Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

Han växte in i herderollen

korsholm.

Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna.

22.4.2020 kl. 15:35

Under gymnasietiden växte kallelsen fram och en kväll vid aftonbönen klarnade beslutet att börja studera teologi.

Berndt Berg blev prästvigd år 1978 och hans första prästjobb var som t.f. kyrkoherde i Hammarland på Åland.

– Det var ganska häftigt att komma dit utan någon erfaranhet och utan desto mer kunskap om vad administration innebär.

Han är tacksam för förstående församlingsbor och förtroendevalda som ställde upp. När han hade frågor – som om hur man skriver ämbets-
betyg – kunde han ringa någon av sina åländska kyrkoherdekollegor.

– Man lär sig småningom och faller in i rollen, säger Berg.

Med åren har han blivit desto mer bekant med det administrativa arbetet och lärt sig tycka om det. Förutom en kort tid som församlingspastor i Esbo har han alltid arbetat som kyrkoherde. Sitt första ordinarie jobb fick han i Replot. Där blev han kvar nästan 17 år. Därefter gick vägen via Oravais församling – som sedan blev en del av Vörå – till Korsholms svenska.

– Det har blivit en vana att hålla på med det administrativa, trots att det jag mest tycker om att göra är gudstjänster, förrättningar – och människomöten överhuvudtaget.

De senaste åren har Berndt Berg vid sidan av kyrkoherdeskapet haft förtroendeuppdrag som kontraktsprost och prästassessor.

– Nu på slutet har det kanske varit lite väl intensivt. Jag har fått dela min tid mellan domkapitlet, prosteriet och församlingen.

Möten mellan människor är livsnödvändiga, anser Berndt Berg. Han värdesätter verksamhet som ger människor möjlighet att mötas och diskutera: från smågrupper till kyrkkaffet efter gudstjänsten.

Gudstjänsterna är ändå det centrala som definierar en kristen församling.

– De skiljer oss från andra organisationer i samhället. De är centrum i vår verksamhet och det som egentligen motiverar att vi finns till.

När han ser tillbaka på vad som förändrats mest i församlingsarbetet är det den digitala utvecklingen som sticker ut. När han började jobba skrev han på skrivmaskin – nu är prästens viktigaste arbetsredskap – vid sidan av Bibeln – datorn och telefonen.

Vad kommer du att sakna?

– Som präst går fritid och arbete in i varandra. Min identitet är präst, både i arbete och fritid, och det kommer att bli en stor förändring när arbetssidan faller bort. Det är nog med lite bävan jag ser fram emot pensioneringen. Mitt liv har till så stor del bestått av arbetet i församling och kyrka.

I huvudsak har han trivts med allt arbete, och att det varit så omväxlande. Det blir en utmaning att ställa om till livet som vanlig församlingsmedlem.

Finns det något du inte kommer sakna?

– Att det ibland kör ihop sig och blir så väldigt mycket datorarbete att man riskerar att försumma människomötena. Det har känts jobbigt när det ibland hotar att ta över helt och hållet.

Det allra svåraste i arbetet har varit att jordfästa barn och unga, och människor som dött i tragiska olyckor.

– Det har berört mig själv mycket starkt och de jordfästningarna och minnesstunderna har känts mycket tunga också för mig personligen, när jag delat den sorg som anhöriga och andra känt i den situationen.

De sista veckorna inför ledighet och pensionering blev annorlunda än Berndt Berg tänkt sig. Hans avskedspredikan är framflyttad från april till augusti och han hoppas att den kan bli ett ordentligt avslut.

– Det känns lite konstigt att sluta sitt aktiva arbete i en sån här tid, när jag inte egentligen får träffa mina församlingsbor. Det känns faktiskt lite sorgligt.

Emelie Wikblad

Domkyrkan har lysts upp också tidigare år. Katarina Broas tycker bäst om glädjen och stämningen under ljusfestivalen.

BORGÅ. Det blir en ljusfestival i Borgå också i år. – Vinterns mörker viker och ljuset tar över, säger evenemangsplanerare Katarina Broas. 1.2.2022 kl. 10:59
Korsnäs församlings buss fick ny inredning i juletid.

