– Laag de häim! Mamm diin ji dyöd.

Lokalt.

Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel.

4.5.2020 kl. 14:53

– Laag de häim! Mamm diin ji dyöd.

Det hemska, det otänkbara, det som inte fick hända hade hänt. Mamma låg stel på ett vitt lakan i köket. Tioåringen satte sig vid den öppna spisen med en bebis i famnen. Hon såg sin mamma, sin pappa och sina sex yngre syskon. Hon såg, men såg ändå inget. Grannar kom och gick. Det var gråt och förtvivlan. Någon tog babyn ur hennes famn. Den dagen tog barndomen slut.

Tioåringen lärde sig sopa huset, baka bröd och tvätta kläder i bäcken. Fastrarna hjälpte henne till en början.

Så kom julen och pappa bad henne och hennes bror att ta kälken och gå till byn för att be bönderna om något att äta. Förödmjukelsen var stor och skammen brände i hennes kinder när skolkamraternas ansikten skymtade bakom gardinerna.

Om det inte funnits söndagsskola på den tiden, vad hade då gett henne hopp. När söndagarna kom fylldes en liten stuga på backen med barn som satt och lyssnade då Skarphaga-Agust spelade fiol och sjöng ” … om en kort liten tid vi får mötas på himmelens strand.” Tioåringen försökte föreställa sig hur hon mötte mamma på stranden, men det blev allt svårare att se mammans ansikte klart.

Flickan, som inte fått vara barn så länge, växte upp. Hon arbetade för bönder och för herrskap. Hon mötte min pappa. I hennes ögon var han rik; han ägde ju en häst, några kor, några får och ett par höns. De gifte sig.

Tioåringen är nu 101 år och jag ringer henne ofta. Jag får inte komma på besök till servicehemmet, men jag kan se mamma framför mig där hon sitter i sin rullstol och virkar i glada färger. Hon frågar hur vi har det. Hon berättar hur de senaste pannlapparna hon gjort ser ut och säger att jag får ta så många lappar jag vill, när jag kommer och hälsar på nästa gång. Hon önskar att jag ger pannlapparna till mina invandrarvänner och tillägger:

”… För jag vet hur det är att ha det svårt.”

Siv Bergman

Jona Granlund jobbar som ungdomsarbetsledare i Vanda svenska församling.

Kolumn. "Livet är bäverfärgat teddytyg med neongröna spikes" 17.6.2020 kl. 14:57
Elefteria Apostolidou vill att ungdomarna ska få både gemenskap och upplevelser under undervisningsveckan.

Borgå. Inte ens coronaviruset kan hindra ungdomar från att bli konfirmander. I Borgå kombinerar man en undervisningsvecka med kortare läger. 17.6.2020 kl. 14:47
Munsala kyrka är Ulf Sundsténs hemmaplan. Här började han tjäna kyrkan som treåring. Här går han också i pension.

Pensionär. Han är fjärde generationens församlingstjänare i Munsala. Nu går Ulf Sundstén i pension från jobbet som kaplan i kapellförsamlingen. 17.6.2020 kl. 01:00
Altartavlorna tas ur sina ramar för att rengöras och restaureras.

Kristinestad. Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka. 17.6.2020 kl. 09:19
Sommarstugan i Molpe kallar Ebba Carling Oasen, ett namn som säger vad den här platsen betyder för henne.

livsberättelse. Hon började sitt arbetsliv som missionär, fortsatte som rektor för medborgarinstitutet, och slöt cirkeln som diakon. Åren i Kongo och broderns sjukdom är två saker Ebba Carling kan se präglat hennes liv. 17.6.2020 kl. 09:04
Frank Isaksson är församlingsarbetare i Petalax och Bergö församlingar.

Kolumn. "Det var fantastiskt tyckte jag, att det som hade varit obrukbart och dött hade kunnat förvandlas till ett så fint ställe." 17.6.2020 kl. 09:04
Estrid Hjorth skulle ha velat krama om alla människor som samlades i kyrkan.

kvevlax. – När jag gick uppför kyrkgången tänkte jag: tack gode Gud för att det åter får öppnas kyrkdörrar och folk får samlas. 17.6.2020 kl. 08:33
Från mars till maj. Det började med en telefon på ett stativ och slutade med en hel station med teknisk utrustning.

kvevlax. De fick upptäcka vad en låg tröskel kan göra. I Kvevlax församling är planen att fortsätta strömma gudstjänster också när kyrkan öppnat för gudstjänstbesökare. 17.6.2020 kl. 08:31

Kolumn. Hur blir det när den sommar vi sett fram emot blir annorlunda än vi tänkt? En hel del av livet är att se fram emot, men en hel del är också att vara närvarande här och nu. 17.6.2020 kl. 08:31
En chaufför påverkar stämningen i hela bussen, bland annat därför tycker Rune Packalen att det är viktigt att kunna bjuda på sig själv.

sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11
Clas Abrahamsson blev tf kyrkoherde precis då corona-bomben kreverade.

coronavåren. Återflytten till Åbo efter 34 år kändes så rätt, skriver Clas Abrahamsson, som varit tf kyrkoherde i Åbo under våren. 3.6.2020 kl. 15:56
Carita Eklund hoppas att vi ska se dem i vår närhet som behöver oss.

Åbo. Årets sommarkafé ordnas utomhus. Det är många som längtar efter gemenskap, säger diakonissan Carita Eklund. Hon hoppas att var och en av oss skulle upptäcka vad vi kan göra för våra grannar. 3.6.2020 kl. 15:47
Rune Johansson stortrivs i Houtskär.

Houtskär. Rune Johansson har bott i Houtskär i 40 år och vill fortsätta med det. – Jag vill vara med och bevaka de lokala intressena. 3.6.2020 kl. 15:43
Juldagsfirande i Dunga.

mission. Om Gud vill och flygen går återvänder Chamilla och Kristian Sjöbacka till Kenya så snart de kan. ”Får man trivas så här bra på missionsfältet?” har de ibland frågat sig. Landet och arbetet har förändrats sedan de första gången åkte ut som missionärer. 4.6.2020 kl. 09:19
Folkensemblen Mustarastas bjuder på sommarens sista konsert i augusti.

Konserter. – Jag tror att folk har en längtan efter att gå på konsert, säger kantor Reidar Tollander. I Borgå ljuder snart somriga toner i domkyrkan. 3.6.2020 kl. 12:18