Clas Abrahamsson blev tf kyrkoherde precis då corona-bomben kreverade.

Återkomsten

coronavåren.

Återflytten till Åbo efter 34 år kändes så rätt, skriver Clas Abrahamsson, som varit tf kyrkoherde i Åbo under våren.

3.6.2020 kl. 15:56

Återflytten till Åbo efter 34 år kändes så rätt. De innehållsrika åren däremellan är jag väldigt tacksam över. Spontant kändes det att Åbo stad är som förut – men ändå så annorlunda. Åbo svenska församling är den samma – men ändå helt förnyad. I Åbo har jag gått i skola och studerat och där började jag mina stapplande steg som präst i början på 1980-talet.

Fjolårets mest otippade fråga lydde ”kan du tänka dig att vikariera för kyrkoherden i ett halvt år”. Efter noggrant övervägande och många böner lovade jag att ställa mig till förfogande, eftersom det fanns ett uppenbart behov. Men då kunde jag inte veta vad jag gav mig in på. Det blev betydligt mera spännande än jag kunde föreställa mig. Att lära sig nya datasystem och andra rutiner var litet utmanande för en pensionär, fick jag erfara. När jag blivit någorlunda varm i kläderna och kände mig som en del av arbetslaget, kändes det riktigt inspirerande.

Utan någon större förvarning kom bomben. Boom! Corona-bomben kreverade i våra samhällen. Vi firade högmässa som vanligt i domkyrkan, utan att veta att nästa söndag är det inte längre möjligt. Men följande söndag firade vi gudstjänst i en tom kyrka som strömmades och kunde ses på virtuaalikirkko.fi. ”Deltagarna” var då tre–fyra gånger fler än söndagen innan. Nu efteråt känns det som att ett under hade skett.

Men att vara tvungen att ta beslut att pausa all normal verksamhet kändes absurt. Listan över verksamhetsformer som inte kunde fortsätta blev cirka en sida lång! Vad kan vi göra trots allt? Och hur? Hur fungera som församling när grundförutsättningarna plötsligt saknas? Hur sköta beslutsfattandet och planeringen, när vi inte kan träffas fysiskt? Frågorna var många och osäkerheten stor. Att då bära det operativa ansvaret var tidvis inte helt lätt.

Men med idérika, fiffiga och entusiastiska medarbetare hittades framkomliga vägar och tekniska lösningar. Vår Herre fick många tack för vardera. Nu känns det onormala nästan normalt.

Församlingens uppgift är att skapa möten mellan människor och Gud, mellan människor och människor och ge mötena innehåll. Trots att vi nu kan fira högmässa normalt, men med begränsningar, är min fråga: Hur länge kan vi vara kyrka utan att kunna fira gudstjänster och nattvard tillsammans? Så länge ”tilanne sitä vaatii” antar jag att man svarar i ett förfinskat Åbo.

Clas Abrahamsson har i vår varit tf kyrkoherde i Åbo svenska församling.

Sofia Torvalds

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

malax. Eero Vuorio är en van pilgrimsvandrare med erfarenhet från många europeiska vandringsleder. I augusti vandrade han nya St Olav Ostrobothnia från Korsnäs till Vasa. Hur står sig vägen i jämförelse med andra pilgrimsleder? – Alldeles utmärkt! säger Vuorio. 16.10.2024 kl. 14:53

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

Kolumn. Georg Löfman vaknar väl till mods efter en samling för frivilliga i hans församling. Inför sommaren vill han ta vara på stunder av samvaro. Det tror han görs bäst genom att undivka ordet "borde". 3.6.2024 kl. 13:02

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

sibbo. Att jobba för Sibbo kyrkliga samfällighet är lite som att komma tillbaka till rötterna för Thomas Ekström. 3.4.2024 kl. 11:33

BORGÅ. För Helén Hägglund är församlingslivet en motvikt till ekorrhjulet. – Man behöver inte prestera i församlingen, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:24

jakobstad. Bernice Haglund-Wikström har studerat akupunktur i Kina, varit reseledare och jobbat på barnavdelning. Nu går hon i pension från jobbet i församlingen. – Så fort det gick, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:40

jakobstad. Palliativ vård beskriver sjukhusprästen Catharina Englund som något av en långfredag. – Men vi har påskdagens hopp, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:46

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46