Jari Heikkilä är kaplan i den finska församlingen i Väståboland.
Jari Heikkilä är kaplan i den finska församlingen i Väståboland.

Från labbet till kyrkan

Väståboland.

Jari Heikkilä brukade sitta på labbet och studera virus, idag är han präst i Väståboland. Men en sak bär han med sig från sitt förflutna: han är noga med att tvätta händerna!

22.5.2020 kl. 09:28

När Jari Heikkilä började studera teologi frågade alla: varför?

– Jag tycker att det nästan är en diskriminerande fråga, säger han.

– När jag började studera matematik undrade ingen varför jag gjorde det, inte heller när jag började studera biokemi.

Inför prästvigningen för drygt sex år sedan ställde biskopen honom samma fråga: Varför teologi?

– Jag svarade: Varför inte?

Det svaret, säger han nu, var biskopen nöjd med och det hoppas han alla andra är också.

Innan Jari Heikkilä blev prästvigd gjorde han en lång karriär bland annat som biokemist. Han jobbade både utomlands och med forskning vid Åbo Akademi.

– Biokemi var roligt i början, under den gamla goda tiden. Jag nästan bodde i laboratoriet, jag jobbade kvällar och veckoslut för att det var intressant. Men sedan kom de stora pengarna in i bilden. Det blev tävling om samma stipendiepengar, det blev så hårt. Det var djungelns lag som rådde. Arbetet var fortfarande intressant, men det var inte längre roligt.

Då vågade han äntligen göra det han drömt om redan länge. Han började studera teologi vid Åbo Akademi.

Har du ångrat dig?

– Nej, tvärtom. Jag har ångrat att jag inte gjorde det tidigare. Jag hade längtat efter det länge, men jag vågade inte. Sedan kom jag till en punkt då jag insåg att det var nu eller aldrig.

När han började studera hade han inga tankar på att bli präst, men beslutet mognade snabbt.

– Jag hade inget ideal för vad det betydde att bli präst. Men jobbet har varit belönande. Det har gett mig mycket mycket mer än det jag gjorde förr.

Förr, säger han, satt han ensam på labbet och funderade. Varje dag fylldes av problem som skulle lösas.

– Idag jobbar jag med människor, och de har också sina problem. Man kan inte lösa dem, men man kan lyssna.

Det mest utmanande med att vara präst, tycker han, är att kyrkan också har problem, och ofta är det frågor man förväntas ta ställning till.

– Det är en gemenskap som innehåller mycket olika åsikter, och det är förstås utmanande. Man måste fundera ganska noga på vad man säger så man inte säger vad man tänker, ler han.

De sista femton åren som biokemist studerade han hur man kunde använda virus som hjälpmedel i forskning och cancerterapi.

– Vi har inte bara sjukdomsalstrande virus, virus finns överallt, virus är de mest förekommande organismerna på jordklotet. Virus finns överallt: i vatten, i jord. Virus är också våra vänner – deras egenskaper kan användas och de kan rädda livet på många.

Själv följer han med intresse med rapporteringen om det nya coronaviruset.

Är du själv orolig för att bli smittad?

– Folk har i många år sagt till mig att jag är paranoid för att jag är noga med att tvätta händerna och inte röra vid kranar och handtag på allmänna toaletter. Så det här livet är inget nytt för mig! Vem vill ha influensa eller förkylning om man kan undvika det? Min son, som studerar odontologi, har sagt till mig att kanske jag ändå haft rätt. I samband med studierna testade min son och hans studiekamrater vilken effekt desinfektionsmedel har på bakterier. Det visade sig att min son var den enda som inte hade bakterier på händerna ens innan han använde desinfektionesmedel – så han hade tagit till sig pappas lärdom!

Sofia Torvalds

Kammarkören Psallite i Korsholms kyrka med Susanne Westerlund som dirigent.

korsholm. Körer, orkestrar, konserter och musikaler – det finns något för alla i församlingarnas utbud. De flesta grupperna är redan igång. – Det här är ändå inget hinder för att kommamed och prova på en ny musikform, säger kantor Rodney Andrén. 28.9.2022 kl. 14:09
Yuliia och Natalia från Ukraina leder verksamhet i höst.

BORGÅ. – I mitt arbete möter jag människor från många olika länder och språkgrupper, säger prästen Johanna Eisentraut-Söderström. I arbetet med invandrare finns en stor glädje, trots att det ibland är svårt att räcka till som präst och medmänniska. 28.9.2022 kl. 14:01
Henrika Lemberg är diakoniarbetare i Borgå svenska domkyrko­församling.

