Rut Åbacka på besök hos sin kollega Lucas och hans familj.
Rut Åbacka på besök hos sin kollega Lucas och hans familj.

Hastigt uppbrott och spännande hemresa för missionärerna i Kenya

sydösterbotten.

Stängda gränser, inställda flyg, utegångsförbud. För de finländska missionärerna från Slef blev det mer spännande än väntat att ta sig hem från Kenya.

20.5.2020 kl. 09:04

Rut Åbacka är nu hemma i Övermark på obestämd tid. Returbiljetten till Nairobi vet hon inte om hon kommer kunna använda.

Sedan hon första gången åkte iväg till Kenya har hon gjort drygt 25 år ute på missionsfältet, utsänd av Svenska lutherska evangeliföreningen.

– Jag hade studerat färdigt och jobbat några år när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att resa till Kenya.

Till utbildningen är hon farmaceut.

– Det är kanske ganska långt ifrån vad man tänker att en missionär har för utbildning.

Att undervisa kvinnor i församlingarna är det hon arbetat mest med ända från början. En period jobbade hon med arbetet mot hiv och aids. De senaste åren har mest inneburit församlingsarbete, i form av undervisning och hembesök. Sedan tre år har hon dessutom undervisat en dag i veckan på ett college som utbildar präster och diakonissor.

– Jag är ingen utbildad pedagog, men de här åren har väl lärt mig på något vis. Jag tycker att det har varit väldigt givande.

”Flight cancelled”

I början av mars upptäcktes det första fallet av covid-19 i Kenya.

– Vi hade väntat i flera veckor: få se när det dyker upp.

Det var en fredag. På söndagen meddelade presidenten att alla skolor stängs. Veckan som följde gick fort, det började talas om att landet skulle stängas ner. På söndag kväll, den 22 mars – samtidigt som de finländska missionärerna i Kenya var samlade till en några dagars retreat – kom beskedet att gränserna skulle stängas för personflyg på onsdagen.

När de meddelade det hem till Finland ordnades flygbiljetter till tisdagen. För de fem missionärerna blev det att hastigt packa ihop allt de behövde.

– Det var nog väldigt overkligt, när jag nu har kollat så har jag packat väldigt konstigt. Inte tror jag att någon av oss just då tänkte att vi skulle vara borta länge.

Mitt på tisdagen kom de till flygplatsen i Nairobi – och möttes av beskedet att deras flyg var framskjutet, sedan inhiberat. Flygfältet låg nästan öde. De fick ge upp för dagen och övernatta på ett gästhem i Nairobi.

Efter mycket krångel lyckades de boka platser på ett flyg som skulle gå på onsdag kväll.

– Vi checkade in och började vänta på att flyget skulle gå. Och så började vi höra rykten om att flyget inte går. Vi trodde inte riktigt på det först.

En av hennes kollegor ringde till deras kontakt vid ambassaden och en stund senare fick de det bekräftat.

Nu var fler restriktioner i kraft och det var svårare att hitta någonstans att sova. Men taxichauffören som skjutsat ut dem till flygfältet lovade hämta dem och när de kom ut väntade han där, med nycklarna till gästhemmet där de övernattat natten innan.

– Det var en sån lättnad i den situationen, att vi visste vart vi skulle åka.

Nästa flyg skulle avgå natten till söndag. De åkte iväg tidigt, så att taxichauffören skulle hinna hem innan utegångsförbudet trädde i kraft. Nu var flygfältet ännu mer öde.

– Då vi går till avgångstavlan så står det: flight cancelled, säger Rut Åbacka och skrattar lite.

Men flygplatspersonalen och ambassaden var positiva: flyget skulle nog gå.

– Halv åtta på kvällen började de släppa in folk och vi fick checka in. Men inte vågade vi riktigt tro på det före vi satt i flyget.

Lite före två på natten fick planet tillåtelse att starta.

Lever med osäkerheten

Nu när hon hunnit landa, både bokstavligt och bildlig, tänker Rut Åbacka på det abrupta uppbrottet, att de inte hann säga adjö åt någon.

– Jag håller kontakt med många via sociala medier. Det känns bra, när man får höra lite hur folk har det.

När jag pratar med Rut Åbacka har Kenya cirka 500 bekräftade sjukdomsfall.

– Vi tror ju att mörkertalet kan vara mycket större, men det är inte alls säkert att det behöver vara så.

Restriktionerna är hårda, med utegångsförbud och stängda skolor. Sjukvården i de flesta afrikanska länder är inte utrustad för att ta hand om tusentals sjuka ifall smittan sprids. Rut Åbacka förhåller sig ändå optimistiskt.

– Alla blir ju inte så sjuka att de behöver vård. Det man hör om är de som hamnar på intensivvård. Jag tror det är det som gör kenyanerna oroliga, precis som här hos oss.

Länder som Kenya kämpar samtidigt med sjukdomar som malaria och aids.

