Janette Lagerroos är kaplan i Houtskär.

Vill ha mer tröst!

Kolumn.

Hur ska man kunna bli tröstad och känna trygghet i en orolig värld? Det finns många sätt att lugna vårt oroliga inre barn.

7.5.2020 kl. 18:51

Jag känner mig så liten. Jag känner att det skulle vara skönt att få krypa upp i mammas famn. Hon skulle smeka mitt hår och viska schhh, det blir nog bra. Hon skulle vagga mig tills mina tårar tagit slut och sen skulle hon säga: nej nu, nu ska vi steka plättar!

Känner vi inte alla så ibland? Hur gamla och stora vi än blir bor det ett litet barn inom oss som saknar en mammas tröstande famn. Jag tror att vi kan känna det här oberoende av hur vår relation till vår mamma har varit eller är. Den där känslan av att behöva få vara liten och bli tröstad. Att få gråta ut all ilska, smärta och sorg i en trygg famn.

Behovet av trygghet och tröst tar aldrig slut. Det är ett mänskligt behov som bara kan tillgodoses av någon annan. Vi kan liksom inte trösta oss själva när vi känner oss tröstlösa. Den här våren har vi kanske känt oss extra otrygga och tröstlösa; samtidigt som vi tvingats avhålla oss från kramar och fysisk beröring. Vilken omänsklig kombination!

Hur ska man då kunna bli tröstad och känna trygghet i en orolig värld? Den fysiska beröringen är inte enda vägen att lugna vårt oroliga inre barn. En lugn röst och en bekant sång kan lindra känslorna nästan lika bra som en kram. Att få tända ett ljus och fira andakt kan ge känslan av en paus från alla bekymmer.

Den här våren har utbudet av andakter vi kan fira tillsammans, men på distans, svämmat över hela internet. De flesta församlingarna har sänt gudstjänster och andakter på nätet och vi får välja och vraka när och var vi vill delta. Vi behöver inte ens känna oss begränsade av församlingsgränser utan plötsligt är kyrkan verkligen en.

Janette Lagerroos är tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling.

Sofia Torvalds

kvevlax. – I glädje och sorg och genom alla livets skiftningar har församlingen varit väldigt viktig för mig, säger Gunilla Asplund. 26.5.2021 kl. 13:18

sibbo. – Man blir ofta isolerad i sin roll som närståendevårdare. Det är ett tungt arbete som behöver få stöd och uppmärksamhet, säger Astrid Packalén. 26.5.2021 kl. 13:13

Kolumn. "Då somliga barn kan turnera landet runt i husbil medan andra stannar hemma, då några får njuta av hängmatta och barndomens ansvarsfrihet medan en i klassen vet att alkoholen kommer att göra att mamma och pappa grälar ännu mer än vanligt." 26.5.2021 kl. 13:05

BORGÅ. När ungdomsverksamheten flyttat ut från sin våning i församlingshemmet blir Domprost­gården nytt centrum för barn och unga. 26.5.2021 kl. 12:59

KORSNÄS. Gemensamt Ansvar engagerade Korsnässkolorna. Elevernas konstverk kan beskådas på församlingens webbsida. 20.5.2021 kl. 16:15

NÄRPES. Hon var diakonissa i Närpes i fyrtio år – på dagen! Några lugna pensionärsdagar blir det inte för den som har hjälpverksamhet som sitt stora intresse. 20.5.2021 kl. 14:46

psalmbok. Åbo svenska församling firar hundraårsfest och alla medlemmar får en psalmbok i gåva. –Det blir en gåva från oss själva till oss själva, säger kyrkoherde Mia Bäck. 11.5.2021 kl. 16:16

Kolumn. Religionsundervisningen i vårt land är dyr. Det är bäst att lyfta katten på bordet genast och inte låtsas om något annat, skriver Malin Eriksson. 11.5.2021 kl. 16:11

Nagu. Nagubon Josefin Sundström bor i Malmö. Där studerar hon för att bli organist. – Jag längtar efter havet och skogen. I Nagu kan du gå var som helst och komma till en skog – det saknar jag. 11.5.2021 kl. 16:07

korsholm. De sjunger psalmer på musiklektionerna – och ibland på skolgården. Helsingby skola i Korsholm har varit med i Psalmedaljeskoj från starten. 11.5.2021 kl. 11:30

korsholm. Daglubbsledarna Henna Lundström och Sanna Saarela har haft besök i dagklubben av familjen Yli-Kätkä. 11.5.2021 kl. 11:30

Kolumn. Oasen i mitt liv är trädgården. Här får jag vila, arbeta och lösa problem, samtidigt som händer och kropp är i rörelse. 11.5.2021 kl. 11:30

BORGÅ. – Jag tror att Gud ger oss hela världen och jag kan välja var det är bättre för mig och min familj, säger Pelagia Amaxopoulou. 11.5.2021 kl. 11:30

Kolumn. Under min barndom på 40- och 50-talet umgicks man flitigt med grannar och vänner. Man besökte varann otvunget och flera gånger i veckan, ofta utan att meddela på förhand att man skulle komma på kvällskaffe. 11.5.2021 kl. 11:30

nykarleby. Uppdraget är att dekorera kyrkan. Maria Sjöblom hör till en grupp som kallar sig blomsterflickorna. 29.4.2021 kl. 12:31