Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.
Berndt Bergs förtjänstfulla arbete som kyrkoherde och kontraktsprost uppmärksammades när han i början av året fick ta emot Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons Orden.

Han växte in i herderollen

korsholm.

Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna.

22.4.2020 kl. 15:35

Under gymnasietiden växte kallelsen fram och en kväll vid aftonbönen klarnade beslutet att börja studera teologi.

Berndt Berg blev prästvigd år 1978 och hans första prästjobb var som t.f. kyrkoherde i Hammarland på Åland.

– Det var ganska häftigt att komma dit utan någon erfaranhet och utan desto mer kunskap om vad administration innebär.

Han är tacksam för förstående församlingsbor och förtroendevalda som ställde upp. När han hade frågor – som om hur man skriver ämbets-
betyg – kunde han ringa någon av sina åländska kyrkoherdekollegor.

– Man lär sig småningom och faller in i rollen, säger Berg.

Med åren har han blivit desto mer bekant med det administrativa arbetet och lärt sig tycka om det. Förutom en kort tid som församlingspastor i Esbo har han alltid arbetat som kyrkoherde. Sitt första ordinarie jobb fick han i Replot. Där blev han kvar nästan 17 år. Därefter gick vägen via Oravais församling – som sedan blev en del av Vörå – till Korsholms svenska.

– Det har blivit en vana att hålla på med det administrativa, trots att det jag mest tycker om att göra är gudstjänster, förrättningar – och människomöten överhuvudtaget.

De senaste åren har Berndt Berg vid sidan av kyrkoherdeskapet haft förtroendeuppdrag som kontraktsprost och prästassessor.

– Nu på slutet har det kanske varit lite väl intensivt. Jag har fått dela min tid mellan domkapitlet, prosteriet och församlingen.

Möten mellan människor är livsnödvändiga, anser Berndt Berg. Han värdesätter verksamhet som ger människor möjlighet att mötas och diskutera: från smågrupper till kyrkkaffet efter gudstjänsten.

Gudstjänsterna är ändå det centrala som definierar en kristen församling.

– De skiljer oss från andra organisationer i samhället. De är centrum i vår verksamhet och det som egentligen motiverar att vi finns till.

När han ser tillbaka på vad som förändrats mest i församlingsarbetet är det den digitala utvecklingen som sticker ut. När han började jobba skrev han på skrivmaskin – nu är prästens viktigaste arbetsredskap – vid sidan av Bibeln – datorn och telefonen.

Vad kommer du att sakna?

– Som präst går fritid och arbete in i varandra. Min identitet är präst, både i arbete och fritid, och det kommer att bli en stor förändring när arbetssidan faller bort. Det är nog med lite bävan jag ser fram emot pensioneringen. Mitt liv har till så stor del bestått av arbetet i församling och kyrka.

I huvudsak har han trivts med allt arbete, och att det varit så omväxlande. Det blir en utmaning att ställa om till livet som vanlig församlingsmedlem.

Finns det något du inte kommer sakna?

– Att det ibland kör ihop sig och blir så väldigt mycket datorarbete att man riskerar att försumma människomötena. Det har känts jobbigt när det ibland hotar att ta över helt och hållet.

Det allra svåraste i arbetet har varit att jordfästa barn och unga, och människor som dött i tragiska olyckor.

– Det har berört mig själv mycket starkt och de jordfästningarna och minnesstunderna har känts mycket tunga också för mig personligen, när jag delat den sorg som anhöriga och andra känt i den situationen.

De sista veckorna inför ledighet och pensionering blev annorlunda än Berndt Berg tänkt sig. Hans avskedspredikan är framflyttad från april till augusti och han hoppas att den kan bli ett ordentligt avslut.

– Det känns lite konstigt att sluta sitt aktiva arbete i en sån här tid, när jag inte egentligen får träffa mina församlingsbor. Det känns faktiskt lite sorgligt.

Emelie Wikblad

Reijo Pekanpalo ser ingen vinst med den ökade byråkratin i kyrkan.

vanda. Pensionerade museimästaren Reijo Pekanpalo har varit förtroendevald i församlingen i 50 år. Utan en öppen kyrkoherde och förtroende mellan anställda och församlingsbor fallerar bygget, säger han. 14.10.2022 kl. 14:08
Janne Sironen är tf. församlingspastor i Vanda svenska församling.

