Rut Åbacka på besök hos sin kollega Lucas och hans familj.

Hastigt uppbrott och spännande hemresa för missionärerna i Kenya

sydösterbotten.

Stängda gränser, inställda flyg, utegångsförbud. För de finländska missionärerna från Slef blev det mer spännande än väntat att ta sig hem från Kenya.

20.5.2020 kl. 09:04

Rut Åbacka är nu hemma i Övermark på obestämd tid. Returbiljetten till Nairobi vet hon inte om hon kommer kunna använda.

Sedan hon första gången åkte iväg till Kenya har hon gjort drygt 25 år ute på missionsfältet, utsänd av Svenska lutherska evangeliföreningen.

– Jag hade studerat färdigt och jobbat några år när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att resa till Kenya.

Till utbildningen är hon farmaceut.

– Det är kanske ganska långt ifrån vad man tänker att en missionär har för utbildning.

Att undervisa kvinnor i församlingarna är det hon arbetat mest med ända från början. En period jobbade hon med arbetet mot hiv och aids. De senaste åren har mest inneburit församlingsarbete, i form av undervisning och hembesök. Sedan tre år har hon dessutom undervisat en dag i veckan på ett college som utbildar präster och diakonissor.

– Jag är ingen utbildad pedagog, men de här åren har väl lärt mig på något vis. Jag tycker att det har varit väldigt givande.

”Flight cancelled”

I början av mars upptäcktes det första fallet av covid-19 i Kenya.

– Vi hade väntat i flera veckor: få se när det dyker upp.

Det var en fredag. På söndagen meddelade presidenten att alla skolor stängs. Veckan som följde gick fort, det började talas om att landet skulle stängas ner. På söndag kväll, den 22 mars – samtidigt som de finländska missionärerna i Kenya var samlade till en några dagars retreat – kom beskedet att gränserna skulle stängas för personflyg på onsdagen.

När de meddelade det hem till Finland ordnades flygbiljetter till tisdagen. För de fem missionärerna blev det att hastigt packa ihop allt de behövde.

– Det var nog väldigt overkligt, när jag nu har kollat så har jag packat väldigt konstigt. Inte tror jag att någon av oss just då tänkte att vi skulle vara borta länge.

Mitt på tisdagen kom de till flygplatsen i Nairobi – och möttes av beskedet att deras flyg var framskjutet, sedan inhiberat. Flygfältet låg nästan öde. De fick ge upp för dagen och övernatta på ett gästhem i Nairobi.

Efter mycket krångel lyckades de boka platser på ett flyg som skulle gå på onsdag kväll.

– Vi checkade in och började vänta på att flyget skulle gå. Och så började vi höra rykten om att flyget inte går. Vi trodde inte riktigt på det först.

En av hennes kollegor ringde till deras kontakt vid ambassaden och en stund senare fick de det bekräftat.

Nu var fler restriktioner i kraft och det var svårare att hitta någonstans att sova. Men taxichauffören som skjutsat ut dem till flygfältet lovade hämta dem och när de kom ut väntade han där, med nycklarna till gästhemmet där de övernattat natten innan.

– Det var en sån lättnad i den situationen, att vi visste vart vi skulle åka.

Nästa flyg skulle avgå natten till söndag. De åkte iväg tidigt, så att taxichauffören skulle hinna hem innan utegångsförbudet trädde i kraft. Nu var flygfältet ännu mer öde.

– Då vi går till avgångstavlan så står det: flight cancelled, säger Rut Åbacka och skrattar lite.

Men flygplatspersonalen och ambassaden var positiva: flyget skulle nog gå.

– Halv åtta på kvällen började de släppa in folk och vi fick checka in. Men inte vågade vi riktigt tro på det före vi satt i flyget.

Lite före två på natten fick planet tillåtelse att starta.

Lever med osäkerheten

Nu när hon hunnit landa, både bokstavligt och bildlig, tänker Rut Åbacka på det abrupta uppbrottet, att de inte hann säga adjö åt någon.

– Jag håller kontakt med många via sociala medier. Det känns bra, när man får höra lite hur folk har det.

När jag pratar med Rut Åbacka har Kenya cirka 500 bekräftade sjukdomsfall.

– Vi tror ju att mörkertalet kan vara mycket större, men det är inte alls säkert att det behöver vara så.

Restriktionerna är hårda, med utegångsförbud och stängda skolor. Sjukvården i de flesta afrikanska länder är inte utrustad för att ta hand om tusentals sjuka ifall smittan sprids. Rut Åbacka förhåller sig ändå optimistiskt.

– Alla blir ju inte så sjuka att de behöver vård. Det man hör om är de som hamnar på intensivvård. Jag tror det är det som gör kenyanerna oroliga, precis som här hos oss.

Länder som Kenya kämpar samtidigt med sjukdomar som malaria och aids.

– De bär det med sig, de lever med den här osäkerheten. På något vis, i allt det här, finns Gudstryggheten. Gud har kontroll också över det här.

Nu har hon semester. På returbiljetterna som ingick i deras flygbokning står 30 juli.

– Men det är väl ingen av oss som tror att vi kan åka tillbaka då. Vi får vänta och se hur det utvecklar sig.

Emelie Wikblad

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

malax. Eero Vuorio är en van pilgrimsvandrare med erfarenhet från många europeiska vandringsleder. I augusti vandrade han nya St Olav Ostrobothnia från Korsnäs till Vasa. Hur står sig vägen i jämförelse med andra pilgrimsleder? – Alldeles utmärkt! säger Vuorio. 16.10.2024 kl. 14:53

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

Kolumn. Georg Löfman vaknar väl till mods efter en samling för frivilliga i hans församling. Inför sommaren vill han ta vara på stunder av samvaro. Det tror han görs bäst genom att undivka ordet "borde". 3.6.2024 kl. 13:02

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

sibbo. Att jobba för Sibbo kyrkliga samfällighet är lite som att komma tillbaka till rötterna för Thomas Ekström. 3.4.2024 kl. 11:33

BORGÅ. För Helén Hägglund är församlingslivet en motvikt till ekorrhjulet. – Man behöver inte prestera i församlingen, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:24

jakobstad. Bernice Haglund-Wikström har studerat akupunktur i Kina, varit reseledare och jobbat på barnavdelning. Nu går hon i pension från jobbet i församlingen. – Så fort det gick, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:40

jakobstad. Palliativ vård beskriver sjukhusprästen Catharina Englund som något av en långfredag. – Men vi har påskdagens hopp, säger hon. 3.4.2024 kl. 11:46

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46