Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

Han växte in i herderollen

korsholm.

Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna.

22.4.2020 kl. 15:35

Under gymnasietiden växte kallelsen fram och en kväll vid aftonbönen klarnade beslutet att börja studera teologi.

Berndt Berg blev prästvigd år 1978 och hans första prästjobb var som t.f. kyrkoherde i Hammarland på Åland.

– Det var ganska häftigt att komma dit utan någon erfaranhet och utan desto mer kunskap om vad administration innebär.

Han är tacksam för förstående församlingsbor och förtroendevalda som ställde upp. När han hade frågor – som om hur man skriver ämbets-
betyg – kunde han ringa någon av sina åländska kyrkoherdekollegor.

– Man lär sig småningom och faller in i rollen, säger Berg.

Med åren har han blivit desto mer bekant med det administrativa arbetet och lärt sig tycka om det. Förutom en kort tid som församlingspastor i Esbo har han alltid arbetat som kyrkoherde. Sitt första ordinarie jobb fick han i Replot. Där blev han kvar nästan 17 år. Därefter gick vägen via Oravais församling – som sedan blev en del av Vörå – till Korsholms svenska.

– Det har blivit en vana att hålla på med det administrativa, trots att det jag mest tycker om att göra är gudstjänster, förrättningar – och människomöten överhuvudtaget.

De senaste åren har Berndt Berg vid sidan av kyrkoherdeskapet haft förtroendeuppdrag som kontraktsprost och prästassessor.

– Nu på slutet har det kanske varit lite väl intensivt. Jag har fått dela min tid mellan domkapitlet, prosteriet och församlingen.

Möten mellan människor är livsnödvändiga, anser Berndt Berg. Han värdesätter verksamhet som ger människor möjlighet att mötas och diskutera: från smågrupper till kyrkkaffet efter gudstjänsten.

Gudstjänsterna är ändå det centrala som definierar en kristen församling.

– De skiljer oss från andra organisationer i samhället. De är centrum i vår verksamhet och det som egentligen motiverar att vi finns till.

När han ser tillbaka på vad som förändrats mest i församlingsarbetet är det den digitala utvecklingen som sticker ut. När han började jobba skrev han på skrivmaskin – nu är prästens viktigaste arbetsredskap – vid sidan av Bibeln – datorn och telefonen.

Vad kommer du att sakna?

– Som präst går fritid och arbete in i varandra. Min identitet är präst, både i arbete och fritid, och det kommer att bli en stor förändring när arbetssidan faller bort. Det är nog med lite bävan jag ser fram emot pensioneringen. Mitt liv har till så stor del bestått av arbetet i församling och kyrka.

I huvudsak har han trivts med allt arbete, och att det varit så omväxlande. Det blir en utmaning att ställa om till livet som vanlig församlingsmedlem.

Finns det något du inte kommer sakna?

– Att det ibland kör ihop sig och blir så väldigt mycket datorarbete att man riskerar att försumma människomötena. Det har känts jobbigt när det ibland hotar att ta över helt och hållet.

Det allra svåraste i arbetet har varit att jordfästa barn och unga, och människor som dött i tragiska olyckor.

– Det har berört mig själv mycket starkt och de jordfästningarna och minnesstunderna har känts mycket tunga också för mig personligen, när jag delat den sorg som anhöriga och andra känt i den situationen.

De sista veckorna inför ledighet och pensionering blev annorlunda än Berndt Berg tänkt sig. Hans avskedspredikan är framflyttad från april till augusti och han hoppas att den kan bli ett ordentligt avslut.

– Det känns lite konstigt att sluta sitt aktiva arbete i en sån här tid, när jag inte egentligen får träffa mina församlingsbor. Det känns faktiskt lite sorgligt.

Emelie Wikblad

– Om kompisen är ledsen ska man trösta, säger Ilon, som sitter på Viljas axlar.

Solf. Snart firas Alla hjärtans dag eller vändagen. I vår gallup funderar några unga på hurdan en god vän är. 8.2.2023 kl. 11:24
Olof Jern är ungdomsarbetsledare i Solfs församling.

Kolumn. "Jag tror att den viktigaste egenskapen hos en vän är ärlighet." 8.2.2023 kl. 11:11
Att få fira dopfester har varit viktigt för familjen West och Högnabba.

