Rut Åbacka på besök hos sin kollega Lucas och hans familj.
Rut Åbacka på besök hos sin kollega Lucas och hans familj.

Hastigt uppbrott och spännande hemresa för missionärerna i Kenya

sydösterbotten.

Stängda gränser, inställda flyg, utegångsförbud. För de finländska missionärerna från Slef blev det mer spännande än väntat att ta sig hem från Kenya.

20.5.2020 kl. 09:04

Rut Åbacka är nu hemma i Övermark på obestämd tid. Returbiljetten till Nairobi vet hon inte om hon kommer kunna använda.

Sedan hon första gången åkte iväg till Kenya har hon gjort drygt 25 år ute på missionsfältet, utsänd av Svenska lutherska evangeliföreningen.

– Jag hade studerat färdigt och jobbat några år när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att resa till Kenya.

Till utbildningen är hon farmaceut.

– Det är kanske ganska långt ifrån vad man tänker att en missionär har för utbildning.

Att undervisa kvinnor i församlingarna är det hon arbetat mest med ända från början. En period jobbade hon med arbetet mot hiv och aids. De senaste åren har mest inneburit församlingsarbete, i form av undervisning och hembesök. Sedan tre år har hon dessutom undervisat en dag i veckan på ett college som utbildar präster och diakonissor.

– Jag är ingen utbildad pedagog, men de här åren har väl lärt mig på något vis. Jag tycker att det har varit väldigt givande.

”Flight cancelled”

I början av mars upptäcktes det första fallet av covid-19 i Kenya.

– Vi hade väntat i flera veckor: få se när det dyker upp.

Det var en fredag. På söndagen meddelade presidenten att alla skolor stängs. Veckan som följde gick fort, det började talas om att landet skulle stängas ner. På söndag kväll, den 22 mars – samtidigt som de finländska missionärerna i Kenya var samlade till en några dagars retreat – kom beskedet att gränserna skulle stängas för personflyg på onsdagen.

När de meddelade det hem till Finland ordnades flygbiljetter till tisdagen. För de fem missionärerna blev det att hastigt packa ihop allt de behövde.

– Det var nog väldigt overkligt, när jag nu har kollat så har jag packat väldigt konstigt. Inte tror jag att någon av oss just då tänkte att vi skulle vara borta länge.

Mitt på tisdagen kom de till flygplatsen i Nairobi – och möttes av beskedet att deras flyg var framskjutet, sedan inhiberat. Flygfältet låg nästan öde. De fick ge upp för dagen och övernatta på ett gästhem i Nairobi.

Efter mycket krångel lyckades de boka platser på ett flyg som skulle gå på onsdag kväll.

– Vi checkade in och började vänta på att flyget skulle gå. Och så började vi höra rykten om att flyget inte går. Vi trodde inte riktigt på det först.

En av hennes kollegor ringde till deras kontakt vid ambassaden och en stund senare fick de det bekräftat.

Nu var fler restriktioner i kraft och det var svårare att hitta någonstans att sova. Men taxichauffören som skjutsat ut dem till flygfältet lovade hämta dem och när de kom ut väntade han där, med nycklarna till gästhemmet där de övernattat natten innan.

– Det var en sån lättnad i den situationen, att vi visste vart vi skulle åka.

Nästa flyg skulle avgå natten till söndag. De åkte iväg tidigt, så att taxichauffören skulle hinna hem innan utegångsförbudet trädde i kraft. Nu var flygfältet ännu mer öde.

– Då vi går till avgångstavlan så står det: flight cancelled, säger Rut Åbacka och skrattar lite.

Men flygplatspersonalen och ambassaden var positiva: flyget skulle nog gå.

– Halv åtta på kvällen började de släppa in folk och vi fick checka in. Men inte vågade vi riktigt tro på det före vi satt i flyget.

Lite före två på natten fick planet tillåtelse att starta.

Lever med osäkerheten

Nu när hon hunnit landa, både bokstavligt och bildlig, tänker Rut Åbacka på det abrupta uppbrottet, att de inte hann säga adjö åt någon.

– Jag håller kontakt med många via sociala medier. Det känns bra, när man får höra lite hur folk har det.

När jag pratar med Rut Åbacka har Kenya cirka 500 bekräftade sjukdomsfall.

– Vi tror ju att mörkertalet kan vara mycket större, men det är inte alls säkert att det behöver vara så.

Restriktionerna är hårda, med utegångsförbud och stängda skolor. Sjukvården i de flesta afrikanska länder är inte utrustad för att ta hand om tusentals sjuka ifall smittan sprids. Rut Åbacka förhåller sig ändå optimistiskt.

