Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

Han växte in i herderollen

korsholm.

Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna.

22.4.2020 kl. 15:35

Under gymnasietiden växte kallelsen fram och en kväll vid aftonbönen klarnade beslutet att börja studera teologi.

Berndt Berg blev prästvigd år 1978 och hans första prästjobb var som t.f. kyrkoherde i Hammarland på Åland.

– Det var ganska häftigt att komma dit utan någon erfaranhet och utan desto mer kunskap om vad administration innebär.

Han är tacksam för förstående församlingsbor och förtroendevalda som ställde upp. När han hade frågor – som om hur man skriver ämbets-
betyg – kunde han ringa någon av sina åländska kyrkoherdekollegor.

– Man lär sig småningom och faller in i rollen, säger Berg.

Med åren har han blivit desto mer bekant med det administrativa arbetet och lärt sig tycka om det. Förutom en kort tid som församlingspastor i Esbo har han alltid arbetat som kyrkoherde. Sitt första ordinarie jobb fick han i Replot. Där blev han kvar nästan 17 år. Därefter gick vägen via Oravais församling – som sedan blev en del av Vörå – till Korsholms svenska.

– Det har blivit en vana att hålla på med det administrativa, trots att det jag mest tycker om att göra är gudstjänster, förrättningar – och människomöten överhuvudtaget.

De senaste åren har Berndt Berg vid sidan av kyrkoherdeskapet haft förtroendeuppdrag som kontraktsprost och prästassessor.

– Nu på slutet har det kanske varit lite väl intensivt. Jag har fått dela min tid mellan domkapitlet, prosteriet och församlingen.

Möten mellan människor är livsnödvändiga, anser Berndt Berg. Han värdesätter verksamhet som ger människor möjlighet att mötas och diskutera: från smågrupper till kyrkkaffet efter gudstjänsten.

Gudstjänsterna är ändå det centrala som definierar en kristen församling.

– De skiljer oss från andra organisationer i samhället. De är centrum i vår verksamhet och det som egentligen motiverar att vi finns till.

När han ser tillbaka på vad som förändrats mest i församlingsarbetet är det den digitala utvecklingen som sticker ut. När han började jobba skrev han på skrivmaskin – nu är prästens viktigaste arbetsredskap – vid sidan av Bibeln – datorn och telefonen.

Vad kommer du att sakna?

– Som präst går fritid och arbete in i varandra. Min identitet är präst, både i arbete och fritid, och det kommer att bli en stor förändring när arbetssidan faller bort. Det är nog med lite bävan jag ser fram emot pensioneringen. Mitt liv har till så stor del bestått av arbetet i församling och kyrka.

I huvudsak har han trivts med allt arbete, och att det varit så omväxlande. Det blir en utmaning att ställa om till livet som vanlig församlingsmedlem.

Finns det något du inte kommer sakna?

– Att det ibland kör ihop sig och blir så väldigt mycket datorarbete att man riskerar att försumma människomötena. Det har känts jobbigt när det ibland hotar att ta över helt och hållet.

Det allra svåraste i arbetet har varit att jordfästa barn och unga, och människor som dött i tragiska olyckor.

– Det har berört mig själv mycket starkt och de jordfästningarna och minnesstunderna har känts mycket tunga också för mig personligen, när jag delat den sorg som anhöriga och andra känt i den situationen.

De sista veckorna inför ledighet och pensionering blev annorlunda än Berndt Berg tänkt sig. Hans avskedspredikan är framflyttad från april till augusti och han hoppas att den kan bli ett ordentligt avslut.

– Det känns lite konstigt att sluta sitt aktiva arbete i en sån här tid, när jag inte egentligen får träffa mina församlingsbor. Det känns faktiskt lite sorgligt.

Emelie Wikblad

Anders Blomberg (Foto: privat)

Kolumn. Det finns platser som ger rum för andlighet och eftertanke. Inom keltisk fromhet kallas sådana platser för ”thin places” – ställen där det är lätt att höra Gud tala. 15.10.2021 kl. 09:30
Rita Nordström-Lytz är ordförande för en över nittioårig fredsförening. Foto: privat

NÄRPES. Varje år ordnas fredsbön i Närpes på FN-dagen 24 oktober. Men hur kommer det sig att Närpesnejden har en så livaktig fredsförening? Spåren leder tillbaka till en viss präst. 15.10.2021 kl. 09:20
Annica Sundberg

jakobstad. Ända sedan familjen återvände till Jakobstad 2005 har Annica Sundberg varit aktiv i Fokus. 14.10.2021 kl. 15:33

Kolumn. Några av er har hört ordet Al Massira och funderat på vad det betyder och står för. Al Massira är ett mångsidigt videomaterial om biblisk tro. 14.10.2021 kl. 15:29
Heidi Ahlö

jakobstad. För tio år sedan stannade livet upp för Heidi Ahlö i en bilolycka. Även om ryggen värker än idag känner hon en tacksamhet över livet. 14.10.2021 kl. 15:26
Håkan Nitovuori känner starkt för gemenskap: – Jag vill inte vara en eremit.

kvevlax. Håkan Nitovuori är pensionerad pingstpastor, tillika aktiv i Kvevlax församling. – Tro är inte partipolitik, det är gemenskap, säger han. 14.10.2021 kl. 10:28
Fredrik Kass är kyrkoherde i Kvevlax församling.

Kolumn. Det är skjutsande och springande. Fixande och föräldramöten. 14.10.2021 kl. 10:26
Manskören i Kvevlax har vuxit, bland annat tack vare att de för tre år sedan aktivt gick ut med budet om nya körövningar efter en paus.

kvevlax. Manskören i Kvevlax församling är en livskraftig kör med återväxt. Nu är det ett tjugotal som tar ton. – Gemenskapen är viktig, säger Håkan Fant. 14.10.2021 kl. 10:22
Mona Nurmi har tränat jujutsu i åtta år.

vanda. Som liten drömde Mona Nurmi om att bli som James Bond. Men hon blev församlingssekreterare – och trivs! 14.10.2021 kl. 10:17
Tuija Wilman är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Men jag är inget mumintroll." 14.10.2021 kl. 10:14
Roua Badran, hennes man Raed Sharaf och sönerna Rami, Rebal och Rafi trivs i sin hemstad Borgå. – Vi har underbara vänner, säger Roua.

BORGÅ. En stark längtan efter att ge sina barn ett gott liv förde Roua och Raed från Syrien till Borgå i Finland. 14.10.2021 kl. 10:10
Anders Gabriel Sundström bor i Jomala med sin familj.

jomala. För Anders Gabriel Sundström är musik en metafysisk upplevelse. – Jag är en västerländsk romantiker, hemma i kyrkor och katedraler. 8.10.2021 kl. 16:00

Kolumn. Tänker du ofta på ditt dop eller upplever du dopet som en händelse så långt bak i tiden att det inte spelar någon väsentlig roll i ditt trosliv? Dopet genomsyras av både imperfekt, presens och futurum. Som det står i Lilla Katekesen dopet ger oss mod att leva och mod att dö. 30.9.2021 kl. 09:36
Kantorsteamet Maria Ellfolk-Lasén, Mikaela Malmsten-Ahlsved och Diana Pandey.

PEDERSÖRE. Körerna övar stationärt medan sångarna uppmuntras att röra på sig. Musikverksamheten i Pedersöre församling genomgår en omorganisering. 30.9.2021 kl. 09:32
Jimmy Österbacka

PEDERSÖRE. Tf kaplan Jimmy Österbacka har hittat en bok med anor från 1300-talet som har ett budskap också för oss idag. 30.9.2021 kl. 09:14