Kolumn. "Det gäller att vara lyhörd för vilka människor vi har omkring oss, för vad de säger och för vad som kanske inte sägs." 28.9.2022 kl. 13:54
Några glada deltagare i Stickkaféet är från vänster Inga-Lill Malm, Veera Tiittanen, Elin Rönnholm och Maija Lindholm. Bläckfiskar till prematurer och sockor till nydöpta är några av alstren som produceras.

vanda. Marthaföreningen och svenska församlingens diakoni i Vanda har ett både roligt och nyttigt samarbete: ett stickkafé där alstren värmer allt från bebisfötter till sörjande och äldre. 28.9.2022 kl. 13:51
Diakoner tre: Kristina Örn, Birgitta Lillbäck Engström och Anders Blomberg. Foto: Patric Sjölander

NÄRPES. Församlingens diakoner verkar oftast i det tysta. I år när diakonin firar sitt 150-årsjubileum lyfts ett viktigt arbete fram. 21.9.2022 kl. 14:37
Jeanette Ribacka-Berg är ungdomsarbetsledare 
i Kristinestads svenska församling.

Kolumn. Kanske förundran är nyckeln till förändring? skriver Jeanette Ribacka-Berg i sin kolumn. Tänk om ord som lagom, måttlighet och förnöjsamhet kan hjälpa oss att skapa ett gott liv som är tillräckligt? 21.9.2022 kl. 14:29
Linda West är vaktmästare
i Bergö församling. Foto: Johanna Granlund

BERGÖ. På Bergö har både kyrkan och församlingshemmet fått ett ansiktslyft. Kyrkan lyser nymålad medan församlingshemmet har ny fasad och förnyade fönster. 21.9.2022 kl. 14:24
Marjo Danielsson vid orgeln.

Åbo. Marjo Danielsson åkte som turistkantor till Spanien tillsammans med sin döva katt Hugo. Båda storstrivdes, och nu ska de iväg igen. 15.9.2022 kl. 13:52
För en några minuters färdig video kan det krävas timmar av arbete.

korsholm. Nu behövs ungdomar som vill vara kreativa. En utbildning i videoskapande ska inspirera både ungdomar och ledare att hålla sig alerta på det digitala området. 14.9.2022 kl. 14:33
Emilia Pada bor i Korsholm.

Kolumn. När min egen hund gick bort fick jag höra ”Du verkar ju inte ens bry dig om att hon är död” för att jag inte grät som resten av familjen gjorde. 14.9.2022 kl. 14:28
Församlingarna i Replot och Korsholm ordnade en gemensam resa för ungdomar till Örnsköldsvik.

korsholm. En nyanställd ungdomsarbetsledare och en gemensam resa till Örnsköldsvik har satt fart på ungdomsarbetet för den här terminen i Korsholm och Replot. 14.9.2022 kl. 14:24
Alla bybor drog sitt strå till stacken när Norra Paipis bönehus byggdes för 100 år sedan.

sibbo. Paipisborna samlades till bönemöten hos varandra när 1900-talet var ungt och väckelsen stark. Men det blev så trångt och syrefattigt att oljelamporna slocknade. Byborna var inte rådlösa – i år fyller Norra Paipis bykyrka 100 år. 14.9.2022 kl. 13:48
Pilgrimsvandraren leds genom skog och mark. FOTO: MARTIN NÄSE

KORSNÄS. Pilgrimsleden i Österbotten tar form. I år görs den preliminära märkningen för Sankt Olavsleden. 1.9.2022 kl. 11:02
Georg Löfman är medlem i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "En livsvisdom som i högsta grad är dagsaktuell är följande: Människa är något man är, medmänsklighet är något man väljer." 14.9.2022 kl. 13:38
Gemenskap i naturen är viktigt i den diakonala verksamheten. Här ett gäng som gick en vildväxtpromenad i juni i samarbete med Marthorna. Framme till vänster diakoniarbetare Ulrika Lindholm-Nenonen och bakom henne Henrika Lemberg, till höger Elisabeth Eriksson från Marthaförbundet.

BORGÅ. – Diakonin måste bli bättre på att söka sig till nya sammanhang, säger diakoniarbetare Henrika Lemberg. I Borgå uppmärksammar diakonin nu uppsökande arbete och regnbågsverksamhet. 14.9.2022 kl. 13:24