Viking Norrbäck med sitt dragspel.
Viking Norrbäck med sitt dragspel.

Viking fick inte den begravning han önskade

undantagstillstånd.

Viking Norrbäck fick somna in i sitt hem i Esse omgiven av sin familj. Det var så han ville ha det. Men coronan gjorde att han inte fick den begravning han önskat.

20.5.2020 kl. 17:26

I november ifjol insåg Viking Norrbäck att hans fjortonåriga kamp mot cancern var över. Då återstod bara att förbereda sig för det oundvikliga.

– Pappa ville dö här hemma. Det vill vi också att han skulle få göra, säger dottern Margot Backlund.

Tillsammans gjorde familjen; mamma Gunnevi Norrbäck och syskonen Margot Backlund, Gun-May Johansson, Yvonne Rönnqvist samt Olav och Henrik Norrbäck en plan för hur det skulle gå till. Den underlättades av att alla tre systrarna har en vårdutbildning. En sjukskötare från den palliativa polikliniken gjorde ett hembesök och då blev det klart att han kunde vårdas hemma. Det var innan coronatiderna.

– I praktiken bodde jag här hemma. Till en början behövde han inte så mycket hjälp, men några dagar efter att cancermedicinen togs bort slutade han gå. Då han satt i rullstol ökade också otryggheten och hans behov av hjälp, säger Margot.

Till en början kom också många släktingar och vänner för att hälsa på. Men i och med coronan kom bara familjen.

De sista dygnen vakade de två och två med sin pappa. Idag är de glada över att de skötte honom hemma. Inte minst för att coronan hade hindrat dem från att hälsa på honom på sjukhuset under hans sista levnadsdagar.

– Det var en värdefull tid att få ha barn och barnbarn omkring sig. Alla generationer var här, säger Gunnevi.

– Även om vi var trötta de sista dygnen fick vi en jättebra tid tillsammans. Vi fick också tid att återskapa kontakten mellan oss syskon, säger Margot.

Det åtta sista veckorna beskriver de som en välsignad tid med många samtal, mycket skratt, gråt och sång.

– För mig var det en bra tid som jag behövde för att öppna upp och få sörja, säger Henrik.

Alla barnbarnen hade skrivit ner sina minnen av morfar/farfar.

– Det kändes bra att läsa upp dem för honom. Vanligtvis kommer ju de fina talen först på minnesstunden. Nu fick vi säga det medan han levde, säger Yvonne.

Ett av barnbarnsbarnen hade ritat en teckning med texten: du vet väl om att du är värdefull precis som du är.

– Den teckningen hängde han på väggen och vi lade den också i kistan, säger Gunnevi.

Barnbarnens och deras egna minnen e-postade de sedan till prästen som jordfäste Viking.

Viking somnade in söndagen den 5 april till tonerna av Den blomstertid nu kommer som ett av barnbarnen spelade på orgel. Han var då omgiven av hustru, alla barnen och flera barnbarn.

– Han var klar i tanken ända till slutet. På söndagen hade mamma på gudstjänsten från Larsmo När-TV och vi såg han rörde på munnen och följde med i Fader vår. Sedan sade han amen, säger Gun-May.

När det var dags att planera för begravningen var det inte helt klart hur många som skulle få delta. Första beskedet var att endast tio skulle får närvara.

– Vi är en familj som håller ihop. Jag skulle inte ha kunnat välja vem som får komma och vem som inte får göra det, säger Gunnevi.

– Och vi som skött honom här hemma och nött mot varandra i fler veckor, säger Yvonne.

De levde i ovisshet tills biskopsmötet specificerade att familjen får delta i begravningar.

– Det var ingen rolig tid, säger Gunnevi.

– Vi funderade på att ha begravningen utomhus. Vi diskuterade vem som skulle stå på gravgårdsmuren, säger Gun-May smått ironiskt.

De upplever att det inte minst för barnbarnens skull var det viktigt att alla fick vara med.

– De hade ju varit här de sista dagarna och det hade blivit svårt för dem att förstå vad som hände om de inte fått vara med på begravningen. Nu vet de att han farit till himlen där han sprakar fotboll, sjunger och spelar. Men den sjuka kroppen lämnar vi kistan, säger Margot.

– Nej, man kan inte vara en evighet i himlen utan att få spela fotboll, säger Henrik och ler.

Önskemålen som Viking skrivit ner för sin begravning kunde de inte förverkliga helt. Han hade önskat en öppen minnesstund med matservering och mycket sång och musik.

– Pappa spelade dragspel och sjöng i kör hela livet. Därför önskade han att pensionärskören skulle sjunga och MI:s dragspelsgrupp spela, säger Olav.

Men de kunde sjunga psalmerna och dekorera med de vita liljorna som han valt. Och barnbarnet som nu gör sin värnplikt bar kistan iklädd arméns uniform, helt enligt Vikings önskemål.

– Vi var öppna mot honom och berättade att vi inte får ha någon minnesstund efter begravningen. Då blev han inte glad, säger Gun–May.

Viking begravdes den 17 april i närvaro av den närmaste familjen.

– Det var inte en sorglig, sorglig begravning. Under åtta veckor fick vi vara med pappa och vi har talat, skrattat, gråtit, sjungit och haft andakt. Vi har kört hela racet och fått vara med ändå till slutet, säger Margot.

– Han önskade få komma hem. Han hade himmelslängtan, säger Gunnevi.

Trots att begravningen inte blev som Viking planerat så är de lättade över att den kunde genomföras under mera avspända former.

– Jag tycker det är viktigt att folk tänker efter hur de själva vill ha det. Att man sätter familjen i fokus, säger Margot.