– De bär det med sig, de lever med den här osäkerheten. På något vis, i allt det här, finns Gudstryggheten. Gud har kontroll också över det här.

Nu har hon semester. På returbiljetterna som ingick i deras flygbokning står 30 juli.

– Men det är väl ingen av oss som tror att vi kan åka tillbaka då. Vi får vänta och se hur det utvecklar sig.

Emelie Wikblad

Alla som vill – inte bara ålänningar – är välkomna med i bönegruppen på Facebook.

BÖN. Cita Nylund tog initiativ till att starta en bönetråd på Facebook. Varje vecka samlas gruppmedlemmarna på sitt håll och ger av sin bönetid åt andra. – Det är ganska stort fast det är litet. 1.9.2021 kl. 12:45

Kolumn. Vad är det som gör en församling till församling?! frågar Katarina Gäddnäs. 1.9.2021 kl. 12:41
Skytte blev Elisabeth Mattssons gren – av en slump.

HOUTSKÄR. Två somrar har Elisabeth Mattson fixat blommor och skött fastigheter vid kyrkan i Houtskär och Korpo. Hennes dröm är att ta över hemgården liksom henne förmoder Elisabeth gjorde på 1700-talet – och tävla i skytte. 1.9.2021 kl. 12:38
Hemmet i Koskö, med trädgården och vedbacken, hör till Alf Burmans favoritplatser.

kvevlax. – Aldrig i livet, jag är ju inte tillräckligt religiös, utbrast Alf Burman när han ombads ställa upp i kyrkopolitiken. 18.8.2021 kl. 15:24
Fredrik Kass är tf kyrkoherde i Kvevlax församling.

Kolumn. Vi behöver skapa tid för de goda rutinerna och vi behöver hålla fast vid dem. Samtidigt är det en balansgång. Rutinerna ska ge oss liv och inte kväva oss. 18.8.2021 kl. 15:19
Ann-Katrine Burman betonar att alla slags musikgenrer har sitt värde.

kvevlax. – Det är otroligt att få sjunga i kyrkan. Det finns ett lugn och en rymd där, säger Ann-Katrine Burman. 18.8.2021 kl. 15:13
Elefteria Apostolidou och Irina Lemberg vill samla de frivilliga krafterna på ett ändamålsenligt sätt.

BORGÅ. Mycket av kyrkans framtid hänger på de frivilliga. Det har man tagit fasta på i domkyrkoförsamlingen där man nu konkret sänker tröskeln för frivilligarbete. 18.8.2021 kl. 15:08
Sara George är diakoniarbetare i Sibbo svenska församling.

Kolumn. Från den dag de föds till den dag de dör är de våra små barn. För att lära sig måste de få göra själva, misslyckas, pröva igen och till slut lyckas. 18.8.2021 kl. 15:03
Magnus Engblom upplever kyrkopolitik som både intressant och relevant.

sibbo. Det var orden ”du behövs” under ungdomstiden som fick Magnus Engblom att engagera sig som kyrkligt förtroendevald. Vad gör att han vill och orkar med många uppdrag, trots alla utmaningar kyrkan står inför? 18.8.2021 kl. 14:58

Kolumn. En vänförsamling ger mycket glädje – trots att språkförbistringen ibland kan vara ett faktum, konstaterar Lisen Åkerman. 11.8.2021 kl. 18:02
– Det finns en stark framtidstro i Närpes, säger Mikaela Björklund.

NÄRPES. Att vara uppvuxen i en prästfamilj har gett en bra grund, tycker Mikaela Björklund. Det har lärt henne att lyssna och att umgås med människor med olika slags bakgrund. 10.8.2021 kl. 17:50
– Människors välbefinnande ligger mig varmt om hjärtat, säger Nanna Rosengård.

Lokalt. – Det krävs ganska mycket av oss som människor idag, säger skolcoachen Nanna Rosengård. Vi behöver alla stöd och möjlighet att fundera kring oss själva tillsammans med någon. 6.8.2021 kl. 11:09
Matutdelningen i Pargas är en viktig diakonal insats. Den besöks varje vecka av omkring 50 personer.

pargas. Diakonin är en av kyrkans mest centrala uppdrag. – Vår uppgift är att se på alla med en barmhärtig blick, säger diakon Henrica Lindholm. 5.8.2021 kl. 13:57

Kolumn. Och det hoppas jag att du också gör och att du kan njuta av sommaren, skriver Niclas Wikström. 5.8.2021 kl. 13:55
Tänk om gudstjänsten kunde vara vår gemensamma vägran att acceptera hopplöshet, funderar kyrkoherde Stefan Äng.

jomala. – Kanske det inte bara är att övergå till det normala, för det normala har inte alltid varit jättebra, säger kyrkoherde Stefan Äng om församlingen efter corona­epidemin. 5.8.2021 kl. 13:53