KORSNÄS. I Korsnäs drog församlingsarbetarna ut på fyra hjul med julens budskap. Skolor, äldreboende och Kårkulla fick besök av den glada julbussen under advent. 28.1.2022 kl. 13:44
FOTO: PRIVAT

Kristinestad. – Det är bra att det också är någon yngre med! säger Diana Lillhannus. Hon är yngst i församlingsrådet i Kristinestads svenska församling. 28.1.2022 kl. 13:44
Molly bor på Granlunda gård, med femton hästar, tre katter och en hund.

jomala. I maj i fjol vann åttaåriga Molly Anderson sångtävlingen Vokalisten på Åland. – Jag vill bara sjunga! säger hon. 20.1.2022 kl. 10:52
Tabita Nordberg är teologistuderande vid Umeå 
universitet.

Kolumn. "Jag vill bara vara med”, och så tittade hon på mig med en sådan blick som har erfarenhet av ett långt liv" 20.1.2022 kl. 10:49
Janette Lagerroos är glad över att vara tillbaka i Houtskär.

HOUTSKÄR. Efter en paus på ett drygt år är Janette Lagerroos kaplan i Houtskär igen. – Alla är så glada och uppmuntrande! 20.1.2022 kl. 10:41
Inte minst gudstjänstlivet bekymrar Mats Björklund i coronatider: – Att säga ”ni får inte komma”, det är inte vår grej.

korsholm. Inställda grupper och högst tio personer i gudstjänsten är den krassa verkligheten just nu. – Det vi kan göra, det gör vi, säger kyrkoherde Mats Björklund. 20.1.2022 kl. 10:35
Fredrik Kass är kyrkoherde i Kvevlax församling.

Kolumn. "Jag tänker drömma om att nya gemenskaper ska bildas." 20.1.2022 kl. 10:31
Från vänster Elisabeth Ström, Sanna Huhta och Joanna Holm.

Solf. Hur har det känts att vara ny på jobbet, blev det som man tänkt sig? Vad var svårt, vad var roligt? Tre nyanställda i Solfs församling berättar om sina erfarenheter. 20.1.2022 kl. 10:27
Ibland kan vi på djupet genomträngas av Guds ljus.

ljus. Ibland räcker det med att läsa en annan översättning för att se något nytt av Gud, konstaterar Linus Stråhlman i sin teologiska betraktelse. 20.1.2022 kl. 10:23
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Man tappar orken och lusten om livet blir som ett ständigt pågående tävlingslopp" 20.1.2022 kl. 10:18
Ulla-Brita Wikström med barnbarnen Iris och Elvira Forsblom.

nykarleby. Utmaningen för styrgruppen för barn och familj är att hitta ledare för gruppverksamheten för de olika ålderskategorierna. Gruppens ordförande Ulla-Brita Wikström hoppas ha en lösning under våren. 20.1.2022 kl. 13:59

Kolumn. Det är en speciell känsla att avsluta det gamla året och gå in i ett helt nytt år. Kanske har du liksom jag köpt en ny kalender som bara väntar på att fyllas med anteckningar och planer? Kanske hör du till dem som ger nyårslöften? Det är så mycket som ryms in under ett levnadsår. Glädjeämnen, nya upptäckter och upplevelser, insikter, sorger och motgångar. 20.1.2022 kl. 13:58
Det ordnas flera gudstjänster varje söndag på olika språk i kyrkan i Opuwo, berättar Kaj Andersson.

vanda. Vad har Opuwo i Namibia och Vanda svenska församling gemensamt? Kärleken till kyrkan och vänskapen som trotsar geografiska avstånd. 20.1.2022 kl. 10:07
Att verkligen mötas, äta gott och umgås är grundtanken bakom Fredscaféet.

BORGÅ. Fredscaféet i Borgå samlar människor från världens alla hörn. Alla religioner, kulturer och språk är välkomna. En småskalig julfest blir det också i år. 16.12.2021 kl. 00:00