Marcus Jakobsson är kaplan i Närpes församling.
Marcus Jakobsson är kaplan i Närpes församling.

Paralleller mellan vind och helig Ande

Kolumn.

Någon gång händer det att vinden mojnar eller helt avtar − och det blir vindstilla. Då sitter man vackert ute på havet och guppar, utan att kunna göra så mycket. På samma sätt är det i det kristna livet. Utan Guds Ande går det mycket trögt framåt.

4.6.2020 kl. 08:15

Jag har en god vän som i många år ägde en segelbåt och under några somrar fick jag följa med på seglats. Det var något av sommarens höjdpunkt när man fick komma ut på de blå böljorna, särskilt när vädret var vackert.

Den som någon gång seglat och upplevt den speciella känslan att med utspända segel glida fram över vattnet nästan helt ljudlöst, vet att det är helt annorlunda än att åka motorbåt. Det enda ljud som hörs på en segelbåt är när vinden tar tag i seglen och när vågorna skvalpar mot fören.

Vinden är förstås avgörande för en lyckad seglats. Men någon gång händer det att vinden mojnar eller helt avtar − och det blir vindstilla. Då sitter man vackert ute på havet och guppar, utan att kunna göra så mycket. Har man då inte en motor får man snällt sitta och vänta tills vinden åter tilltar i styrka. Det är ju nämligen vinden som är kraftkällan för en segelbåt och helt avgörande för att den skall kunna segla och förflytta sig framåt.

"Då sitter man vackert ute på havet och guppar, utan att kunna göra så mycket."

Vi lever nu i veckan efter pingst. Senaste söndag, på pingstdagen, talade kyrkoårets texter om den helige Ande. Man kan dra flera paralleller mellan vinden och den helige Ande. Guds Ande liknas också ofta med vinden.

I Bibeln används samma ord för ande och vind både i den hebreiska och i den grekiska grundtexten. Liksom det är med vinden, så kan vi inte heller se Guds Ande, men ändå känna av hans närvaro. Liksom vinden ger seglen kraft, ger Anden kraft åt vårt kristna liv. Utan vind slakar seglen och båten kommer ingen vart.

På samma sätt är det i det kristna livet. Utan Guds Ande så går det mycket trögt framåt. Anden kallas också för Livgivaren. Han är nämligen den som ger oss nytt liv, ny kraft och fart på vårt livs stora seglats.

Utan den helige Ande kan vi helt enkelt inte leva som kristna. Uppmaningen till oss alla idag blir därför att vi får låta den helige Ande fylla våra segel. Vi kan alla be att Gud genom den helige Ande alltmer skulle få uppfylla vårt liv och styra oss på den väg han vill. Ingen av oss kan få tillräckligt av Anden. Men med mera av honom kan våra liv få förnyad kraft och en helt ny inriktning.

Marcus Jakobsson

Karl af Hällström är kaplan i Agricola svenska församling.

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00
Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00
Titti Sundblom säger att hantverkande i första hand är en livsstil, inget man nödvändigtvis blir rik på.

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00
Tinca Björke är informatör i Mariehamns församling.

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00
Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50
Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45
Barbro Wester är medlem i Solfs församling.

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31
Det finns en hel del att fundera kring för att allt ska löpa med verksamheten i Lovisas missionsstuga.

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30
De virtuella allsångerna livas också upp av klipp och vyer utifrån – ungdomarna fick springa ut och kasta höstlöv som bildsättning till Carolas När löven faller.

korsholm. När psalmsången begränsas av säkerhetsskäl får traditionella koncept bli digitala. Körer i alla åldrar leder virtuell allsång under två höstkvällar. 7.10.2020 kl. 08:55
Malena Björkgren är flyktingkoordinator i Åbo svenska församling. Hon vet hur ensam en människa kan vara, och vad kontakt betyder.

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37
Janette Lagerroos är kaplan i Houtskärs
kapellförsamling.

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29
Det har skrivits otaliga böcker om den omåttligt produktiva och populära psalmförfattaren Anders Frostenson.

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56
Åsa Eriksson har fått många viktiga insikter tack vare sina arbetsår inom diakonin.

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18
Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09