gunvor Flykt är en sann eldsjäl inom kyrkan. Hon kommer att sakna kyrkan i påsk, men säger: Tappa inte modet! 8.4.2020 kl. 11:20