– Alla blir ju inte så sjuka att de behöver vård. Det man hör om är de som hamnar på intensivvård. Jag tror det är det som gör kenyanerna oroliga, precis som här hos oss.

Länder som Kenya kämpar samtidigt med sjukdomar som malaria och aids.

– De bär det med sig, de lever med den här osäkerheten. På något vis, i allt det här, finns Gudstryggheten. Gud har kontroll också över det här.

Nu har hon semester. På returbiljetterna som ingick i deras flygbokning står 30 juli.

– Men det är väl ingen av oss som tror att vi kan åka tillbaka då. Vi får vänta och se hur det utvecklar sig.

Emelie Wikblad

Iris Sjöberg vandrar gärna ut till stranden. – När man blickar västerut anar man 
öppna havet.

BERGÖ. På Bergö finns gott om berättelser. Iris Sjöberg samlar in och skriver ner dem. 28.4.2021 kl. 00:00
– Det var välgörande att sätta fokus på något utanför ens egna tankar och att se resultat av ens arbete, säger Kaj Löfvik.

korsholm. Att få ta del av Kaj Löfviks naturintresse är en njutning i såväl ord som bild. Den här dagen skriver han på Facebook: ”Sol och värme för en frusen trädgård är som kärlek för en frusen själ, plötsligt är det som var snö och is ett blommande paradis.” 28.4.2021 kl. 09:30
Lilian Westerlund är mångsysslare i Replots
församling.

Kolumn. "Nu är det vår och aldrig är väl Guds nåd så påtaglig? Det är kanske aldrig annars så lätt att se hela kristendomens budskap gestalta sig framför våra ögon." 28.4.2021 kl. 09:30
Linda Frejborg och Jens Nyberg skulle gärna ha firat med sina nära, men huvudsaken är ändå att de gifter sig.

Borgå. De fick ställa in det mesta av sitt planerade bröllop – men ser ändå fram emot att bli gifta. 28.4.2021 kl. 09:30
Solveig Halonen är förvaltningssekreterare i Vanda svenska församling.

Kolumn. En blå klänning och en känsla av förväntan. Solveig Halonen skriver om det vi inte kan välja – och om sakerna vi kan. 28.4.2021 kl. 09:30
I folkmusikbandet Ratatosk spelar 
Frank Berger vevliran Hildegard.

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17
Även om han fått bönesvar
har Kenth Kummel erfarit
att det inte finns
någon kvickfix. Det kan ta tid.

jakobstad. I över tio år levde Kenth Kummel och hans fru som i två olika läger. Hon var församlingsaktiv medan han föredrog kompisarna på krogen. 14.4.2021 kl. 10:14

MALAX . Leif Tast vill vara ett stöd för människor omkring sig. I församlingen önskar han sig låga trösklar. 14.4.2021 kl. 10:14
Ingemo Gullans gillar att jaga - framför allt för naturupplevelsens skull.

NÄRPES . Ingemo Gullans är en sann föreningsmänniska, men hon njuter också av stillhet och ro. 14.4.2021 kl. 10:25
Bernice Haglund-Wikström, Nina Vikman och Tanya Östman är församlingsfaddrar i Jakobstad. Haglund-Wikström är fadder åt Leo Östman, sex månader.

jakobstad. Församlingsfaddrarna är församlingens utsträckta hand till de allra yngsta medlemmarna. Flera som vill axla den rollen behövs. 14.4.2021 kl. 10:08

Kolumn. Den senaste tiden tror jag att många av oss har tänkt på hur det riktigt ska bli med pandemin som härjar i vår värld och med de restriktioner vi har. Så är det i alla fall för mig. I skrivande stund ter sig nog åtminstone närframtiden synnerligen oviss. 14.4.2021 kl. 10:01
Tuija Wilman visar upp dopsymbolerna: dopträdet som står i kyrkan, ljuset och sockorna den nydöpta får som gåvor.

Borgå. För någon är dopet tradition, något som hör till. Någon annan minns den fina relation de haft till sin egen fadder. 14.4.2021 kl. 08:45
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30
Oscar Taht blev hjälpledare för att han inte ville att skriban bara skulle bli en engångsupplevelse.

vanda. – Det känns som att vi unga har lämnats mer som en sidotanke, säger Oscar Taht. 14.4.2021 kl. 08:30
Ebba-Stina Beukelman hoppas på att ge över stafettpinnen till någon som vill ta vara på de möjligheter som finns i församlingen.

Solf. Ebba-Stina Beukelman ville jobba i församling. Att det skulle vara som barnledare hade hon inte föreställt sig. 14.4.2021 kl. 08:30