Coronan ställde ändå till det för de familjemedlemmar som är bosatta i Sverige. Och så finns det människor som de känslomässigt räknar till familjen som inte kunde närvara. För alla dem strömmades jordfästningen.

– Vi kan ha en minnesstund för dem senare, säger Olav.

Efter begravningen samlades familjen i hemmet där de dukar upp med kaffe, tårta och två sorters småbröd.

– Vi läste inbetalningarna och några brev som kommit och så sjöng vi, säger Gunnevi.

– Och så hann vi tala med varandra, säger Henrik.

Henrik som arbetar som kyrkvaktmästare i Purmo har varit med om flera begravningar där under coronatiden. Både i kapellet och vid graven.

– Utmärkande för dem har varit att de präglats av ett lugn. De har också varit personliga och värdiga. Men med tanke på strömningen var det en lättnad att vi kunde ha pappas begravning i kyrkan.

Lärdomen från strömningen är att det är bra att tala i en mikrofon, också när man läser texterna på blomsteruppvaktningarna. Och att berätta vilka psalmer som ska sjungas.

Johan Sandberg

– Om kompisen är ledsen ska man trösta, säger Ilon, som sitter på Viljas axlar.

Solf. Snart firas Alla hjärtans dag eller vändagen. I vår gallup funderar några unga på hurdan en god vän är. 8.2.2023 kl. 11:24
Olof Jern är ungdomsarbetsledare i Solfs församling.

Kolumn. "Jag tror att den viktigaste egenskapen hos en vän är ärlighet." 8.2.2023 kl. 11:11
Att få fira dopfester har varit viktigt för familjen West och Högnabba.

Solf. – Kyrkan har en stor expertis i livets stora vändningar, säger Susanne West. Hon och familjen är inte aktiva kyrkobesökare, men församlingen har funnits med i vardag, sorg och fest, som en identitet och tillhörighet. 8.2.2023 kl. 11:07
De flesta som jobbar med akustik har en bakgrund inom musiken, säger Olli Salmensaari.

sibbo. Olli Salmensaari är akustiker och kan det mesta om hur olika ljud rör sig i ett rum. – Akustik i kyrkan är en mångsidig grej, säger han. 8.2.2023 kl. 10:54
Milja Westerlund är diakon i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "Vad är det som får våra barn att göra varandra illa?" 8.2.2023 kl. 10:51
Samtalsstöd ges på både svenska och finska, och största delen av dem som jourar har jobbat eller jobbar med barn och unga. Från vänster Anni Kuivala, Minna Tuominen, Mayvor Wärn-Rancken och Mats Fontell.

BORGÅ. Pilotprojektet ”Walk in talk” startade i januari i år i Borgå. Projektet stöder ungasmentala hälsa genom att erbjuda lättillgängligt samtalsstöd. 8.2.2023 kl. 10:47
Till vänster: En ukrainsk grupp sjunger på julandakt i Malax kyrka. Till höger: Inna Kozyk på stickcafé vid Malakta i Malax. FOTON: PRIVATA

malax. Hur skulle träffpunkter för ukrainska flyktingar och ortsbor kunna se ut? I Malax tog ett nätverk tag i saken. 26.1.2023 kl. 15:36
Ellinor Grahn i Magasinet, ungdomarnas samlingspunkt i Lappfjärd. Foto: Privat

Kristinestad. Hon är ny ungdomsarbetsledare i Kristinestads svenska församling. Ellinor Grahn vill se de unga och finnas där för dem. 26.1.2023 kl. 15:31
Astrid Nurmivaara klädd 
i Helsingedräkten, på Kårböle 
ungdomsförenings 120-årsfest 9.10.2021.

vanda. Astrid Nurmivaara har varit aktiv inom politik och föreningsliv, och jobbat med allt från äldreomsorg till hantverk. De många erfarenheterna har gett henne en viktig insikt. 25.1.2023 kl. 16:33
örsamlingspastor Elefteria Apostolidou från domkyrkoförsamlingen,
korsbäraren Jari Pylvänäinen och prästen Kimmo Kallinen från ortodoxa församlingen i Borgå

Kolumn. Trots snålblåsten och kylan stannade glada människor kvar för att glädjas över ett praktiskt ekumeniskt samarbete. 25.1.2023 kl. 16:28
Det viktigaste är att församlingen är en trygg och välkomnande plats för ungdomar, anser Johanna Terho.

BORGÅ. Johanna Terho är ny ungdomsarbetsledare i domkyrkoförsamlingen i Borgå. Hon hoppas att samarbetet med skolorna kan återupptas med full kraft efter pandemiåren. 25.1.2023 kl. 16:23
Kyrkomusikerna Erica Nygård och Ann-Christine Nordqvist-Källström anser att motivationen ökar om man har möjlighet att påverka sina arbetsuppgifter.

korsholm. ”Blicken framåt” var temat för årets Forum för kyrkans musik, det vill säga en samling för stiftets alla kantorer. Med temat vill man lyfta fram barn och unga och fokusera på kyrkomusikernas ork och motivation. 25.1.2023 kl. 16:15
Benjamin Häggblom är församlingspastor i Korsholms svenska församling och i Solfs församling.

Kolumn. "Det är dessa kärlekens halmstrån som ger hjärtat lite frid mitt i livets sorgespel. För någonstans mitt i allt det ofattbara finns Gud." 25.1.2023 kl. 16:13
Kyrkoherde Mats Björklund och förtroendevalda under välsignelsen i Korsholms kyrka.

korsholm. När församlingens förtroendevalda välsignas i Korsholms kyrka är det för att tydliggöra att de är kallade till en uppgift. Riter är viktiga, säger kyrkoherde Mats Björklund. 25.1.2023 kl. 16:09
Benjamin Häggblom intar gärna en lyssnande roll, inte minst i mötet med äldre människor.

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54