Solf. – Kyrkan har en stor expertis i livets stora vändningar, säger Susanne West. Hon och familjen är inte aktiva kyrkobesökare, men församlingen har funnits med i vardag, sorg och fest, som en identitet och tillhörighet. 8.2.2023 kl. 11:07
De flesta som jobbar med akustik har en bakgrund inom musiken, säger Olli Salmensaari.

sibbo. Olli Salmensaari är akustiker och kan det mesta om hur olika ljud rör sig i ett rum. – Akustik i kyrkan är en mångsidig grej, säger han. 8.2.2023 kl. 10:54
Milja Westerlund är diakon i Sibbo svenska församling.

Kolumn. "Vad är det som får våra barn att göra varandra illa?" 8.2.2023 kl. 10:51
Samtalsstöd ges på både svenska och finska, och största delen av dem som jourar har jobbat eller jobbar med barn och unga. Från vänster Anni Kuivala, Minna Tuominen, Mayvor Wärn-Rancken och Mats Fontell.

BORGÅ. Pilotprojektet ”Walk in talk” startade i januari i år i Borgå. Projektet stöder ungasmentala hälsa genom att erbjuda lättillgängligt samtalsstöd. 8.2.2023 kl. 10:47
Till vänster: En ukrainsk grupp sjunger på julandakt i Malax kyrka. Till höger: Inna Kozyk på stickcafé vid Malakta i Malax. FOTON: PRIVATA

malax. Hur skulle träffpunkter för ukrainska flyktingar och ortsbor kunna se ut? I Malax tog ett nätverk tag i saken. 26.1.2023 kl. 15:36
Ellinor Grahn i Magasinet, ungdomarnas samlingspunkt i Lappfjärd. Foto: Privat

Kristinestad. Hon är ny ungdomsarbetsledare i Kristinestads svenska församling. Ellinor Grahn vill se de unga och finnas där för dem. 26.1.2023 kl. 15:31
Astrid Nurmivaara klädd 
i Helsingedräkten, på Kårböle 
ungdomsförenings 120-årsfest 9.10.2021.

vanda. Astrid Nurmivaara har varit aktiv inom politik och föreningsliv, och jobbat med allt från äldreomsorg till hantverk. De många erfarenheterna har gett henne en viktig insikt. 25.1.2023 kl. 16:33
örsamlingspastor Elefteria Apostolidou från domkyrkoförsamlingen,
korsbäraren Jari Pylvänäinen och prästen Kimmo Kallinen från ortodoxa församlingen i Borgå

Kolumn. Trots snålblåsten och kylan stannade glada människor kvar för att glädjas över ett praktiskt ekumeniskt samarbete. 25.1.2023 kl. 16:28
Det viktigaste är att församlingen är en trygg och välkomnande plats för ungdomar, anser Johanna Terho.

BORGÅ. Johanna Terho är ny ungdomsarbetsledare i domkyrkoförsamlingen i Borgå. Hon hoppas att samarbetet med skolorna kan återupptas med full kraft efter pandemiåren. 25.1.2023 kl. 16:23
Kyrkomusikerna Erica Nygård och Ann-Christine Nordqvist-Källström anser att motivationen ökar om man har möjlighet att påverka sina arbetsuppgifter.

korsholm. ”Blicken framåt” var temat för årets Forum för kyrkans musik, det vill säga en samling för stiftets alla kantorer. Med temat vill man lyfta fram barn och unga och fokusera på kyrkomusikernas ork och motivation. 25.1.2023 kl. 16:15
Benjamin Häggblom är församlingspastor i Korsholms svenska församling och i Solfs församling.

Kolumn. "Det är dessa kärlekens halmstrån som ger hjärtat lite frid mitt i livets sorgespel. För någonstans mitt i allt det ofattbara finns Gud." 25.1.2023 kl. 16:13
Kyrkoherde Mats Björklund och förtroendevalda under välsignelsen i Korsholms kyrka.

korsholm. När församlingens förtroendevalda välsignas i Korsholms kyrka är det för att tydliggöra att de är kallade till en uppgift. Riter är viktiga, säger kyrkoherde Mats Björklund. 25.1.2023 kl. 16:09
Benjamin Häggblom intar gärna en lyssnande roll, inte minst i mötet med äldre människor.

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54