Rut Åbacka på besök hos sin kollega Lucas och hans familj.
Rut Åbacka på besök hos sin kollega Lucas och hans familj.

Hastigt uppbrott och spännande hemresa för missionärerna i Kenya

sydösterbotten.

Stängda gränser, inställda flyg, utegångsförbud. För de finländska missionärerna från Slef blev det mer spännande än väntat att ta sig hem från Kenya.

20.5.2020 kl. 09:04

Rut Åbacka är nu hemma i Övermark på obestämd tid. Returbiljetten till Nairobi vet hon inte om hon kommer kunna använda.

Sedan hon första gången åkte iväg till Kenya har hon gjort drygt 25 år ute på missionsfältet, utsänd av Svenska lutherska evangeliföreningen.

– Jag hade studerat färdigt och jobbat några år när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att resa till Kenya.

Till utbildningen är hon farmaceut.

– Det är kanske ganska långt ifrån vad man tänker att en missionär har för utbildning.

Att undervisa kvinnor i församlingarna är det hon arbetat mest med ända från början. En period jobbade hon med arbetet mot hiv och aids. De senaste åren har mest inneburit församlingsarbete, i form av undervisning och hembesök. Sedan tre år har hon dessutom undervisat en dag i veckan på ett college som utbildar präster och diakonissor.

– Jag är ingen utbildad pedagog, men de här åren har väl lärt mig på något vis. Jag tycker att det har varit väldigt givande.

”Flight cancelled”

I början av mars upptäcktes det första fallet av covid-19 i Kenya.

– Vi hade väntat i flera veckor: få se när det dyker upp.

Det var en fredag. På söndagen meddelade presidenten att alla skolor stängs. Veckan som följde gick fort, det började talas om att landet skulle stängas ner. På söndag kväll, den 22 mars – samtidigt som de finländska missionärerna i Kenya var samlade till en några dagars retreat – kom beskedet att gränserna skulle stängas för personflyg på onsdagen.

När de meddelade det hem till Finland ordnades flygbiljetter till tisdagen. För de fem missionärerna blev det att hastigt packa ihop allt de behövde.

– Det var nog väldigt overkligt, när jag nu har kollat så har jag packat väldigt konstigt. Inte tror jag att någon av oss just då tänkte att vi skulle vara borta länge.

Mitt på tisdagen kom de till flygplatsen i Nairobi – och möttes av beskedet att deras flyg var framskjutet, sedan inhiberat. Flygfältet låg nästan öde. De fick ge upp för dagen och övernatta på ett gästhem i Nairobi.

Efter mycket krångel lyckades de boka platser på ett flyg som skulle gå på onsdag kväll.

– Vi checkade in och började vänta på att flyget skulle gå. Och så började vi höra rykten om att flyget inte går. Vi trodde inte riktigt på det först.

En av hennes kollegor ringde till deras kontakt vid ambassaden och en stund senare fick de det bekräftat.

Nu var fler restriktioner i kraft och det var svårare att hitta någonstans att sova. Men taxichauffören som skjutsat ut dem till flygfältet lovade hämta dem och när de kom ut väntade han där, med nycklarna till gästhemmet där de övernattat natten innan.

– Det var en sån lättnad i den situationen, att vi visste vart vi skulle åka.

Nästa flyg skulle avgå natten till söndag. De åkte iväg tidigt, så att taxichauffören skulle hinna hem innan utegångsförbudet trädde i kraft. Nu var flygfältet ännu mer öde.

– Då vi går till avgångstavlan så står det: flight cancelled, säger Rut Åbacka och skrattar lite.

Men flygplatspersonalen och ambassaden var positiva: flyget skulle nog gå.

– Halv åtta på kvällen började de släppa in folk och vi fick checka in. Men inte vågade vi riktigt tro på det före vi satt i flyget.

Lite före två på natten fick planet tillåtelse att starta.

Lever med osäkerheten

Nu när hon hunnit landa, både bokstavligt och bildlig, tänker Rut Åbacka på det abrupta uppbrottet, att de inte hann säga adjö åt någon.

– Jag håller kontakt med många via sociala medier. Det känns bra, när man får höra lite hur folk har det.

När jag pratar med Rut Åbacka har Kenya cirka 500 bekräftade sjukdomsfall.

– Vi tror ju att mörkertalet kan vara mycket större, men det är inte alls säkert att det behöver vara så.

Restriktionerna är hårda, med utegångsförbud och stängda skolor. Sjukvården i de flesta afrikanska länder är inte utrustad för att ta hand om tusentals sjuka ifall smittan sprids. Rut Åbacka förhåller sig ändå optimistiskt.

– Alla blir ju inte så sjuka att de behöver vård. Det man hör om är de som hamnar på intensivvård. Jag tror det är det som gör kenyanerna oroliga, precis som här hos oss.

Länder som Kenya kämpar samtidigt med sjukdomar som malaria och aids.

– De bär det med sig, de lever med den här osäkerheten. På något vis, i allt det här, finns Gudstryggheten. Gud har kontroll också över det här.

Nu har hon semester. På returbiljetterna som ingick i deras flygbokning står 30 juli.

– Men det är väl ingen av oss som tror att vi kan åka tillbaka då. Vi får vänta och se hur det utvecklar sig.

Emelie Wikblad

Karl af Hällström är kaplan i Agricola svenska församling.

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00
Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00
Titti Sundblom säger att hantverkande i första hand är en livsstil, inget man nödvändigtvis blir rik på.

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00
Tinca Björke är informatör i Mariehamns församling.

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00
Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50
Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45
Barbro Wester är medlem i Solfs församling.

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31
Det finns en hel del att fundera kring för att allt ska löpa med verksamheten i Lovisas missionsstuga.

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30
De virtuella allsångerna livas också upp av klipp och vyer utifrån – ungdomarna fick springa ut och kasta höstlöv som bildsättning till Carolas När löven faller.

korsholm. När psalmsången begränsas av säkerhetsskäl får traditionella koncept bli digitala. Körer i alla åldrar leder virtuell allsång under två höstkvällar. 7.10.2020 kl. 08:55
Malena Björkgren är flyktingkoordinator i Åbo svenska församling. Hon vet hur ensam en människa kan vara, och vad kontakt betyder.

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37
Janette Lagerroos är kaplan i Houtskärs
kapellförsamling.

Kolumn. "Jag tänker mig att lärjungarna sitter tysta och lite molokna där bredvid Jesus när han talat, för det är så jag känner mig när jag läser orden. Hur ska jag kunna bli som ett barn igen?" 1.10.2020 kl. 11:29
Det har skrivits otaliga böcker om den omåttligt produktiva och populära psalmförfattaren Anders Frostenson.

Väståboland. Anders Frostenson framstår som gemytlig, känslig, begåvad och lite bohemisk. Han skrev psalmer under promenader, ibland med en stav i snön för att inte glömma. 1.10.2020 kl. 09:56
Åsa Eriksson har fått många viktiga insikter tack vare sina arbetsår inom diakonin.

Borgå. Det är de små sakerna som kan vara avgörande, som att köpa ett sparkbräde till ett barn. Det vet Åsa Eriksson som jobbat många år inom diakonin. Nu står pensionering för dörren. 30.9.2020 kl. 16:18
Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "Vilken nytta har vi av att allting ser bra ut?" 30.9.2020 kl. 16:09