Kolumn. "Vad är det som människan främst behöver när det känns som att det blir allt mer kaotiskt runt omkring oss och också inuti oss?" 14.10.2022 kl. 14:04
Bilder kan ha en viktig funktion i rehabiliterande arbete.

BORGÅ. En själavårdskasse används nu på serviceboenden i Borgå. Kassen innehåller bilder på lokala landskap. Dessutom finns det bilder på bland annat Borgå Domkyrka samt en skiva med andlig musik i kassen. 14.10.2022 kl. 13:59
Fint dukade bord och husmanskost är en del av konceptet Mathörnan.

Replot. – Läs Nya testamentet, på var och varannan sida äter de, säger Leif Galls. Mathörnan i Replot behövs, att prata och äta husmanskost är detsamma som gemenskap. 14.10.2022 kl. 13:52
Ruth Vesterlund är tf församlingspastor i Kvevlax och Replot församlingar.

Kolumn. "Det betyder att Herren säger till oss varje dag på året: Var inte rädd, jag är med dig." 14.10.2022 kl. 13:41
Barbro Lähdesmäki ställer i ordning inför Alphakursens måltid.

Replot. – Speciellt intressanta är diskussionerna, när man får vrida och vända på allt som har med tro att göra, säger Gertrud Alenius. Hon är en av tolv deltagare i den Alphakurs som ordnas i Replot i år. 14.10.2022 kl. 13:36
– Meningen är inte att skrota det gamla, säger Tomi Tornberg. FOTO: NICKLAS STORBJÖRK

malax. – Nya Malax församling kommer att ha mera möjligheter, säger Tomi Tornberg, som blir kyrkoherde i den sammanslagna församlingen. Men utmaningar finns också. 13.10.2022 kl. 11:00
Guy Kronqvist. Foto: Nicklas Storbjörk

Kolumn. Är teologistudier något för dig? Guy Kronqvist reflekterar i sin kolumn över ett arbete där man får vandra en bit på vägen med sina medmänniskor i deras glädje och sorg. 13.10.2022 kl. 10:57
Med vy västerut. Havet upphör inte att fascinera Hely Barsetti, här i Kilen. FOTO: Markus Engström

Kristinestad. I Sideby kyrka finns sedan fem år tillbaka en tavla av Jesus med intensiv blick och ett litet, värnlöst lamm i sin famn. Konstnären bakom tavlan är Hely Barsetti – Sidebybo med stor kärlek till havet. 13.10.2022 kl. 10:25

Kolumn. Kyrkan behöver ett samtal om vad effektivitet betyder för just kyrkan, skriver Edgar Vickström. 29.9.2022 kl. 15:56
I Budapest längtade Judit Deáki efter frisk luft och friskt vatten – det har hon hittat på Åland.

mariehamn. Judit Deákis väg gick från Budapest till Limingo till Åland. – Åland har det bästa av både Finland och Sverige. Här får jag vara mig själv, Judit, i stället för att vara ungrare eller utlänning, säger hon. 29.9.2022 kl. 15:51
Ett glatt foto från första körövningen, Linn Laulajainen i gul tröja.

pargas. Den nya Jippii-kören i Pargas har som mål att erbjuda barn och unga en gemenskap där ingen ska behöva känna sig utanför. – Det är fint och terapeutiskt att höra sin egen röst ljuda tillsammans med andras, säger dirigenten Linn Laulajainen. 29.9.2022 kl. 15:47
Erica Norrback och Inga-Lene af Hällström bjuder församlingsborna till fest för diakonins 150 år. FOTO: PRIVAT

Kristinestad. Under tre dagar i oktober uppmärksammas kyrkans 150-årsjubileum för församlingsdiakonin i Kristinestad. Fester ordnas i församlingens tre kyrkor. 28.9.2022 kl. 14:33
Under året som gått har vi sett kris efter kris i världen. Det har gjort att jag ofta känt mig liten, sårbar och på sätt och vis avklädd.

korsholm. Under året som gått har vi sett kris efter kris i världen. Det har gjort att jag ofta känt mig liten, sårbar och på sätt och vis avklädd. 28.9.2022 kl. 14:15
Maria Kallio är byråsekreterare på Korsholms kyrkliga samfällighets begravningsenhet.

Kolumn. Musik som kunde förlösa, beröra och uttrycka allt det där som bara orden inte räckte till för. 28.9.2022 kl. 14:12