Lilian Westerlund har stått bakom kameran vid andakter och barnprogram.

Saknar kören, kramar och kyrkans atmosfär

Replot.

Hon vill behålla kreativiteten och fantasin men lämnar gärna det hektiska vardagstempot i det förflutna. Lilian Westerlund hoppas på att fler känt av tomrummet och hittar till kyrkan när dörrarna öppnar igen.

4.6.2020 kl. 08:30

– Replots församling är och förblir min hemförsamling, säger Lilian Westerlund.

Under flera år var församlingen för henne mest julbön och bröllop, konfirmation och begravning – nu sitter hon i församlingsrådet och sjunger i kören. Att hennes man jobbar som diakoniarbetare har också gett nytt perspektiv på församlingsverksamhet.

Själv är Lilian Westerlund intresserad av sociala medier, ett intresse hon delar med församlingens kyrkoherde och kantor.

– Vi började smida planer för att på olika sätt öka församlingens synlighet i samhället och komma närmare människorna. Redan i januari satte vi igång och intresset för våra inlägg har ökat (vågar jag säga) lavinartat med följare både nära och i fjärran.

Hon har gjort Facebookinlägg och varit med och bandat andakter och barnprogrammet ”Mopparna”.

– Det har varit roligt på alla sätt, vi är ett jättebra team som jobbar bra tillsammans. Jag hoppas att församlingens lite annorlunda sätt att jobba under den här tiden har kunnat inspirera andra församlingar.

Under undantagstiden har hennes frivilligengagemang breddats från bekanta områden som bild och film, till att medverka i psalmsång vid gudstjänster och andakter och koka soppor och makaronilåda till matutdelningen.

– Enligt min familj kanske det är det mest ovanliga jag har ställt upp på, med tanke på att matlagning annars är något jag gör något motvilligt och med mera måttliga framgångar, säger hon med glimten i ögat.


Lilian Westerlund

  • Bor i Södra Vallgrund med man och son. Till familjen hör också en utflyttad dotter, tre hundar och två katter.
  • Har senaste tiden jobbat med olika saker, från tidning till forskning, och som gymnasielärare i hälsokunskap.
  • Aktiv frivillig ”bakom kulisserna” i Replots församling.


Jobbat i Pippi Långstrump-anda

Lilian Westerlund har uppskattat det lugnare tempot den här våren.

– Vi har haft mera familjetid då vi alla studerat och jobbat hemifrån och gjort många saker tillsammans som ofta annars blir bortprioriterade.

Hon har hittat en ny tacksamhet för sitt hem och människorna hon har runt omkring sig. Det svåraste har varit att vara tvungen att begränsa sitt umgänge med föräldrar och vänner.

"På samma gång är det just det här med det höga tempot jag inte saknar. Kanske är det något av det här som jag hoppas skiljer ”före” från ”efter”. Att vi på något sätt har blivit påminda om det som betyder mest i livet."


Vad hoppas du att församlingen lärt sig av den här tiden?

– Bland annat hoppas jag att vi kan behålla kreativiteten och fantasin också framöver. Vi har haft lite Pippi Långstrump-anda, ”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert!”.

Att fortsätta ha möten och sammanträden på distans kan spara tid och pengar.

– Jag tror också vi kommer att fortsätta att banda gudstjänster och kanske andakter, ja, vem vet vad vi kommer på! skrattar hon.

Församlingen har sett att många deltar också digitalt, gillar, följer och kommenterar. Lilian Westerlund hoppas församlingsborna även i fortsättning ska kunna tycka till, påverka och förändra.

– På så sätt kan alla få känna att församlingen är något som ”vi” gör tillsammans och att var och en kan bidra på sitt eget sätt.

Hon tycker det ska bli roligt att få mötas ansikte mot ansikte i kyrkan igen nu när restriktionerna lättar. Kanske har människor märkt av ett tomrum när man inte fått samlas som vanligt. Hon hoppas att fler nu kommer till kyrkan och deltar i annan verksamhet.

– Församlingen har en viktig betydelse i vår bygd, och man kanske märker det och tänker på det mera nu när dörrarna har varit stängda.


Vad har du saknat mest?

– Körsången! Vi har så roligt tillsammans också mellan sångerna!

Själv har hon haft förmånen att vara aktiv i församlingen på olika sätt även under den här tiden. Men hon saknar att vistas i kyrkorummets särskilda atmosfär, saknar musiken och predikan i de vanliga gudstjänsterna – även om videoandakterna bjudit på fräsch omväxling.

– Som person är jag social, och det som jag saknar mest är att få träffas i verkligheten och kanske ge och få någon kram, ler hon.

Avsaknaden av de verkliga mötena i klassrum och lärarrum, de studerandes stim i korridoren på rasterna och kollegornas diskussioner, har gjort hennes vardag väldigt tyst.


Är det något du märkt att du inte saknar?

– På samma gång är det just det här med det höga tempot jag inte saknar. Kanske är det något av det här som jag hoppas skiljer ”före” från ”efter”. Att vi på något sätt har blivit påminda om det som betyder mest i livet.

Att medverka vid inspelningen av en tv-gudstjänst i Brändö kyrka var kanske det mest intressanta Lilian Westerlund fått göra under undantagstillståndet. På bilden syns även hennes man Leif Galls och dottern Frida Perätalo. Foto: Camilla Svevar

Emelie Wikblad

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

malax. Eero Vuorio är en van pilgrimsvandrare med erfarenhet från många europeiska vandringsleder. I augusti vandrade han nya St Olav Ostrobothnia från Korsnäs till Vasa. Hur står sig vägen i jämförelse med andra pilgrimsleder? – Alldeles utmärkt! säger Vuorio. 16.10.2024 kl. 14:53

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

Kolumn. Georg Löfman vaknar väl till mods efter en samling för frivilliga i hans församling. Inför sommaren vill han ta vara på stunder av samvaro. Det tror han görs bäst genom att undivka ordet "borde". 3.6.2024 kl. 13:02

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

sibbo. Att jobba för Sibbo kyrkliga samfällighet är lite som att komma tillbaka till rötterna för Thomas Ekström. 3.4.2024 kl. 11:33

BORGÅ. För Helén Hägglund är församlingslivet en motvikt till ekorrhjulet. – Man behöver inte prestera i församlingen, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:24

jakobstad. Bernice Haglund-Wikström har studerat akupunktur i Kina, varit reseledare och jobbat på barnavdelning. Nu går hon i pension från jobbet i församlingen. – Så fort det gick, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:40

jakobstad. Palliativ vård beskriver sjukhusprästen Catharina Englund som något av en långfredag. – Men vi har påskdagens hopp, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:46

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46